Igår kom vi hem efter ca 1,5 veckas segling. Fantastisk segling med mycket sol och vind. Vi har även haft trevligt sällskap med oss och varit på Flatfestival och frotterat oss med kända och okända. Miso och Wilma har skött sig exemplariskt ombord, till och med när det lutade rejält fann de sig och låg snällt och sov.

Mina älsklingar.

En dag kryssade vi i ganska hård vid i den trånga Husaröleden, med en massa (förmodligen lätt irriterade) motorbåtar som var tvugna att väja för oss. Mycket navigering och man måste vara alert hela tiden, vilket är roligt. Hundarna fick finna sig i att ligga bredvid varandra i sittbrunnen, ganska trångt ibland tyckte Wilma.

Efter att vid varannat slag har blivit mosad av Miso så lade sig Wilma ovanpå istället. Miso verkade inte bry sig nämvärt. Hon har utvecklat några nya intressanta sovstilar.

Peter njuter av rolig segling.

Miso har även upptäckt att det är mysigt att ligga i förpiken med mig och Peter. Det är redan trång som det är och med två hundar blir det nästan outhärdligt varmt. Hemma igen så är det golvet som gäller igen.

Miso har blivit riktigt duktig på att ta sig runt om bord. Hon är fortfarande väldigt mammig och följer mig som en skugga. Men nu har hon börjat att följa med Peter också. Förr när han försökte ta promenad med Wilma och Miso så stannade hon var 10:e meter och ville hem till mig. Nu följer hon villigt med. Jättebra att hon har börjat förstå att hon har en husse också.

I helgen som var så slöt vi upp med Helena och Perra på Gålö Havscamping, där Stockholm Östra höll sin Flatfestival. Jag hade bara anmält Miso till utställning på söndagen. Helena hade anmält Lystra till viltspår och paret som höll i prova-på-viltspåret var snälla och lade ett extra till Miso. Hon har aldrig tagit ett viltspår förrut eftersom jag har tänkt att hon ska förstå personspår först.

Lystra var mäkta stolt över att ha hittat sin klöv.

Miso var väääääääldigt noggran. Det är nog det långsammaste spår jag har gått någon gång :-) Varje droppe blod studerades ingående. Vid några trånga passager med granklungor och stora stenar så tyckte Miso att det var lite läskigt och började hitta på lite undanflykter. Åt lite gräs etc. Jag tog ett kliv framåt och hon lyckades lösa problemen. Spåret var kanske 150 långt och Miso var väldigt nöjd med att hitta en klöv i slutändan. Den var fiiiin, sa Miso.

Miso tycker att rådjursklöven var mysig.

Min behållning av helgen var dock WT. Perra tävlade med Vilja och hamnade på en hedersvärd 9:e plats av 38 startande. Helena och Perra var väldigt nöjda båda två, inte så mycket över poängen som över hur ekipaget hade lyckats genomföra tävlingen, och utan knallningar som de befarat.

Jag tyckte att jag lärde mig mycket om hur ett WT går till. Hur hundarna jobbar och hur förarna agerar eller inte agerar. Det är bra att åka och titta för som nybörjare är det svårt att veta vad man får göra eller inte göra.

Utställning är inte min  grej tyckte Miso och såg ut som hon stod och väntade på bussen som skulle ta henne ifrån utställningsringen. "Varför ska jag ha papper på att få veta att jag är snygg? Ge mig något att springa efter istället". Miso kom sist i sin grupp, men det var många runtomkring som tyckte att hon var fin. Hon utmärkte sig genom att vara stört av alla tikar och ha mest päls. Jag tycker jämförelsevis att hon ser ut att vara äldre än tikarna i samma ålder. Inte bara i storlek utan även för att hon har mycket päls, fin fana på svansen etc. Helena hade fullt sjå att klippa ner henne från en New foundland till en Flat :-)

Nåja, jag visste ju redan från början att vi skulle satsa mer på Brain än Beauty eftersom jag inte är överdrivet intresserad av utställning. Men det vore såklart kul att höra någon gång att jag har en fin hund, för det tycker jag själv att hon är (kanske huvudsaken). Vi får leta rätt på en domare att ställa ut för som gillar stora ståtliga tikar med vackert huvud och där man inte behöver showa så mycket :-)

Hm...Husse, ska du verkligen äta HELA den däringa mackan?

Peter och Wilma var ganska ointresserade av mitt vänstervarvsspringande. Eftersom vi hade bestämt oss för att vända hemåt igen efter helgen så ville Peter komma iväg så fort som möjligt när vi var klara. Bryggan vi låg vid var inte i tipp-topp-form och det blåste rejält hela fredagen och lördagen. Det blev inte så mycket med sömn de nätterna eftersom man ligger och funderar och lyssnar på gnisslande bryggor och vinden som viner. Eftersom vi hade bestämt oss för att vända hemåt så brydde vi oss inte ens om att byta kläder på söndagen fast det säkert hade behövts. Smutsnivån hade nått botten på nivåskalan. Väl hemma sen fick jag den skönaste duschen på mycket länge :-)

Idag har jag lagt personspår med Miso och Wilma. Wilma fick ett som var kanske 500 meter. Hon tuffar på som ett litet tåg. Jag kan tycka att det går lite väl fort ibland även om jag försöker att hålla tillbaka och hon går fint utan att slå för mycket. Men hon har lite för bråttom och struntar ibland i träapporterna. Nu ska vi träna lite igen på att plocka upp dem.

Miso fick två spår där hon inte hade sett att jag lade ut leksakerna. Spåren var strax under 100 meter långa och hade två leksaker, ett mitt på och ett i slutet. Det tog ett tag för Miso att förstå vad hon skulle göra, hon började att sniffa runt här och där. Jag väntade ut henne och helt plötsligt så började hon medvetet spåra framåt. Jag tror att hon snart kommer att få kläm på det, bara att man byter till sele och lina gör att hon förstår att nu är det något nytt på G.