Vi var 6 ekipage idag och träffades på Danmarks ängar. Vi bestämde förra gången att vi skulle träna stoppsignaler idag. Vi hann bara med en övning, men jag har skissat på tre som vi har gjort tidigare också.

Med Miso har jag gjort så att jag har tränat stoppsignal inomhus och utomhus på promenader. Inne har jag blåst och gett handtecken när hon har satt sig ner (jag har tänkt att jag ska ha henne att vända sig om och sätta sig ner vid stoppsignal). Igår började jag med att kasta iväg en godis bakom henne, när hon sen var på väg tillbaka till mig blåste jag och gjorde handtecken och hon satte sig tvärt, duktig!  .

Utomhus på promenad så har jag blåst då hon sprungit ifrån mig, när hon sen har vänt sig om så har jag kastat en boll bakom henne.

STOPPSIGNAL, ÖVNING 1

B. Medhjälpare släpper hunden mot A. hundföraren. Mitt emellan (C) blåser föraren och kastar samtidigt boll bakom hunden.

STOPPSIGNAL, ÖVNING 2

Först skickas hunden mellan föraren (A) och medhjälpare (B) några gånger, för att hunden ska få dragning till B (som har godis). När hunden glatt springer mot medhjälparen (B) blåser föraren (A) vid C. När hunden vänder sig om mot föraren kastar denne en boll bakom hunden.

STOPPSIGNAL, ÖVNING 3 Medhjälpare B, C och D står med godisskålar eller dummys. Beroende på hur erfaren hunden är så kanske de måste visa att de har något. Föraren (A) skickar ut hunden mot C. Vid E blåser föraren stoppsignal. När hunden vänder sig om så kan föraren dirigera hunden ut, till höger eller vänster.

Någon som har fler övningar?

I morse åkte jag in till stan för att träffa en kompis och gå en promenad. Det blev 1,5 timmes promenad på söder. Det blåste riktigt kallt, men det riktiga ovädret kom igång på slutet. Genomblöta och kalla gick vi hem till henne och avnjöt en äppelkaka jag hade med mig. Mumsfilibabba! På vägen hem hade det börjat att snöa blöt och tung snö. Lite slirigt på vägarna men inga bilköer som jag sett på nyheterna från södra Sverige. Det är lite förunderligt vad lite snö kan ställa till med, varje år!

Efter att ha jobbat ganska mycket i flera veckor så har jag nu äntligen lite lugnare. Det gäller bara att tillåta sig själv att faktiskt njuta av ledig tid och inte behöva prestera, det tar några dag att komma in i den rytmen. Nu har jag börjat projekt "målaomvardagsrum". Tänkte kanske försöka hinna göra det innan jag ska ha Lystra hela nästa vecka, vi får se om jag hinner. Att måla tar ju egentligen inte så lång tid, det är allt för- och efterarbete.

Ett annat projekt som Peter löste i eftermiddags är ny TV. Vi har nu klivit in i det här århundrandet. Vår tjock-TV som under en längre tid ibland har haft en rosa blubb i ena hörnet och en grön i det andra, gav nu upp helt och har för evigt gått vidare till TV-himlen. En ny fick bli årets julklapp till huset. En annan julklapp som kanske måste införskaffas är ett nytt kylskåp, det gamla låter som ett tröskverk. Varför är det så att alla maskiner behöver bytas ut samtidigt?!!!

HUNDTRÄNING

Det har blivit lite korta hundträningar hemma denna vecka. Vi tränar avlämningar. Med Wilma har jag kört lite vittringsträning, med post-it-lappar, har även plockat fram lite gammal trickträning för både Wilma och Miso. Med Miso har jag tränat fast apportgrepp, jag kan dra och slå lite i apporten utan att hon släpper. Jag har tänkt ta bort händerna och handtarget. Träna mycket att hålla fast apporten och göra det som en liten lek att komma till mig med den och de får hålla kvar den utan att jag tar den.

Har även tränat lite backa och positioner med Miso, vi busar en hel del och hon tycker att det är roligare och roligare att leka. Har dessutom plockat fram den gamla puppy-yogan, det tycker hon är kul, lite tungt med en 28 kg flat bara :-)

Wilma och Miso, 11 månader

På skoj vägde Peter hundarna i helgen. Det började med att han skulle väga sig själv för att se om han håller matchvikten, vilket han ju alltid gör (och jag aldrig gör, suck!). En motsträvig Wilma vägde 16 kg, fetknopp! (hon brås på matte), ca 15 kg tycker jag är lagom på henne. Miso börjar att bli så stor så att hon är svår att lyfta, men Peter lyckades få upp sig själv och henne på vågen, 27,9 kg. Stor tjej!

Wilma har börjat med en grej nu efter sista löpet som hon aldrig har gjort tidigare. Hon håller på och sprätter och sparkar när hon har gjort ifrån sig. Det är ju för att sprida sina dofter som de gör så, så jag undrar varför det behovet har uppstått nu när hon är 4,5 år?!

