Igår körde vi appellen jag och Wilma. Eftersom jag sovit dåligt hela natten (faktiskt inte p g a tävling) så var jag rätt omtöcknad när jag klev upp kl 05.40 Väskan var packad, bara att koka lite te, göra mackor och hämta Helena och Vilja.

SPÅR

Jag var inte ett dugg nervös och helt tvärsäker på att spåret skulle vara en baggis, för är det något Wilma kan så är det ju att spåra. En tia eller nia var som hand i handsken, trodde jag. Wilma spårade perfekt, som vanligt, gick precis i spåret och bra vinklar. Problemet var att hon tyckte att det var lite för roligt så hon plockade inte som vanligt upp pinnarna utan dundrade förbi. Den första pinnen markerade hon, men eftersom gräset var väldigt högt så var det omöjligt att hitta den fast jag tittade noga, men inte stannade. Så här i efterhand så tänker jag att jag skulle ha stannat upp henne och letat lite noggrannare. För hon hade faktiskt markerat så då måste man väl kunna stanna till en liten stund? Det enda vi fick med oss var slutapporten.

Just då så var jag inte särskilt besviken, hon spårade bra och mina tankar har inte varit på tävling de sista dagarna. Jag tänkte att det var en trevlig om än lite för tidig utflykt för bara Wilma och mig.

VAD GÖRA?

Efter spåret så kände jag mest för att åka hem och lägga mig, men Helena ville åka och köra budföring med Vilja, och köra lydnaden som en träningstävling. Det var många ekipage som nollade spåret och det spekulerades i om det var frosten på marken eller hästskit. Jag tror bara att hundarna behöver mer träning (det är sällan man går upp kl 7 på morgonen och lägger spår i frost). För Wilmas del var inte spåret något problem utan hon var helt enkelt för ivrig och sket i pinnarna. Vi får träna mer på pinnupptagning. Jag tänker kapa mina pinnar på hälften och göra det lite svårare för henne att hitta dem, men de ska in!!!

BUDFÖRING OCH LYDNAD

Vi åkte i alla fall till klubben och fick vänta bra länge på att alla skulle komma. Jag var så trött och hade kunnat lägga mig ner på golvet och somna på en gång. När efter mycket om och men tävlingen upptogs igen så var jag inte ett dugg nervös. Solen värmde behagligt och det var mysigt att bara vara med Wilma, som på den gamla goda tiden, PreFis.

Budföringen gick bra med undantag för att Wilma var tvungen att dansa och fjäska lite för mottagaren. Full fart ut och full fart tillbaka, 8,5 poäng.

Poängen på lydnaden var inte något att skryta med, men totalt skrapade vi ihop 196,5 poäng, varav 16,5 poäng i specialen. För att bli uppflyttad ska man ha 224 poäng, varav 49 i specialen. Så det hade räkt med en 5:a i spåret så hade vi fixat det. Hade jag haft lite is i magen och plockat upp pinnen hon faktiskt markerade så hade vi nog haft en 7:a på spåret. Om inte OM vore :-). Lite snopet kändes det i alla fall fast jag inte ens var tävlingssugen från början.

Jag är i alla fall glad att jag stannade och körde lydnaden. För även om inte poängen var super så hade Wilma en bra attityd. Inga ljud och skall under tävlingen, utom på hoppet då hon lättade lite på trycket. Men hon genomförde alla moment med bra energi och fart och höll programmet igenom utan belöning. Det kändes väldigt bra. Kanske kanske är vår tävlingskarriär inte över... ;-) Det kanske är så att jag ska sluta att vara nervös så kommer det att gå bättre. Mer klackspark alltså. Det var dessutom mysigt att bara vara med Wilma en hel dag. Och i trevligt sällskap av vänner.

 

Annica

3 oktober 2010 08:30

Låter klokt kapa pinnarna o göra det svårare! Bra fullfölja hela tävlingen, då har ni rutin till nästa gång... Mina hundar fiser inte, måste vara luften i storstan som gör det.. En massa avgaser hit, en massa utgaser dit ;-)

http://www.ryegates.se

 

Annica igen

3 oktober 2010 08:39

Bara en liten fråga... Är rävar snopna?? Trodde de var listiga... Ja, iallafall häromkring ;-)

http://www.ryegates.se

 

Helena

3 oktober 2010 09:27

Ja det är ju det där att genomföra en tävling som inte gäller nåt = matte är inte nervös! Lite mer klackspark helt enkelt är helt rätt! Men sen är det det där med OM tänk OM du hade stannat och plockat upp pinnen! Men vi hade ju iallafall tur med vädret och en härlig dag, som på den gamla goda tiden (prefisar) ;) Ses snart! Kram

http://holmstorp.bloggagratis.se

 

Birgitta & Lizzie

3 oktober 2010 14:31

Det måste väl kännas kanon att ha genomfört tävlingen ljudlöst och med bra attityd !!!!

