I tisdags kväll var jag och Miso iväg tillsammans med Annika/Indy och Sofia/Lexus. Sofia var en pärla och följde med som kastare. Så himla lyxigt att ha någon som gör det. Vi var på ett för mig nytt ställe. Riktigt bra var det med många olika möjligheter att träna i vatten, på skog och på äng.

Vi körde på vatten. Eftersom jag och Miso inte har tränat så mycket på vatten och hon har släppt dummyn för att skaka sig direkt då hon kommit upp på land så stod jag precis i vattnet vid första skicket. Sofia kastade först en markering, Miso simmade fint ut och plockade lätt upp den, kom in och lämnade den i min hand. Sen skickade jag henne på ett linjetag på land medans Sofia "lade" ut ett linjetag i vattnet. Det var meningen att den skulle komma på samma plats som markeringen. Men det är ju inte alltid så lätt att kasta och den hamnade mycket mer till vänster. Jag fick rikta Miso riktigt noga. Hon tog min dirigering och hämtade även in denna dummy. Vi hade lite tur att solen glimmade till och lyste upp dummyn. 

Sen skulle vi ta en dubbelmarkering. Miso tog den första klockrent men fick svårt att hitta den andra, det var näckrosblad som förvirrade och hon drog sig mot där den första legat. Sofia fick locka lite och kastade ut en tredje som Miso tog. Det var ganska långa avstånd och det blev nog lite för svårt.

Jag är riktigt nöjd med hennes vattenarbete. Hon simmar fint och lämnade allt i handen.

Sen gick vi upp på en äng och körde dubbelmarkeringar. Miso tog markeringarna fint och hade full fart både ut och in. Jag är så glad för min "nya" hund som tycker det är roligt att träna! Det är så stor skillnad och det känns jättebra att detta inte kommer att brytas p g a långdragna löp.

Min analys av träningen:

Jag har lite dålig koll på vad vi egentligen kan. Jag har ju gått kurs med Vilja och delvis med Miso utan att ha kunnat göra så mycket. Ibland är det lite svårt att veta vad vi har gjort och inte gjort, vad som är gränsen för hur svåra jag kan göra övningarna. Jag har i alla fall kommit fram till att det nu inte är så farligt längre att det blir för svårt och att hon misslyckas (även om det såklart är eftersträvansvärt att hon lyckas). Nu går hon inte ner sig lika fort då hon blir osäker.

Miso är en god markör men hon måste lära sig att lita på sin förmåga och ligga kvar längre i området.

Vi måste träna på linjetag, att hon litar på att dit jag pekar finns det något. När jag har träningskamrater med mig kan jag antingen be dem lägga ut en dummy i taget under tiden vi backar längre och längre ifrån, alternativt att de står och vaktar så att hon inte byter dummy. När jag tränar själv får jag lägga ut en dummy åt gången.

Vi ska separat på att inte byta, det får bli en övning i sig.

Jag ska fortsätta min träning vid vatten. Jag har gjort så att jag har skickat Miso att gå och bada, kallat in, begärt nosdutt i handen/godis och sen kommando skaka/godis. Nu kan hon skaka på kommando. Det gör att jag kan få in henne fort med dummyn i handen och sen tala om när hon kan skaka, så att vi slipper att hon släpper och skakar innan hon har lämnat av.

Istället för att kasta ut ytterligare dummysar eller be medhjälparen lyfta/visa på dummy så ska jag hellre kalla in och göra om eller gå närmre. Jag vill inte att hon ska bli för van vid synretningar och hjälper, hon blir ju lätt bekväm när hon möter lite motstånd.

Det känns i alla fall riktigt positivt och jag tror att det kan bli riktigt bra om vi tränar på och jag är strukturerad.