Det blev en liten snabb träning på tomten. Vi har ganska mycket skogstomt så det går att variera sig ganska bra. Med avståndsbelöning bakom mig så kom Miso in snabbare och snabbare, även om vi har en bit kvar för att få upp tempot.

Jag körde linjetag ner över en sluttning.

1:a gången kastade jag ut dummyn nedanför sluttningen och skickade Miso.

Resultat: Miso sprang rakt ut och hämtade dummyn.

2:a gången lät jag Miso sitta kvar ovanför slänten, sen gick jag ner en bit i sluttningen och kastade dummyn igen, fast denna gång mer till vänster. Gick tillbaka och skickade henne på ett linjetag.

Resultat: Miso tittade och sprang dit jag pekade.

3:e gången gick jag återigen ner utom synhåll för Miso, fast denna gång gick jag ner för slänten till höger om där Miso hade sprungit ner och kastade dummyn bortanför där jag hade kastat första dummyn.

Resultat: Miso fastnade i nivå med där de två första dummysarna legat, snurrade runt, gick tillbaka och undersökte där jag hade gått ner för slänten. Jag gick ner för slänten, tog in henne och dirigerade henne på nytt rakt fram. Hon sprang till sist ut och hittade dummyn.

4:e gången gjorde jag samma som 3:an men kastade dummyn ytterligare lite längre bort.

Resultat: Miso sprang rakt ut och fortsatte rakt fram tills hon hittade dummyn.

SLUTSATS: Variation! Räkna steg/metrar där man lägger ut dummy, förläng avstånd relativt snabbt. Jag tror att Miso har fattat att hon ska springa rakt ut, jag ska prova att gå zig-zag när jag lägger ut dummyn och prova lägga ut när hon inte ser att jag går ut och lägger något. Jag har en känsla av att om jag gör det lite svårare för henne så är hon mer taggad att både springa ut och tillbaka.

Helt fantastiskt att kunna träna inomhus nu när det är glashalt på vägarna och blött och kallt ute.

Inför premiären i ridhus så hade jag laddat med kattmat, gott godis och kontaktövningar. Eftersom jag ville fokusera på Miso fick Wilma vara hemma. JAG ÄR SUPERNÖJD! Miso var så duktig, verkade inte nämvärt störd av de andra nio hundarna och kunde hålla sig bra från att gå med nosen i backen. Det var ju ändå flera månader sedan vi tränade med andra hundar och första gången i ridhus.

På vägen in i ridhuset mötte vi dessutom ett helt gäng med ryttare. Det var ju lite mörkt och konstigt att möta så många STORA hundar på rad. Men Miso tittade bara lite förvånat och sen var det inte mer med det. Coola fisen!

Vi började med en platsliggning. Jag hade bestämt mig för att inte låte henne ligga och lukta i backen och stod helt nära henne. Hon kollade runt lite när det var ljud och andra hundar som lät, men låg lugnt och stilla kvar.

Sen tränade vi burleken. Först bara springa in, bli kvar, vänta på fri-kommando. Sen satte jag en skål med kattmat mellan oss, någon meter på sidan av buren. Hon var riktigt duktig på att ignorera den och komma till mig på fri-kommandot. Sen gjorde jag några kontakt- och fotövningar och lät henne ta avståndsbelöningen.

Det kändes så bra så jag på slutet kopplade loss henne och gjorde samma sak. Hon har förstått konceptet lämna avståndsbelöning tills hon får ett "varsågod". Jag kan ha henne lös bredvid mig, lägga godis i skålen, få henne att vända ifrån och vänta på kommandot. Nu känns det som om jag på riktigt kan använda det i träningen.

Eller både och. Det har varit en trevlig helg med middagar med goda vänner både fredag och lördag. Lite trött både lördag och söndag morgon dock. Hundarna har varit snälla och tagit sovmorgon, även Wilma som brukar vara uppe och väcka tuppen.

Igår var vi och tränade jakt med Helena, Perra och Ewa med jaktcockern Salsa. Svårt att hitta bra ställen att träna på med all snö, men vi var uppe i ett skogsparti där det inte var allt för djup snö.

Linjetag blev det med och utan störning. Men jag fokuserade på apporteringen, få in dummyn och struntade i störningen. Jag struntade även i fotgåendet och försökte att krångla så lite som möjligt med Miso. För att få mer dragning tillbaka mot mig så bad jag medhjälparen lägga dummyn bakom ett krön så att Miso inte skulle se mig då hon vände sig om för att springa tillbaka. Första skicken så hade jag en snörboll som jag visade innan jag dirigerade. Miso sprang med full fart ut och tillbaka, men stannade sen någon meter framför mig när hon kom tillbaka. Med en liten tillsägelse kom hon in med den.

Nästa skick hade jag avståndsbelöning bakom mig. Då gick det mycket bättre, hon hade bra fart ut och in och kom hela vägen till mig, även om inte avlämningen var det bästa. Hon var duktig och väntade på att ta avståndsbelöningen tills jag hade sagt ett "varsågod".

