Förutom att jag går konstig och har en ful mössa så tycker jag att det ser rätt så sansat ut, även om jag duttar lite för mycket. Att jag klappar henne på bröstet hela tiden är för att försöka hålla henne lugn. Jag kan inte belöna med för mycket ståhej, vi behöver behålla fokus.

Efter mycket föreberedelser var det idag dags för Nacka Cup. Tack vara många duktiga entusiaster så blev det ett lyckat arrangemang. Jag tror inte bara för oss som var funktionärer utan även för de tävlande. Nacka Cup är tydligen känt för att ha fina priser, så också i år.

Wilmenlund och jag tävlade i lkII på förmiddagen. Det var väldigt kallt och blåsigt, men det bekommer ju inte en seglare som Wilma ;-) De senaste veckorna har vi finputsat på rutan, inkallning med ställande, ff och fjärren. Allt har fungerat när jag har tränat själv men strulat när jag haft någon som kommenderat mig. Därför har jag fått mycket hjälp av mina träningskamrater. Det har givit resultat.

Poängmässigt gick det inte så bra, men känslan och attityden var den rätta. Eftersom jag som så många gånger tidigare har sagt att jag aldrig mer ska tävla med Wilma (är ju inte sämre än att jag kan ändra mig), så hade jag bestämt att idag var det viktigast att vi kunde genomföra tävlingen lungt och sansat, med fokus och att vi skulle ha kul ihop som ett team. Jag tycker att vi hade detta. Wilma var alert och med mig, fast hon var taggad så var hon ändå rätt så fokuserad. Hon höll hela programmet.

Inför platsliggningen så hann jag inte mycket mer än ta ut Wilma ur bilen eftersom vi hade startnr 3. För hennes del hade det kanske varit bättre att ha ett lite senare nummer för att hinna aklimatisera sig lite innan. Men det är bara spekulationer. Inför de andra momenten så värmde jag upp rätt så länge helt avskilt från appellplanerna. Med lite lek, hon fick apportera tennisboll, lite ff och puppy-yoga. Allt för att få oss att hamna och stanna i en bubbla tillsammans. Under momenten lyckades hon hålla ihop hela vägen utan att vare sig tappa intesitet eller gå upp i stress. Jag är nöjd med hennes attityd, det kändes som om vi samarbetade.

Platsliggning 6 - Skäller omlägg

(Är besviken på detta. Även om Wilma ibland kan vara orolig på platsliggning så brukar hon inte skälla när jag lämnar henne och hon brukar ligga still med kroppen även om hon tittar sig runt. Men jag kände redan då vi ställde upp oss att hon var väldigt orolig och tyckte att det var lite obehagligt)

Fritt följ 7,5 - Släpper, nosar, bitivis 10, strul sitt

(Wilma inledde med att börja lukta, när jag då sa till henne så skärpte hon till sig och gick resten av ff jättefint - kändes det som iaf)

Läggande 8,5 - tempo

(Jag vet att hon lägger sig långsamt)

Inkallning med ställande 0 - ej stilla, går iväg

(Wilma reste sig upp och började gå när jag hade lämnat henne, när jag sen kallade in henne så provade jag ett ställande vilket hon gjorde ganska bra...)

Sändande med ställande 10

(Detta har vi nött på den senaste veckan och det har känts osäkert, men uppenbarligen har träningen gett resultat ändå. Jag har tränat på längre avstånd än som behövs och rutan i tvåan är ju väldigt nära)

Apportering 8,5 - Startskall, sitter bakom

(tänkte inte själv på startpipet/skall, var nog för fokuserad, tyckte inte att hon satt väldigt mycket bakom men det får jag nog se allt på Helenas film)

Hopp 8 - islag

(jag hörde inte islaget)

Fjärr 9- fint tempo, sitter i två skift

(fick jag beröm för även från åskådare)

Helhet 8

144 p och en 5:e plats (det var två 3:e placeringar och vi var två med samma poäng)

Jag är nöjd över min egen insats, jag tycker att jag gav oss de bästa tänkbara förutsättningar för att lyckas. Trots dåliga poäng är jag nöjd med Wilma också. Hon gjorde många saker bra, även om hon tycker att vissa saker är lite jobbiga. Det var en jättetrevlig dag. Tack Sofia och Susanne som kom och tittade och Helena min vapendragare i vått och torrt :-) Och alla som var med och arrangerade, jättebra jobbat!

