Igår tränade jag, Helena och Annika och Irène som bara vara med för att vara till hjälp, alltid lyxigt med någon som kan hjälpa till att kasta och lägga ut.

Eftersom Miso har visat att hon är berörd när det står människor ute i fältet, kastare etc, så ville jag försöka avdramatisera deras betydelse. Som jag tidigare har konstaterat så fungerar det inte att någon annan säger till henne, t ex om hon försöker byta eller att hon står och blänger åt annat håll. Då blir hon bara låg och lägger ner arbetet. Det har t o m varit så att hon inte har velat gå ut om det står någon för nära dummyn, fast hon har full koll på var den ligger. Hon är helt enkelt rädd för att bli åthutad.

Jag har därför bestämt att bara jag får korrigera henne. För att höja värdet av de som står ute i terrängen så fick de ha en skål med tonfisk med sig. Jag utnyttjade linjetaget som Helena hade lagt ut och skickat Lystra på så att Miso såg att det fanns  något där ute. Helena och Annika stod längs med linjen. Miso agerade som vanligt tveksamt p g a detta. Jag manade ändå på henne och brydde mig inte om farten. När hon kommit i höjd med A resp H blåste jag stoppsignal och sa varsågod. A resp H fick bjuda in och ge Miso tonfisk. Andra skicket gick betydligt fortare och då brydde hon sig inte om min stoppsignal utan sprang direkt fram till Annika och fick tonfisk. Vi gjorde då så att Annika satte skålen med tonfisk en bit ifrån sig och jag skickade Miso på linjetag mot godisskålen.

Det känns som om vi har låst upp knuten att det står folk ute i markerna. Nu blir nästa steg att hon inte ska springa fram till funktionärerna.

Idag tränade jag och Helena. Vi körde markeringar så att hundarna var tvugna att springa mot vatten, utan att bada. Det var inga problem för Miso. Sen skickade vi på linjetag mot samma ställe. Miso hämtade två stycken, sen bad jag Helena ställa sig lite nära dummysarna för att se om Miso blev tveksam. Snarare var det så att hon hade svårt att släppa Helena med blicken, där ser man vad lite tonfisk kan göra. Jag fick gå närmre dummysarna så att Helena nästan stod vid sidan av oss och då kunde jag skicka Miso rakt fram. Skickade igen och vid det här laget så tyckte Miso att hon redan hade varit tillräckligt många gånger där ute. Men med lite påtryckning sprang hon ut i alla fall. Hon måste lära sig att springa ut många gånger, vartän jag pekar. Hon har ju varit van att bara få ta en dummy eftersom hon har haft en tendens att byta. Detta har nästan helt avtagit nu, så det är dags att kräva lite mer.

Sen körde vi avlämningar vid vattenapportering. Helena kastade korta korta markeringar som Miso fick ta. De första droppade hon direkt vid strandkanten. Jag nejade Miso, men sa inte så mycket utan lyfte tillbaka henne till vattenbrynet och gav henne dummyn i munnen, backade till där jag hade stått och krävde att hon skulle lämna av. Inga höga ljud/ord, bara bestämt och lugnt. Var tvungen att göra detta några gånger och till sist så lämnade hon i handen, även när jag backade lite längre upp på land.

Känns som om vi har löst upp några knutar på dessa träningar. I morgon ska vi träna med Annika igen, får se om hennes funktionärsfobi har släppt.