Ewa som stod och lade ut dummyn sa att, till skillnad från förra gången vi tränade tillsammans, så tvekade Miso aldrig att ta dummyn hos henne, utan greppade den snabbt.

SLUTSATS: Jag ska fortsätta att träna avlämningar separat. Ta ut träningen utomhus. Inomhus lämnar hon mycket bättre. Jag ska även fortsätta med avståndsbelöning bakom mig.

INOMHUS har vi tränat på att backa upp på en låda. In till köket har vi en nivåskillnad och hög tröskel. Jag har börjat där och nu backar hon över tröskeln och lyfter bakbenen jättefint och högt. Nästa steg är att föra över övningen på lådan som är ytterligare lite högre. Bra att hon lär sig att hon har bakben också, som hon ska ha koll på.

Eftersom Miso har svårt att sätta sig då hon har förväntan framåt så har vi tränat på sitt som default-beteende. Innan hon får gå ut, får mat, ur bilen etc så får hon sätta sig. Det ska ske per automatik. Jag har även tränat på att då jag knäpper loss kopplet så ska hon söka kontakt med mig för att invänta kommando eller fri-signal. Även ur bilen vill jag att hon ska sätta sig och invänta signal.

Ikväll blir det ridhusträning för första gången. Jag har bestämt mig för att bara ta med Miso för att kunna fokusera helt på henne.

Igår var jag ute och gick med Miso i nästan två timmar på eftermiddagen. Först med henne själv för att kunna träna lite och sen en timme till då Wilma var med. Miso gick fint vid min sida i koppel i stort sett hela tiden (med undantag för när vi tränade apportering och en stund i skogen)  . Duktiga fisen!

KATTMAT, MUMSFILIBABBA! DOGGY-ZEN

Inomhus tränade vi lite doggy-zen. Kunna behärska sig vid avståndsbelöning med kattmat. Jag satte en skål på golvet och ville ha henne sittande vid min sida. Hon såg rätt så rolig ut då hon försökte sitta vid min sida men ändå vänd mot skålen. STOR DRAGNING! Jag gjorde det lite enklare för henne genom att stå vänd mot skålen och ta hjälp av klossen. Då gjorde hon en ingång och satte sig vid min sida, KLICK! Nästa gång fick hon göra ingången, sätta sig och söka kontakt, KLICK! Sen vred jag mig så att jag hade skålen på min högra sida och gjorde samma sak. Sen tog jag bort klossen och gjorde om. Till slut så fattade hon galoppen. Ingen kattmat förrän man sätter sig vid mattes sida och söker kontakt.

Om jag ska kunna använda kattmat och avståndsbelöning så måste Miso förstå reglerna för detta.

TRÄNA SITT

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva träna sitt så mycket. Men när Miso har stor förväntan på något så fryser hon fast stående. Nu tränar vi på sitt i alla såna situationer, mat, gå ut, kattmatsbelöning, kanindummy, hoppa ur bilen...

Tänk att alla detaljer blir viktiga om man ska få ihop helheten. Träna på att ta belöning rätt, självbehärskning, basala lydnadsgrejer, allt måste sitta.

Det är svårt att hitta något bra ställe att träna på nu. Klubbarnas appellplaner är täckta med ett tjockt lager snö och skare. I skogen kan man gå på smala stigar men vid sidan om är det djup snö. Jag har dock kommit på två ställen där jag kan träna, eller tre. På en parkering längre bort i området, nere vid badet och i pulkabacken ner till badet.

På eftermiddagen tog jag med mig Miso för att testa lite apportering. Vi har inte så mycket trafik i vårt område och på vägen ner till badet droppade jag apporten och gick med Miso vid min sida för att sen vända om och skicka henne. Jag hade bestämt mig för att testa två varianter.

1. Då Miso sprungit ut för att ta dummyn och precis vänt sig om kastade jag en snörboll bakom mig.

Miso blev lite häpen då jag kastade bollen bakom mig, hon sprang lite fortare och höll kvar dummyn i munnen när hon kom mot mig. Sen när hon kom fram till leksaken släppte hon dummyn, men hade sen svårt att välja vilken hon skulle ta. Jag tog leksaken och lekte med henne och försökte höja värdet på snörbollen.

2. Jag tog fram kanindummyn. Eftersom den är väldigt åtråvärd lade jag kattmat i en skål bakom mig som avståndsbelöning. Miso såg när jag lade i kattmaten.

Första skicket kom hon lite tveksamt mot mig med kanindummyn. Jag skramlade lite med matskålen och puttade ut den bakom mig. Då fick hon bättre fart, släppte dummyn tre meter framför mig. Sprang förbi och tog kattmaten.

Andra skicket visste hon inte om hon skulle ta kanindummyn eller maten först. Men eftersom kattmaten inte var något alternativ så skickade jag henne på dummyn. Hon hade ganska bra fart ut och in, släppte kanindummyn några meter framför mig. Jag stod med foten på skålen och lät henne inte få maten förrän hon hade plockat upp dummyn och kommit in till mig.