Mycket fokus ligger på Wilmas träning nu inför Nacka Cup. Vi har fått problem med FF. Det har ju gått så himla bra, men nu har vi kört fast. Kanske jag har kört för långa pass utan belöning. Det är när vi blir kommenderade som Wilma börjar att strula. Hon kan bli spattig, låg elelr börja göra knäppa saker.

Idag fick jag god hjälp av Susanne som kommenderade mig och hjälpte mig att få det att lossna litet. Jag varierade med att belöna ofta, vid någon längre sträcka och i vändningar. Vi fick upp Wilmas intensitet och fokus lite bättre. Det är så här jag måste träna nu, med någon som kommenderar och länga sträckorna pö om pö och med pingpongbelöningar. Synd att det bara är en vecka kvar till Nacka cup. Vi får se hur det känns på lördag.

Susanne  hjälpte mig även med rutan. Den kan jag träna på själv, där är inte Wilma lika påverkad av TL. Däremot måste jag träna på stadga över huvudtaget så att Wilma inte knallar på TLs kommando.

MISO

I lördags hade vi en bra jaktträning. Tanken var att vi skulle göra ett lite mini-B-prov. Men dels var vi lite för få och jag känner att jag inte vill bråka för mycket med Miso och lägga in för många svårigheter innan hon mer självklart tar vilt. Vi gjorde tre stationer: markeringar, närsök och ett större sök med 6 fåglar. Det gick i all fall jättebra.

Miso markerade jättefint, gick rakt ut på linjetaget och arbetade bra på stora söket. Hade lite sjå med att packa ihop fåglarna (hon är väldigt noga med detta). Sen kommer hon in, numera ofta med galopp, men hon släpper viltet några meter ifrån mig. jag brydde mig inte så mycket om detta. Jag tänker att ju mer dragning hon har till att plocka upp och komma in fort, dessdå bättre och mer kan jag avkräva avlämningar. Dessutom kommer hon att upptäcka att ju fortare hon kommer in, ju fler gånger får hon springa ut.

Det var en fantastisk höstdag idag. På eftermiddagen tog jag hundarna och åkte till Velamsund för att lägga spår. När jag kom dit så upptäckte jag att de sköt för fullt på skjutbanana. Det är ju älgtider och skjutövning för alla jägare tydligen. Jag lade ett ca 400-500 meter långt spårt till Miso. Wilma fick ett superkort och enkelt bara för att se om hon skulle ta det trots pangandet.

I väntan på att spåren skulle ligga till sig så gick vi en prommis genom skogen och ner till Velamsunds gård. I skogen hördes skjutbanan väldigt mycket. Wilma var uppmärksam men inte rädd. Hon gillar det inte men har ingen tendens till att fly.

Att ta spåret var inget promblem för Wilma, skotten var iofs ganska lång bort. Men hon var helt klart fokuserad på spåret.

Miso tog sitt spår utan problem. Hon slår mer än Wilma och kollar liksom av spåret mer, Wilma går nästan uteslutande rakt fram i spåret och med färre avvikelser. Men det kändes ändå som om Miso visste var spåret gick och vad hon höll på med, men var tvungen att kolla av att det var rätt (och ta en kisspaus). Sista vinkeln låg precis innan en tvär brant och var lite klurig. Där kom hon nedanför branten så där fick jag hjälpa henne upp tillbaka för där gick det inte direkt att ringa.

Miso arbetade väldigt bra och jag behövde inte styra upp/vänta in eller gå något steg i rätt riktning för att hjälpa henne. Hon jobbade hela tiden och letade sig fram till spåret på ett metodiskt sätt. Det var länge sedan vi lade några spår och liksom med allt annat så behövs det såklart mängdträning.

