I går var jag på Kolmården och klappade varg, en födelsedagspresent från Peter. Vi kom dit tidigt och tittade runt i parken först. Det var minst 35 år sedan jag var där sist. Lite förmätet att säga kanske, men efter att ha åkt safari i Krügerparken i Sydafrika så är det lite futtigt att se djuren på Kolmården.

Men att vara inne hos vargarna är en fantastisk upplevelse. De är på så många sätt lik hundar i sitt beteende men även om de är socialiserade så känner man att det är vilda djur. I Kolmården finns tre vargflockar. En med tre tikar och tre hanar, en med två hanar och en med 9 hanar födda i maj förra året (från olika kullar). Det var den sista gruppen vi fick träffa.

En av vargarna var extra social och framfusig. Han tyckte att mitt hår var väldigt mysigt och borrade in nosen och nafsade lite. Han nafsade mig i ryggen och tog sen ett riktigt hårt kärleksnyp i min arm. Då fick jag säga åt djurskötaren att de måste ta bort honom för det började bli lite väl kärvänligt. Jag har en liten svullnad efter det nypet kvar på armen. Men det kändes aldrig hotfullt, bara lite väl närgånget.

Innan vi gick in så fick vi lite information om hur vi skulle göra inne hos vargarna. Inga lösa snoddar, örhängen etc. Väskor fick vi lämna utanför och kameror skulle hängas runt halsen eller handleden. Vi fick extra förmaning att inte lägga ifrån oss något på marken eftersom vargarna var riktiga små tjuvar.

Det nästan första som hände var att en av killarna i gruppen lade ifrån sig sin filmkamera på marken. VIPS! så var det en varg som hade tagit den och sprang triumferande iväg med den tätt följd av resten av flocken.

Guiden sa att han kanske skulle få tillbaka kameran men hon kunde inte garantera i vilket skick. Jag tänkte i mitt stilla sinne att han fick skylla sig själv. Vi gick efter flocken för att se om vi kunde få dem till att komma fram igen. Då fick vi se en av vargarna högst upp på en bergknalle, stolt med kameran hängande ur munnen.

Djurskötaren lyckades efter mycket om och men få tag på kameran, men då hade den dessutom fått sig ett bad i en gyttjepöl. Undrar om det gick att rädda kassetten i kameran? Hade varit häftigt om kameran var på när de snodde den, då hade han kanske kunnat få lite riktiga vargactionbilder.

De två djurskötarna provade att yla för att se om de kunde få med vargarna på noterna. Men de var redan så uppe i varv efter incidenten med kameran så de blev helt uppspelta och omringade en av djurskötarna och skulle pussas alla på en gång.

Tyvärr så fick jag inte några bilder på mig själv med vargarna. Det var en tjej som erbjöd sig att fota med min kamera precis på slutet, men vi hann inte riktigt eftesom alla måste gå ur hägnet tillsammans.

Innan vargarna var vi på delfinshowen. Det är så häftigt att se hur de hanterar djuren med hjälp av handtecken och signaler. Och man förstår hur många timmars träning det ligger bakom. Det vore så kul att vara med och se hur de tränar in nya moment.

Kanske om jag är snäll att jag kan få en sån present någon gång :-) (Synd att Peter inte läser min blogg).

Wilma och Miso (8 månader, 27 kg)