Somliga flickor får diamanter, andra får motorer.

För två år sedan fick jag en gammal plasteka av min bror. På den satt en alldeles för stor motor som jag aldrig lyckades starta. Så jag har tänkt att jag skulle köpa en ny utombordare.

I fredags var vi på båtmässan och tittade (liksom när man tränar hund, så behöver man som båtägare ALLTID nya saker såklart :-) Jag frågade Peter om vi inte skulle gå och titta ifall de hade något bra mässpris på utombordare. Han orkade inte just då och tyckte att vi kanske skulle kolla på blocket efter någon begagnad motor... Men igår på min födelsedag så hade han köpt en 10 hk utombordare i present :-)

Inga diamanter alltså, men tänk vad många mysiga utflykter vi kan ha med den i sommar! Och diamanter passar ändå så dåligt med mina fjällrävenbyxor och jaktväst. En trevlig middag hade vi igår också så jag känner mig riktigt firad. Tack alla för gratulationer!

Idag har jag varit lite tröttare, men Wilmenlund och jag masade i alla fall oss iväg på ridhusträningen. Jag körde igenom 2:ans moment och det kändes riktigt bra. Fjärren och rutan måste fortfarande fila lite på och ingångar i apporteringen. Annars känns fria följet jättebra och Wilma kan fokusera och hålla tyst. Det känns som om vi har hittat en bra form att träna.

Jag körde några moment på raken utan annan belöning än klappar och smek. Det känns bra och vi ska bara fortsätta på inslagen väg, med mycket fokus och lugn.

Miso går nog in i höglöpet nu denna vecka. Hon blöder fortfarande en del och passar på att trycka upp sin stjärt i nosen på de hundar hon får möjlighet till. T o m Wilma som har tagit på sig ansvaret som renhållare, tycker att Miso börjar att bli väl påstridig. Miso går runt henne i cirklar och vänder upp rumpan, Wilma vrider sig bort hela tiden. Miso fick av uppenbara skäl stanna hemma och gå en prommis med husse istället.

Nu har vi i alla fall anmält oss till lite jaktkurser i vår, så nu finns det roliga saker att se fram emot på alla möjliga sätt :-)

Med Wilma har det inte märkts så jättemycket när hon har löpt. Lite bloddroppar, men hon har varit duktig på att hålla rent och tikskydden har fått suttit på ca 2 sek. inte heller har det luktat så särskilt mycket. Jag har heller aldrig varit orolig för att ha henne lös eftersom hon alltid har varit rädd om sin rumpa och hon inte skulle få för sig att springa iväg med en friare.

Miso däremot blöder mycket!!! Och det luktar löpsnusk. Nu har jag köpt ett extra tikskydd så att jag kan byta och tvätta. Miso är ju lite slappare och låter Wilma sköta städningen, hon har inte heller inget emot att ha tiksskyddet på, vilket ju är tur eftersom det behövs!

Idag var hon med mig på kontoret. En av killarna där utbrast "Vad coolt att hon har shorts på sig!"    Jag fick upplysa honom om att det var ett nödvändigt ont, för att hon löper.

Enligt kennelmamman kommer Miso från lösaktiga linjer, vilket jag nog har förstått själv också. Hon skulle nog mer än gärna kunna dra iväg med någon snygging och släppa till.

Igår var vi hundvakter åt Wilmas kompisar Mallis och Posh. De båda löper också. Det var en hel orgie av luktande och slickande här hemma. Lilla Posh hade två stora nosar i rumpan. Mallis och Miso flirtade hejvilt. Det är ju ingen större skillnad på flirtande med hanhundar och tikar. Wilma gick och lade sig i arbetsrummet och såg trött ut.

I morgon ska Miso vara hos Lystra och mamma Vilja, som också har börjat att löpa. Lystra är säkert på G snart så då kan det bli lite mer orgie där hemma också. Skönt när det här är över. Förhoppningsvis kommer systrarna att löpa lika sällan som mamma Vilja också.