UTVÄRDERING: Den vanliga dummyn är lika mycket värd som snörbollen. Kanindummyn är lika mycket värd som kattmat. Jag hade inte kunnat använda den vanliga dummyn och kattmat och kanindummyn och snörboll. Hon får bättre fart, men inte jättemycket då jag kastar snörbollen bakom mig. Kattmaten har högt värde, jag borde nog ha medhjälpare då jag använder den som avståndsbelöning. Jag får fortsätta att träna fart och avlämningar separat.

Jag måste träna mer utomhus. Det är för många saker som stör och Miso har svårt att koncentrera sig. Inomhus kan hon fotposition och sitt. Då förväntan är stor (kanindummyn) har hon svårt att sätta sig vid min sida. Jag måste träna mer på sitt utomhus och vid förväntan.

Åkte till Värmdö BK idag för att kolla om någon appellplan var plogad. Tänkte att om det inte var det så kunde jag åtminstone köra lite på parkeringen. Men där var det full aktivitet. Folk som skulle ut i skogen, några som hade spårat tror jag.

Istället blev det en tur till Lantmännen, nya vantar till mig, frön till alla småfåglar, ny non-splash skål till hundarna och blockljus till huset.

Hemma dammade jag av den gamla tygburen och ställde in för att se hur Miso skulle reagera. Hon var ute när jag ställde upp den och blev nog lite konfunderad när hon kom in. Hon kände nog igen den, men det tog några minuter innan hon gick in i den utan tveksamheter. Hon var så söt och bjöd alla möjliga beteenden, utanför buren. Tänkte den kan komma till nytta om vi ska träna inomhus och i ridhus. Filmade första mötet med buren på över ett halvår, kommer inte ens ihåg när vi tränade den sist. Filmade även vårt trix, lägga tassarna i kors. Kommer kanske sen.

Låg och funderade i natt på träningen igår.

Miso var fastbunden vid ett träd då vi började med Salsa. När jag sen tog loss henne så höll jag i halsbandet. Miso stretade och ville lukta i snön. Jag höll emot så hon kunde inte, men redan där blev det ju en liten konflikt.

TANKE: Jag ska träna separat på att när jag tar loss henne så ska hon ha förväntan på att vi ska göra något tillsammans/träna.

Vi satte igång övningen, Ewa kastade dummy och jag gick fotgående med Miso. Hon ville inte gärna vända ifrån dummyn, höll inte position och började lukta i snön.

TANKE: Även här vill jag att hon ska ha förväntan på mig. Jag måste träna på att det kan hända roliga saker hos mig också, även om det finns saker där ute som är jätteroliga/luktar gott/stör. Förväntan ska vara "bästa matte, hittar på roliga saker för mig att göra". Det vill man ju ha även på vanliga promenader. Enligt SKL ("Släpp kontrollen lös") så handlar inte luktandet alltid om olydnad, utan kan vara att hunden försöker ge lugnande signaler till en irriterad matte. Ju mer man bråkar, dessto mer luktar hunden.

Miso hade bra fart ut, men blev lite tveksam och långsam när hon skulle plocka upp dummyn som låg nära Ewa.

TANKE: Tänker att min idé att köra budföring med dummy kan vara till nytta här. Samt att träna på att det står/sitter människor lite här och där, i förlängningen hundar också.

Hon blev långsammare och långsammare in till mig efter varje apportering. Och lite tveksam, kändes lite tryckt. En gång släppte hon dummyn och började lukta i snön istället. Det kändes inte som olydnad, mer osäkerhet.

TANKE: Jag ska fortsätta att träna separat på apporteringarna. Höja dummyns värde, och framför allt höja värdet på att komma till mig med den. Med bättre belöningar, avståndsbelöningar. Belöna fart in till mig.

En annan sak som jag har tänkt på att jag gör. Jag säger "sidan" (gå vid min sida lös) med en ganska bestämd röst. Som gör-vad-du-vill-signal har jag sagt "hopp-och-lek" med en glad engagerande röst.

TANKE: Jag göra precis tvärtom, säga mina viktiga kommando med glad och engagerande röst. Då hon får göra vad hon vill ska jag säga "gå-och-lek" med en  neutral röst. Jag ska bygga på att matte är där det är bäst att vara, så att man inte missar något. Kan hon välja bort att springa fritt och lukta på kissfläckar för att matte har något bättre/oväntat att erbjuda så finns det ju ingen anledning att avvika från mattes sida. Matte är dessutom så juste så hon låter mig lukta på kissfläckar!

Inget av det här är väl direkt rymdfysik och lite så här tränar vi ju redan, men för min del är det ett lappkast i hur jag ska TÄNKA. Istället för att förhindra ska jag tillåta. Samt att ha rätt fokus hela tiden. I "Släpp kontrollen lös" skriver Leslie McDevitt om att byta fokus.

Träningen började vid detta träningstillfälle, inte då jag ställde upp mig för att Ewa skulle kasta dummyn, utan redan från då jag kopplade loss Miso från trädet. Eller kanske mer korrekt, från det vi klev ur bilen. Hårddraget - allt jag hade med mig från bilen till skogen fick jag sen med mig i träningen också.