Jag tror Wilma har blivit en så bra spårhund dels tack vare att hon har fått spåra på alla möjliga underlag och i terrängbyten, dels för att vi spårade var och varannan dag när hon var yngre.

Jag har tänkt att prova lägga spår i garagehus eller på parkering innan snön faller, bara för att se om Wilma kan lösa det. Vore kul att lägg ett spår i Sturegallerian eller nåt för att se hur svårt man kan göra det :-)

har runnit under broarna sedan förra inlägget. Jag och Helena har varit i Frankrike, UTAN HUNDAR!!! Väldigt vackert, god mat, gott vin, trevligt sällskap och en härlig galopp fick vi i Bordeaux.

Innan resan var jag tvungen att jobba som en galning så hundträningen blev lidande. Det känns som om vi fortfarande inte har fått ordning på träningen. Idag träffade vi Annika, Helena m fl på Värmdö BK. Det var både bra och dåligt.

WILMA

Sofia kommenderade mig på ett ganska långt fritt följ och det gick jättebra. Wilma är väldigt följsam och faktiskt väldigt uthållig.

Hoppet tar hon egna initiativ och blir väl kreativ då hon tycker jag väntar lite väl länge med att ge kommando.

Rutan fungerar ganska bra. Idag stod jag långt ifrån 25-30 meter.

Apporteringn känns bra.

Inkallning m ställande. Aaaaldelles för långsamma ställande.

Nu skulle jag vilja sätta ihop fler kommandon och bli kommenderad.

kl 7  i morse var det dags för appellen för Wilmenlund och mig. Exakt för ett år sedan tävlade vi på samma plats då nollade vi (förvånande nog) spåret och hade 180 poäng (förvånande nog) i lydnaden. Wilma brukar nämligen gå klockrent i spåret, men ha svårare för lydnaden.

Som vanligt då man tar fram spårlinan var Wilma SUPERTAGGAD!!!!  Vi snackar SUPERTAGGAD!!! Wilma gick klockrent i spårkärnan och jobbade jättefint, plockade upp alla apportpinnar och kom in till mig. Tyvärr så var jag klantig och började gå innan jag hade låtit hela linan löpa ut. Vi fick en 9:a.

Budföringen gick som skjuten ur en kanon, en 10:a

Lydnaden blev spännande. Wilma som gillar att hålla sin matte på helspänn gjorde som vanligt en liten Wilmenlundknorr på det hela.

Linförigheten kändes väldigt bra tills Wilma valde att sätta sig att klia sig i en sväng och missade att sätta sig i sista halten. 7,5 p

Framförgåendet gick bra tills Wilma stannade upp på sista sträckan och jag hann ikapp henne. Synd, för det var bara några meter tills hon skulle ha stannat.

Läggande under gång en 8:a, förväntat

Apporteringen. Wilma höll på att tjuva, reste sig, men kom på sig själv och stannade tittade på mig och inväntande kommando. Vi fick dessutom avdrag för att att hon vände apporten i munnen. Kanske berodde på att jag valde den mindre apportbocken. Där borde vi ha haft en 10:a men fick en 8:a.

Hopp över hinder. Här var det två stollarhjärnceller som slog kullerbytta. Istället för att hoppa över hindret, sprang Wilma runt hindret som för att hoppa över från andra hållet ???!!! En 0:a

Totalt fick vi ihop 229,5 poäng och blev uppflyttade!!!

Stort tack till vår fan club Helena som kom spruttande på sin moped och alla andra glada påhejare!

På väg hem köpte vi princesstårta till husse, för det hade Wilma lovat honom om vi någon gång klarade av appellen. Först fick vi skumpa för att fira.

Idag följde jag med Helena och Lystra upp till Rimbo. De skulle vara med på prova-på-jaktprov och jag var med som funktionär/fotograf. Intressant och lärorikt att se alla hundar/förare jobba. Med facit i handen så hade Miso och jag också kunnat ställa upp. Men jag ville inte göra det förrän vilthanteringen fungerar lite bättre.

Här är några bilder från dagen.

