Mor har en ny liten kattunge. Miso bryr sig inte alls, medans Wilma vill vara väldigt nära. Kattungen morrar åt hundarna, men ligger tryggt kvar. En tuff liten krabat.

...eller vi kanske ska säga gäss!

Vilja tyckte att det var hennes joglar och sa till valparna som ju var ganska nyfikna. Men ingen fick mycket mer än lukta på kanadagässen innan hamnade i min frys. Wilma fick undersöka en gås när jag kom hem med dem. Hon har ju varit ganska skeptisk till vilt, men detta var spännande. Kanske det går att få henne lite mer intresserad. Vi tränar ju apportgrepp med allt möjligt så det kanske inte är omöjligt.

Helena har via en granne fixat gässen. Valparna får ju inte ta dem på ett tag, i alla fall inte Miso förrän hon har lärt sig ta saker ordentligt i munnen och lämna ifrån sig.

Vi har fortfarande inte tränat så mycket i värmen, men nu har jag äntligen semester på allvar så nu ska jag försöka bli lite mer strukturerad. Jag körde lite stadga och dirigeringar häromdagen. Det märks både med fördel och nackdel att vi har legat lågt i träningen. Vissa saker verkar vara totalt bortglömda, medans andra saker har mognat och helt plötsligt fungerar.

Miso 7 månader i grodstil.

Miso sitter skräddare.

Som flera av er påpekat så kommer det nog ta tid för Miso att växa i kroppen, och jag tror även att hon kommer att vara barnslig länge. För min del är det en omställning från att ha en snabb liten vessla till tollare. Alla hundar blir ju en ny erfarenhet som måste hanteras olika, och jag tror än mer när man byter ras.

Han har alltid velat ha ett hus med torn, det blir lätt och flytta också för det ligger nästgårds. Vi ska bara spara lite först...

http://www.hemnet.se/beskrivning/717365?r=44

Imorse började vi med en frukost-picnic på morgonpromenaden. Väldigt vackert på klipporna med hela glittrande baggensfjärden vid våra fötter. Dock inte så rofyllt att äta äggmacka med två blöta hundar hängades över axeln. Deras mat var hemma och väntade. Eftersom jag är en frukostmänniska som njuter av att sitta länge i lugn och ro utan något som stör så var jag tvungen att åtminstone ta en kopp te med morgontidningen när vi kom hem.

Sen har vi planerat för vad som skulle göras under dagen, men när det kom till själva utförandet så kändes det som om vi var tvugna att ta igen oss en stund, så då hamnade jag i hängmattan. Det är ju en dag i morgon också. Hundarna orkar inte heller göra så mycket så det blev bara ett bad till vid lunch. Nu ligger de förnöjt och mumsar på varsit märgben. Är det semester så är det.

Miso har haft sin premiärsegling. Lite bökigt tyckte hon först att ta sig i och ur och runt på båten. Men efter några dagar så började hon få in rätta knycken. När vi köpte nya båten och jag hade börjat bearbeta Peter för att köpa en till hund så sa jag lite skämtsamt att den nya hunden skulle ligga jättebra i stickkojen. Miso verkar ha fattat galoppen för hon gick och lade sig där självmant, t o m under seglingen :-)

Som aktivering har vi gjort några närsök och lagt spår. Wilma är otroligt duktig på att spåra. Fast det blåser och över kala berghällar och torr mossa så går hon klockrent och bestämt. Ibland undrar jag om hon inte kommit fel, men hon är så säker och kommer rätt. Det är bara att lita på att hon löser problemet.

Första spåret med Miso förstod hon inte så mycket, men det var nog för att vi hade gjort närsök dagen innan. Men jag lade ett spår till strax efter och då hade polletten trillat ner. Lite för ivrig och galopperade de första metrarna. Men hon har ingen dum näsa hon heller utan letade fint upp leksaken. Nu när hon har fattat är det bara att göra det lite svårare så hon får jobba lite mer med nosen.

Finns det hjärterum, finns det stjärterum. Lite syskonmys under gång.

Wilma njuter av båtlivet.

Fyllehund.

Man måste ju ha koll även om sittbrunnstältet är på.

  En egen plats för hundarna.

  Husse och Wilma samtalar över ett glas vin.

  Hunddagis på Huvudskär. Peters föräldrars hund är med också.

Hoppas ni får en trevlig och solig sommar!

Kram

Igår var det sista gången hos Eva i Rimbo. Vad man önskar att det hade varit några gånger till och lite närmre till Rimbo :-)

Eva hade ritat upp en mindmapp för stadga och alla eventuliteter - med ett skott, med flera skott, med andra hundar som jobbar, när man lämnar hunden, när den går fot etc etc. Det kan bli en riktigt stor mindmapspindel av saker som man behöver träna på.

Efter det lilla teoripasset så fick vi åter igen göra inkallningar och stadgeövningar med varandra som störning. Fisen är riktigt duktig och låter sig inte luras att flytta sig. Det var t o m svårt att ge henne frikommando för att hämta leksak, det kan ju vara ett trick från matte (bäst att sitta kvar).

