Solen går upp över Baggensfjärden.

I morse var det magiskt. Hela Baggensfjärden brann då solen gick upp. Den lilla is som har legat har slagits sönder av vinden. Nu är skridskoturerna över för ett tag framöver.

Efter morgonpromenaden åkte vi och valde ut en ny tapet till sovrummet. Mycket vånda, – tänk om vi har valt fel!!! Men som Peter nyktert konstaterade, "då får vi tapetsera om". Vilken klippa han är... :-) Resten av dagen försvann i ett vips. Jag har slipat och spacklat lite mer. När det har torkat kan jag börja måla.

Wilma och jag tog en promenad och tränade lite efter vägen. Backade i fotgåendet längs staket och tränade på att "skvallra" när vi möte andra hundar. Hejdar jag bara henne i tid och kör kontaktövningar så är det inga problem. Annars ska hon alltid stirra ut mötande hund, resa lite ragg, morra för att sen vifta på svansen och lukta nyfiket på den andra och göra sig till. Snacka om fel kroppsspråk!

Vi tränade lite på ställande, läggande under gång och inkallning med avståndsbelöning. Det märks att jag har varit lite slarvig att fortsätta träna dessa moment sen i december när hon löpte och var allmänt stissig. Då lät jag henne bara vara och tränade på sånt hon tycker är kul. Nu lade hon sig sig först på ställandet. Kan också bero på att jag tränade snabbt läggande ganska mycket då i november/december. Efter några missar fattade hon i alla fall att det var ställande vi höll på med.

Jag ska framöver träna mest på ettans moment och nästan enbart med avståndsbelöning. Efter ett moment och efter flera på raken. Något man kan ta med sig i tävlingssammanhang - en dunderbelöning i ryggsäcken när man är klar. Ska börja med att ge henne ur den där kaviartuben hon redan har satt sina vampyrtänder i. Aaoooo!

Vilja och Wilma på stadspromenad.

Idag har vi varit i Tantolunden inne i stan tillsammans med några ur träningsgänget. Det var varmt och skönt, soligt och 0-gradigt. Först blev det en promenad längs Årstaviken från Skanstull till Tanto. Sen tränade vi lite på momenten från 1:an. Wilma var lite seg. Kan vara dagsform men också att vi var i en ny miljö. Fast då brukar hon vara lite stirrig. Men ibland på tävlingar har hon blivit lika seg. Bra att vara i olika miljöer och träna. Jag band upp henne för att hon skulle få vila lite och ha lite tråkigt.

Helena och jag hjälptes åt med rutan. Helena skickade Vilja på target i rutan, jag satt med avståndsbelöning på sidan av. När Vilja gjorde rätt fick hon springa till avståndsbelöningen. När hon gjorde fel lyfte jag bara bort den. Det gick jättebra. Sen bytte vi och gjorde samma sak med Wilma. Hon förstod också ganska snabbt vad hon skulle göra, även om om gärna ville bli kvar hos Helena och belöningen.

En riktig stadshund bär sin egen bajspåse.

Det är ju så förbaskat kallt så man kan knappt vara ute. Träna är ännu jobbigare om de stackars små fingrarna. Wilma klarar sig rätt så bra fast hon är nakenhund efter att ha löpt. Eftersom Peter skulle såga och hålla på och väsnas hemma så gick jag och Wilma ut en sväng i alla fall. Vi tränade på inkallning med ställande.

Husse väsnas

Godis och klicker

Jag har börjat med att kasta godis bakom henne, när hon springer för att hämta den så backar jag och väntar på att hon ska vända och komma tillbaka och stå framför mig.Då klickar jag. Tanken är att hon av sig själv ska stanna längre och längre ifrån mig. Det fungerar sådär. Hon ställer sig ungefär två meter ifrån mig hela tiden, varken kortare eller längre.

Med targetplatta

Sen provade jag att lägga en targetplatta mellan oss. Jag kastade godis bakom henne så hon fick vända och hämta. När hon sen kommer tillbaka så ställer hon sig på targetplattan. Jag har provat att ta ut avstånden och ta bort targetplattan ibland. Hon stannar men inte så fort, tar gärna några steg extra.

