Bob Baily säger att: ”Perioden belöningsfasen börjar när handen närmar sig godisfickan tills att hunden har fått godiset.”

En liten godis har samma värde som en stor godis. En positiv kick får hunden vid hög belöningsfrekvens. En JACKPOT är alltså att hunden får MÅNGA godisbitar efter klicket inte en stor godis eftersom belöningsprocessen sätts igång när du börjar föra handen till fickan. Då får man en lång och stor belöning, en JACKPOT!!!

Bra att tänka på om man vill förstärka något extra bra som hunden gjort. Jag tycker dessutom ofta att många har väldigt stora godisbitar när de tränar, risken är ju då att hunden blir mätt (inte för att Wilma någonsin verkar bli mätt :-)

Det var bland det första jag lärde mig efter att ha seglat med en kompis som hade den ramsan på tallrikunderlägg i båten :-) I natt när jag var uppe kl 2 så var himlen blodröd. Tyvärr syns det inte på bilden som är tagen med min mobil, men det förebådade ju en bra dag om man ska tro ramsan.

Jag tror vi har haft alla typ av väder i helgen. När vi kom till båten i torsdags så regnade det vertikalt och blåste som attan. Vi kom på en plan B och våldgästade Peters föräldrar i Nykvarn istället. Att det börjar att regna när man är ute på sjön gör inte så mycket, men att ge sig iväg ut när regnet står som spön i backen tilltalar inte mig.

På fredagen var det mycket bättre så då gav vi oss iväg. Vi ville testa att allt var med och att det fungerar innan semestern. Vi har ju en för oss ny båt så det känns lite ovant när man inte ens hittar osthyveln på morgonen, eller lite värre inte vet vilken tamp som förseglet hissas med.

Universums medelpunkt, har det bäst i båten.

Midsommar firades på en av klubbholmarna. Där var en massa hundar och alla sprang lösa och drev omkring som spanska gatuhundar. Jättelajbans med små och stora (läs vuxna) pojkar som kastade bollar och pinnar. Jag lät Wilma hållas ett tag men sen tyckte jag att det blev väl mycket så då fick hon hålla sig i närheten. Hon lyckades i alla fall knycka till sig två halvätna ryggbiffar som någon lämnat. Wilma var helnöjd, jag var lite mindre nöjd. Vi får väl skylla på att detta var ett unikt tillfället.

Wilma som gärna hoppar från båten tar tillfället i akt när någon ska bada. Då ska hon i och agera polis och tala om att "hallå hallå, man kan faktiskt drunkna, jag ska hjälpa till och styra upp!". När vi seglar ligger hon ju snällt i sittbrunnen, men när vi lägger till så får hon springa löst på båten. Det är ju lugnt tills någon ska just bada. I den gamla båten var det svårare eftersom det var svårt att stänga in henne. Ibland har jag kastat tennisboll några gånger åt ett annat håll som hon får simma efter och sen har hon fått finna sig i att sitta still, men då måste jag ju ha koll på henne. Nu kunde vi låta henne bada och sen stänga in henne i båten och det fann hon sig i.

Jag körde lite vattenapportering med dummie och det ÄLSKAR hon. Hon lyckas snoka upp vart jag har gömt dummiesarna och så kommer hon glatt med dem och vill att jag kasta.

Igår gick jag ut i den lilla skog som fanns på ön och satte på henne spårsele. Satte ner henne och sa åt henne att vänta, gick bort en bit och spanade var "spåret" låg. Gick tillbaka till Wilma, plockade av henne spårselen och gick därifrån utan att hon fick göra något. Hon lyckades hålla sig ganska lugn hela tiden.

Utsikt från förpiken.

Nu ska vi börja att träna lite på 2:ans moment, så kanske vi kan vara klara med det till hösten. Jag får ta med alla träningsattiraljer i båten och försöka träna så gott det går när vi ligger i land. Inte alltid så lätt på alla öar, men vi får improvisera lite.