Jag tycker ju att Miso är lugn, nästan lite väl eftertänksam ibland. Men när viltet kom fram så såg man att det finns andra, mer fartiga sidor också. Eva kastade ut ett gäng tennisbollar i en liten "ö" någon meter från stranden. När vi gick fram för att ta detta sökområde fick Miso en jättelång nos. Hon hann registrera både korpen i trädet och duvan i en hink på hammockens tak. Efter det var tennisbollar TOTALT ointressanta. Jag försökte inte ens skicka henne på söket.

Sen fick alla hundar prova på duvan och korpen. Inga problem, sa Miso, jag vet precis var den är. Skönt att vet att det inte är något problem att ta vilt i alla fall. Nu kommer vi inte att prova mer med det förrän Miso kan hålla och lämna av bra. Vi ska dessutom träna en massa mer stadga och lägga på riktigt kraftiga störningar.

Sist men inte minst så fick alla hundar springa fria. Och så de sprang sen!

GLAD MIDSOMMAR!

Vi stod över bröllopsyran för en provtur i segelbåten. Nu har vi dock ätit en bröllopsmiddag, druckit gott och tittat på brudparet på TV.

Det var debut för fisen på båten. Först var hon lite motvillig då vi lyfte ombord henne, sen stannade hon vid förstaget och ville inte gå längre. Efter ett tag så lyfte Peter ner henne i sittbrunnen. Där lade hon sig tillrätta. Tanke med dagens övning var att dels se att allt fungerade på båten och dels se hur Miso skulle reagera. Vi tog det lugnt, bryggseglade en stund och lagade lunch.

Efter lunchen tog vi iland hundarna för en kisstur och då gick hon hela vägen efter skarndäck, vilket är smalt på vår båt. Sen när hon kom ombord igen så var det inga problem. Hon gick själv, lade sig i sittbrunnen och somnade. Jätteduktig!

Det var lite värre med båten, vi lyckades inte hissa storseglet så vi fick vända tillbaka till båtklubben och Peter fick klättra upp i mastkranen. Skönt att att veta att allt fungerar när vi sticker iväg för semester sen.

Miso tog sina första plaskande simtag idag. Medans Peter fixade masten så gick vi till badet. Wilma simmade efter pinnar, Miso hängde på och råkade komma så långt ut så att hon inte bottnade :-)

Nu ska vi äta jordgubbar och glass.

Mindmapping är kanske inte vad man förknippar med hundträning. Eva presenterade det som ett bra kompliment i planeringen av träning. Genom att t ex göra en mindmap på markeringar så kan man få med alla eventualiteter som man behöver träna på, men som är lätt att glömma annars.

BÖRJA TIDIGT ATT TRÄNA SVÅRIGHETER

Det är lika bra att börja tidigt att exempelvis träna på att forcera hinder, olika terräng och doftområden. Givetvis fortfarande på en nivå där valpen kan lyckas. Igår fick vi först göra en dirigering där hunden skulle kliva över en planka för att komma till föremålet. Liksom tidigare kurstillfälle så var en vit plaststav uppställd som landmärke, på vägen fram till den passerade vi brädan, sa "pass på" kastade föremål vid staven, gick tillbaka och skickade hunden - över plankan - på en dirigering.

Vi gjorde en liknande sak med markeringar. Vi stod med hunden på andra sidan ett lågt hinder, Eva kastade föremålet nedför en liten slänt. Vi skickade hunden över hindret och nedför slänten. När alla hundar hade provat detta fick vi försöka igen. Denna gång kastades föremålet lite längre, förbi det område de tidigare hade varit i, därmed blev det ett doftområde som hunden var tvungen att ta sig förbi.

Jag har filmat men inte hunnit redigera.

KUNGENS LILLA KRÅKA

Igår fick valparna prova på att ta kråka. Lilla Sickan (jaktlabbe) som förra gången tyckte att attrapperna och anden var superläskiga, hade denna gång inga problem att gå fram till vare sig attrapperna eller kråkan. Jättekul att se. En som definitivt inte hade något problem att ta kråkan var Lystra, för hon bokstavligen snodde fågeln ur hinken efter att vi var klara med den övningen, och tog ett litet ärevarv.

Miso var inte lika överförtjust i kråkan som i anden, men tog den i munnen utan problem och kom till mig med den. Vi fick även prova att promenera förbi fågeln, om hon inte sög tag i den i förbifarten så skulle jag bara gå vidare och hon fick skylla sig själv. Hon tog den varje gång, men så fort hon tappade den så gick vi vidare, inget lockande och pockande. Tar de den inte på en gång så är det långnäsa.

Det blev även lite diskussioner om klickertänk kontra gamla skolan. Som nybörjare inom jaktträning så är det lätt att suga i sig av vad alla säger utan större eftertanke. Men min magkänsla brukar ändå säga mig vad jag ska göra, även om jag inte har löst hur ännu. Jag tror att jag kan lyssna på vad jag behöver träna på, men sen försöka hitta mitt sätt att göra det utifrån det jag tror på.

Någon som har bra tips på böcker om jaktträning, med övningar?