Tennisboll – Wilmas favorit

Sen har jag provat att ha en tennisboll i handen och göra en kaströrelse när hon kommer i galopp emot mig. Då tvärstannar hon. Men tar jag sen bort bollen så stannar hon långsammare. Jag provar och lägga bollen bakom henne, hon står med nosen mot mig. Jag kallar in henne och gör samma kaströrelse för stanna, fast utan boll. Hon stannar och så får hon ett klick och varsågod. Då stannar hon fortfarande lite långsamt.

Kanske det blir en enda röra om jag blandar, men det känns som om vi måste prova oss fram.

Tränade idag med Helena och Vilja i bitande -10°. Sen gick vi en lång promenad i skogen och tittade på Helenas ö (Danmarks holme). Det är snart hennes i alla fall, hon ska bara spara lite pengar först... Tack för en härlig prommis!

Målsättningar etc

Vi hade en lång diskussion om målsättning och vad bra det är att kunna ta hjälp av varandra. Oavsett om man ska tävla eller bara tränar för att aktivera hunden eller göra den lydigare i vardagen så är det ju lättare om man har ett mål. Jag tycker det är viktigt att man inte jämför sig med andra, utan funderar igenom vad det är man själv vill med sin hund. Då är det ju också lättare att ta hjälp. Varje förare och hund har ju olika förutsättningar och är olika bra på olika saker. Sen tror jag på viljans kraft också.

Viljans kraft

Jag har till exempel aldrig tyckt det varit roligt med linförighet, vi har sugit rejält på det också. Men så pratade jag med en tränare jag har haft som sa att linförighet var det roligaste han visste – "när det sitter som en smäck". Helt obegripligt för mig.

Men så började jag enträget att träna med olika kontaktövningar och följsamhet. I små myrsteg först och längre intervaller sen. Backa längs väggen hemma, längs staket och trottoarkanter. Upp och ner för trottoarkanter, bakdelskontroll i och ur låda etc. Vi är fortfarande inga supernovor, men bra mycket bättre än vi var för ett halvår sedan. OCH... det är knappt jag vill tillstå det... men linförigheten har blivit roligare.

Det är klart att det är roligt att göra det man är bra på. Det är också därför det är svårt att träna på det man är dålig.

Helena filmade mig och Wilma när vi tränade rutan. Kul och nyttigt att se. Just denna gång såg det riktigt bra ut :-)

Vi tränar fortfarande med target i rutan och jag skickar henne från väldigt kort avstånd och från alla håll. Jag tar då och då bort targeten och det fungerar bra. Ibland ställer hon sig precis innanför rutan. Jag vill att hon ska ställa sig i mitten. Nu ska vi utöka avståndet vartefter med och utan target.

"Man tager vad man haver", sa Kajsa Warg. Vi skulle träna på att apportera olika material. Tyvärr så äger jag inte en av de åtråvärda metallapporterna, så vi fick ta lite andra prylar jag hittade hemma. Kaviartuben var ett mindre lyckat val. Rekommenderas bara till hundar med väldigt mjukt bett och som inte tuggar. Husse suckade tungt :-)

Wilma tyckte kaviartuben var bäst.

Helena och jag kommenderade varandra. Wilma behöver all störningsträning hon kan få eftersom det är det som har brustit när vi har tävlat. Ordningspolis som hon är så måste hon ha koll på allt och alla. Först fick Helena spela galen och hoppa omkring och skrika. Jag måste säga att jag är imponerad av hennes förmåga att göra konstiga läten. T o m jag blev lite distraherad. Jag hoppas hon inte har fått några konstiga lappar från grannarna i brevlådan eftersom det var hemma hos henne vi tränade :-) Wilma slutade i alla fall till slut att bry sig. Vi måste åka på alla träningstävlingar och träna på så många olika ställen som möjligt så att hon kan lära sig att fokusera på mig och inte omgivningen.

Sen kommenderade Helena mig. Har aldrig sett mig själv på film förrut. Jag ser ut som en STEL 90-åring med ett kvastskaft uppkört där bak. Men Wilma är ju van vid det så det kanske fungerar. Jag tycker i alla fall att hon ser rätt så bra ut.