Wilmas favoritsysselsättning. Bollen fyndade hon i Västervik.

Nu är vi hemma igen efter två veckor på sjön. Första veckan var helt fantastisk med mycket sol och bra segling. Wilma är jätteduktig och ligger still många långa timmar.

Tanken var att vi skulle ta oss till Västervik för att sen ta oss över till Gotland. Men med lite huvudräkning så kom vi fram till att det var 10-12 timmars segling. Kändes väl mycket för Wilma. Dessutom så blev ju inte vädret som vi ville. Andra veckan inleddes med mycket ostadigt väder som nog alla har fått erfara. Till sjöss kan det ju bli väldigt dramatiskt.

I Västervik stannade vi två dagar. Dels för att vänta in väderprognoser och dels för att min rygg hade totalpajat. Jag var tvungen att få en dag i land så att jag kunde få röra på mig lite mer. När vädret inte blev det önskade vände vi norrut igen.

Lite blogging under en Yatzymatch.

Jag hör kanske inte till de mest tålmodiga när det kommer till att sitta i en båt. Så länge det är fint väder och det är bra segling så tycker jag att det är fantastiskt. Men att ligga inregnade flera dagar gör att det kryper i hela kroppen.

Durkarna flyter, 3 cm i sittbrunnen.

På väg norrut så tänkte vi stanna till i Trosa gästhamn eftersom de hade utlovat kuling på norra östersjön och vi ville ligga säkert. Vi var inte de enda som tänkt så för när vi kommit dit på kvällen så var gästhamnen full. Jag höll på att bryta ihop totalt. När jag blir hungrig blir jag som en kinkig 3-åring vars hela värld bryter ihop. Jag såg framför mig att vi skulle behöva segla in i det analkande regnet/stormen.

Fiskrensning övervakas noggrant.

Vi lade dock till tillfälligt och Peter stegade med bestämda steg in mot Trosa centrum och köpte mat och smågodis till mig så att jag skulle bli på bättre humör. Som tur är så är jag lika lätt som en 3-åring att göras glad.

Vi tog oss till Fifång som är vår klubbholme. Torsdagen REGNADE och REGNADE  och REGNADE det. Fredagen däremot var solig men det blåste som bara den. I vindbyarna 19 s/m. Lade vi oss så lågt vi kunde i sittbrunnen så fick vi lite lä och då var det rätt så behagligt att ligga och lyssna på sommarprataren medans vinden ven och båten lutade i vinden.

När godiset var uppätet, yatzytärningarna utnötta och korsorden lösta så började jag fantisera om att skriva en bok. Den utspelar sig på en ö där flera segelbåtar har blivit strandsatta/inblåsta. Till en början är stämningen rätt så gemytlig men efterhand börjar männsikor att dö på de mest intrikata och mystiska sätt...

Vår fina båt.

Nu är jag i alla fall hemma, nyduschad, luktar gott, har pillat i rabatterna och fått bloggat av mig en stund. Nu hoppas jag att det finns några träningssugna kamrater där ute, för vi har inte kunnat göra många knop på den fronten. Nu ska jag kolla in bloggosfären och se vad jag har missat under dessa två veckor med begränsad eltillgång.