Och till sist några bilder från den sköna promenaden igår :-)

Vilket fantastiskt väder det har varit i helgen! Kallt men soligt. På förmiddagen packade vi en rygga och gjorde en liten utflykt. Vi lade varsit personspår till hundarna. Till Wilma lade jag ett kort, kanske 150 meter, men lade ut många apportpinnar och gömde dem rejält i mossan. Till Miso blev det ett 300 meters spår i varierat skog med mossa och blåbärsris och kal berghäll i öppen terräng. Jag hade lagt in waypoints på GPSen istället för snitslar. Peter fick gå bakom och hålla GPS och den hund som för tillfället inte spårade.

WILMA

Wilma spårade som vanligt klockrent. Hon fick in 5 apportpinnar av 6, en missade vi och Peter hann inte stoppa oss innan vi hade tuffat förbi den. Det är lite svårt att gå bakom och hålla en hund och samtidigt ha koll på GPSen. Vi skulle ha satt den ickespårande hunden i bilen istället så att han kunde gå närmre oss och reagera fortare. Eftersom jag var ute efter att träna upptagandet av apportpinnarna så var det ju extra noga att jag visste exakt var de var. Jag tycker ändå att Wilma löste uppgiften bra.

MISO

När jag lade Misos spår så glömde jag att lägga in waypoints för de två sista apportpinnarna (av tre möjliga). Men det var igentligen bara den första som var lite svår att komma ihåg var den låg och den hade jag ju waypoint på. Peter gick bakom mig igen med GPSen. Han trodde att vi hade passerat den första pinnen, jag frågade om han var säker för jag hade lagt pinnarna ganska synliga och Miso hade enligt Peter gått precis på spåret. Jag lät Miso trava på eftersom hon fortfarande spårade, och mycket riktigt så hittade hon pinnen :-)

Det kräver ganska mycket av både hundföraren och den bakom som håller GPSen. Man vill ju inte bli störd och kunna lita på hunden, samtidigt så måste jag ju lyssna på Peter eftersom han har facit i handen.

Miso spårade i alla fall jättefint, även om hon blev störd av folk som gick i skogen. Sista sträckan blev det dock lite för svårt. Det var berghäll i öppen mark, det blåste dock motvind så hon borde ha haft spåret i nosen. Men sen kom det en massa människor och barn så störningarna var ganska kraftiga och hon kom av sig. Jag fick stödja henne ganska mycket och hon hittade i alla fall slutapporten.

Det var bra träning för henne att dels ha Peter bakom som störning och så människor som kommer i skogen, stigar, vind etc. Dock kanske lite för mycket med allt på en gång. Men det är ju så där med spår. Man försöker att lägga upp det så bra som möjligt, men så kan man ju inte styra över precis allt. Jag tycker att även Miso löste uppgiften bra och hon lär sig hela tiden.

Wilma fick vara hemma idag när jag åkte iväg på jaktträning med Miso. Vi skulle panga och det är ju inte riktigt Wilmas grej.

Vi var 5 ekipage idag och Perra som var med och hjälpte med och pangade. Han gick först kvackade och vi andra gick på linje och tränade stadga vid kvackande, skott och kast med dummy. Miso gjorde något ryck då dummyn kastades för första gången, men sen satte hon sig ner varje gång dummyn landade. Hon fick hämta två gånger. Första gånen kom hon in till mig och lämnade av, andra gången stannade hon en bit bort, tog en liten avkrock och släppte sen dummyn. Jag är nöjd att hon kom in första gången. Det var ju stadga vid kastet och förmåga att markera som var övningen idag så jag lade inte någon vikt vid att hon inte levererade i hand andra gången.

Sen hade Ingela med sig kråkvingar. Jag ville gärna testa om Miso skulle ta dem eftersom hon var lite tveksam vid avkommebeskrivningen. Idag var det ingen tvekan att hon skulle ta den där vingen. Jag ska börja ta fram lite vilt nu och testa lite mer, jag tror inte att det är något problem. Jag har inte velat ta fram vilt innan Miso kan apportera dummy, men man kan ju prova under kontrollerade former.

Vi gjorde dessutom en stadgeövning där vi stod i ring med våra hundar. Sen gick vi en efter en fotgående runt de andra. Efter den övningen fick hundarna sitta kvar medans alla förarna samtidigt gick runt ringen och allas hundar.

Jag tycker att det är bra att avsluta med någon liten enklare övning.