Att sen inte matte pinnade på så pass att hon passade på att plocka pinnar i kölvattnet efter Wilman är väl lite peanut i sammanhanget !
Det är ju plättlätt att få ordning på plcokepinn jämfört med det som nu har blivit såå himla bra om du jämför med för nåt år sen :-)))

Kramizar från oss, som nu försöker vila oss i form inför mitt "namnsdagsfirande" på torsdag .. Ooooooops

http://icelolly.bloggplatsen.se

 

PS ...

3 oktober 2010 14:34

... Vi ska nog inte diskutera SAOL:s stavning på just ordet plockepinn kanske *fniss* !DS

 

Helene, Wallander & Beck

3 oktober 2010 23:23

Vad synd att pinnarna förblev oupplockade när resterande delar gick så bra... men nu kan du sova lugnt inför nästa tävling. Att PLOCKAPINN kommer ni snart att fixa galant tillsammans :-)

Ha en bra vecka!

Kramizar

http://stadsflattarna.se

 

Linn

4 oktober 2010 07:10

Personligen är jag mest nöjd med de passen som har en bra attityd snarare än hur momenten egenligen går.

Jag kastrerade på Arboga djurklinik. Under 25 kg skulle det kosta 3000 men eftersom hon vägde några kilo över kostade det 5400, paketpris (stygntagning och ev andra saker ingår).

http://hundlycka.blogspot.com

 

Linn

4 oktober 2010 12:42

www.arboga-djurklinik.se 0589-19280 Det kanske är bäst att ringa att kolla så priset, det med 3000 var ju ett tag sen jag fick för under 25kg. I vilket fall, själv åker jag ju närmare 10 mil ToR för att åka till den kliniken, de är väldigt bra där, trevlig stämning och jag har aldrig hört något illa om dem någonsin.

Angående beteende så sa de inget själva, jag har väl haft lite koll på själv vad som gäller. Ett generellt problem som kan bli är att kastraterna blir "okönade" för andra hundar och för tex en hanhund som varit väldig maskulin och försökt rida på det ena och det andra kan det ju bli rätt illa när den då ses som en tik och blir riden av andra hanar. Sen har jag också märkt det motsatta, att kastrerade tikar fortsatt blir uppvaktade av hanhundar (fast de kanske bära är charmiga individer ;) ). Jag tror inte på kastering i sig som åtgärd för problembeteenden, men jag vet flera andra tikar som varit lite bitchiga mot andra hundar (sura) som blivit lite gladare efter kastering. Inte så att de älskar allt å alla, men ändå lite gladare om man får använda ett sådant uttryck på hund.
Sedan finns det ju fysiska åkommor som kan bli, dels pälsen som brukar börja växa mer (för våran del kanske det snarare gör att hon ser ut som hon ska) och sedan det här med vikten. De får försämrad ämnesomsättning och ökad aptit, men har man koll ska det ju inte heller vara ett problem. Sen tror jag det var någon enstaka procent som kan drabbas av inkontinens, jag har hört talas om en tik som fått det. Oftast går det ju bra, och jag kan inte säga att jag träffat någon hund som blivit en "sämre" hund pga kastrering.

http://hundlycka.blogspot.com

 

Annica

4 oktober 2010 21:05

Jag brukar ibland åka och ögonlysa i Arboga. Duktiga veterinärer!

http://www.ryegates.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några reflektioner efter senaste tidens hundträningar och kurser. Jag har de senaste åren fått lov att tänka om, tänka nytt och tänka om igen. Knappast någon rymdforskning, men här är mina funderingar i alla fall.   Jag läste häromdagen om en psy...

LABBEKLUBBENS WT Igår var det Labbeklubbens WT i Norrtälje. Jag och Miso började storstilat på ruta 2, en enkelmarkering och kammade hem en 20-poängare. Vidare på ruta 3 fick vi 17 poäng, vilket jag tyckte var snålt eftersom hon sprang rakt ut och ...

Efter långt tävlingsuppehåll så har jag nu tävlat med båda hundarna.   Förra söndagen debuterade jag och Wilma i agility utanför klubbens trygga "väggar". Peter var med som sällskap. Vis av gamla erfarenheter placerades han och Miso på ställe vid...

Igår åkte vi 3 timmar upp till Hälsingland och Eva Thorén Söderström och hennes fantastiska Edsäng. Lite galet att åka så långt kanske, men vi hade en jätterolig dag och tränade i sju timmar med några pauser för fika. Det blev nästan som ett WT med f...

Det var så länge sedan nu jag var inne här så jag nästan har glömt bort att jag har en blogg  . Det har runnit en hel del vatten under kölsvinet sedan sist.   Det har hänt mycket på hundträningsfronten. Vi gjorde några försök att starta i rallyly...