    Molle

Lystra

sophie

Eva

  Esla

  Elton

Som vanligt gäller det att inte fastna i en träning. Något jag är expert på. Jag bestämmer mig för att "denna vecka ska jag träna stoppsignal!", och glömmer bort allt annat. Men den senast eveckan har det faktiskt blivit lite av varje. Mestadels på promenader eftersom jag har jobbat för mycket, men även kurs och träning med träningskompisarna.

JAKTKURS I ÅGESTA

I torsdags var vi på jaktkurs i Ågesta, jag, Miso, wilma som sällskapsdam och Helena med Lystra. Vi fick lägga ut ett stort sök och jobba i par med ett annat ekipage. När de två körde sök så fick de andra göra markering/linjetag.

Lena (instruktören) gormade åt mig för att jag släppte igenom linjetag som inte gick rakt fram och över en stor sten (Miso ville springa runt stenen). Ajjabajja. Bara att bryta och börja om. Lena är stenhård med att linjetagen ska vara RAKA. På 100 meter så blir en båge eller en avvikelse väldigt märkbar. Jag veeet detta och ändå släppte jag igenom ett linjetag på ganska nära håll...  "Hon sprang ju ändå ut med entusiasm..." Jag är fortfarande fast i det gamla med Miso då jag fick uppmuntra all fart och aktivitet. Detta stämmer inte längre då hon faktiskt har bra fart och glädje i det hon gör.

Ett undantag var dock söket. Det är fortfarande inte så kul tycke Miso. Lena undrade hur jag brukar lägga sök och menade att jag måste börja ställa högre krav. Jag lägger 3-4 och låer Miso hämta 2-3 eller någon gång 4 dummys. Lena medande att det också har blivit ett mönster "Jag har ju hämtat 3 stycken, det finns säkert inget mer..."

LYDNADSKURS PÅ VÄRMDÖ BK

I fredags åkte vi till Värmdö BK för att träffa Annika/Indy och Susanne/Pebbles. Först lade vi spår uppe på ängarna. Sen gick vi ner och tränade på appellplanerna. Miso var kul at träna! Hon var pigg och alert och svarade bra på de övningar vi gjorde. Jättekul!

Med Wilma fokuserde jag på appellen eftersom vi ska tävla den nästa helg. Ja, jag vet, jag har ju sagt att jag aldrig mer ska tävla med Wilmenlund. Men spåret går ju av sig självt och lydnaden har känts så mycket bättre nu än på länge. Jag filade på framförgåendet, Wilma förstår "före" och gör det bra, men när jag sen kommenderar "stå!" så vänder hon sig mot mig. Nu har jag tränat stadga i stå och att titta rakt fram även om jag står bakom. inte helt lätt för Wilmenlund som rör sig snabbare än sin egen skugga och lyuftger tassarna som om hon hade glödande kol under tassarna. Men vi fick till några bra stå även efter ett framförgående, jag "nejade" henne då hon vände sig om och berömde och belönade att titta framåt.

Helena kommenderade mig på linförigheten. Wilma går aningens för långt fram, men hon gör det konsekvent och fladdrar inte fram och tillbaka som tidigare. Dessutom har hon fokus på mig hela tiden. Det kan bli bättre men jag känner mig ändå väldigt glad, för det känns som hon håller ihop.

I budföringen fick Wilma en hel del störning i form av Susanne och Pepples som körde inkallning med ställande precis bredvid och Annikas 10 månaders son Pelle som satt mitt på appellplanen med sina färgglada lekklossar. Första skicket höll Wilma på att springa till Susanne som stod rakt upp och ner och såg ut som en mottagare. Helena fick tjoa lite på henne och då sprang hon rätt. Nästa skick var det ingen tvekan. Det jag kan få är ljud ifrån henne då hon blir exalterad och går upp i stress.

I morgon ska jag följa med Helena och Lystra till Eva Thorén på prova-på-jaktprov. Jag har lovat att vara med som funktionär. Det ska bli roligt och jag räknar med att lära mig massor av att titta på alla ekipage och höra vad de får för kommentarer.