WILMA

Wilma fick vara hemma med husse och kapa ved. Men när jag kom hem tog jag med henne och tränade lite lydnad. Det var såå roligt. Hon är verkligen taggad nu, har ju inte tränat med henne riktigt på över en månad. Fritt följ, inkallning med ställande, rutan, apportering och fjärr. Allt satt som en smäck! Duktiga lilla tossiga Wilma. Hon är så underbar när hon bara älskar att träna. Och kampar som en värsta liten kamphund :-)

Sen provade vi på dumrutan för första gången. Jag vet inte riktigt hur den ser ut på tävling. Jag satte konerna i en ruta med ca 10 meters avstånd. Först fotgående och kommenderade "ligg", gick ett varv, "fot", gick ett kvarts varv, "sitt", gick ett helt varv, "fot", gick ett kvarts varv, "stå", gick ett helt varv, "fot". Lek! Wilma gjorde allt även om var lite konfunderad då jag kommenderade fot efter varje delmoment. Söta lilla Wilma, vad jag älskar den lilla stollaren, trots alla gråa hår hon har gett mig.

Det firar vi med en flaska torr kall skumpa! Vi har varit igång hela helgen och jobbat så efter de här glasen så lär vi krascha båda två i soffan efter maten. Champagnen går i alla fall rakt ner i knäna känner jag. Det är så obeskrivligt skönt att ha fått stängslet på plats. Dels att kunna bocka av på att-göra-listan, men främst för att nu kan jag släppa ut hundarna utan att behöva ha hundra koll hela tiden. Har redan fått nytta av det. Wilma som är efterlöpsstissig hörde några hundar skälla på avstånd och satte iväg. Men hon kom inte så långt :-) Ett extra plus är att det faktiskt ser rätt så juste ut också, ett osnyggt fårstängsel passar på vår skogstomt och gör att man nu faktiskt ser att vi har en tomt, det ser liksom lite mer städat ut. Till våren ska jag klämma ner lite vildkaprifol här och där som får växa över stängslet så att det blir lite mjukare framtoning.

Jag är så nöjd och måste bara skryta med vilken otroligt snäll och tålmodig man jag har som hjälper mig att fixa alla projekt jag startar igång. Peter är en riktig Do'er. Han är ute och jobbar tills mörkret sätter stopp. Även om jag inte är lika flitig så måste jag ju också ta tag i sånt som jag annars lätt kan skjuta upp till morgondagen. Jag är mer av en Starter, med en liten Do'er på vänstra axeln. :-)

Idag var vi 8 ekipage. Så många har vi inte varit sedan jag kom med i gänget. Kul, man hinner inte lika mycket men det är nyttigt att vara så många. Miso orkar dessutom inte så mycket, så det är bra att hon får vila/träna passivitet också.

Vi hann bara med en övning. Med den tränar man både stadga, markering och sök i ett. Övningen går ut på att kunna släppa en dragning och utföra ett jobb åt ett helt annat håll. Vi höll till på en stor äng med skog på båda sidorna. Ett sök lades ut i några skogsdungar, i dike och i skogen bakom (i Misos fall så fick hon se att Perra lade ut dummisarna och lät som en skadeskjuten fågel), på andra sidan ängen stod en kastare och kastade en markering. Ekipagen stod emellan på rad. Sen kunde varje förare välja om de ville skicka hunden på markeringen eller söket, beroende på vad hunden hade mest dragning till.

Miso var jätteduktig. Första markeringen som kastades for hon upp och skulle iväg. Men efter det så satt hon lugnt kvar varje gång. Hon fick ta en markering och tog den utan problem och kom in till mig med apporten.

På söket befarade jag att hon skulle föredra rådjursskiten och sorkhålen som var överallt. Men hon drog for iväg och gick t o m över det lilla diket och in i skogen och letade. Kom tillbaka och sprang först förbi mig eftersom jag stod lite gömd bakom en tall, såg lite förvånad ut, funderade på om hon verkligen skulle komma till mig och kom till sist in till mig med dummyn. Duktiga fisen!

Hon fick ta en markering till som kastades och sen fick ligga kvar medans någon annan tog ett sök. Hon hade ingen som helst problem att komma ihåg att en markering kastats.

Sen fick hon ta ett sök till. Det blev lite svårt, för vid det här laget hade många dummisar plockats in i närområdet. Miso for omkring inne i skogen, men hittade inget. Jag kan tänka mig att hon vid det laget hade blivit lite trött och glömde att koppla på nosen. Jag fick hjälpa henne att hitta en dummy.

Jag är helnöjd med dagens träning och känner att vi är på rätt väg. Man kan säga att Miso har god markeringsförmåga, bra nos, men  vi måste träna på att komma in med dummisarna, även om dagens träning visade att vi har gjort framsteg.

Idag träffade vi för första gången Nikki för en lekstund. Nikki är 9 månader och gillar att springa lika mycket som vi!

Det var superkul att springa och den där lilla hängde på rätt bra när vi flattifnattar drog en repa. Hon var väldigt duktig  och tvärnitade när hennes matte Annika visslade.

Eftersom det blev varmt av att springa så var vi ju tvugna att ta oss ett dopp också.

  Mycket vatten i pälsen!

  "Jag är Darth Vader"!

"Jag också!"

Kul att ses Annika, det får vi göra om!