Igår skulle Helena och jag träffa Susanne & Pebbles på Nacka BK. Eftersom jag hundvaktade Mallis så ville jag att hon skulle få en promenad innan så vi drog till krokisskogen, där vi brukar vara och träna jakt. Vi gick och pratade och sen kom vi på att vi nog skulle vända för att hinna till NBK i tid. Vi gick och gick, tills vi kom ut på en väg, fel väg. Helt galet att vi kunde gå så himla fel. Helenas GPS tyckte att vi skulle gå efter vägen tillbaka, och när vi bestämde att gå igenom skogen istället så blev den skogstokig och pekade åt alla håll samtidigt.

Dessutom försvann Vilja och Mallis och var borta länge. Mallis kom efter ett tag men Vilja var spårlöst borta. Eftersom hon ändå brukar komma tillbaka inom rimlig tid så började vi bli oroliga för att hon skulle ha fastnat någonstans. Och det kan man ju säga att hon hade gjort, för när hon efter mycket om om men kom tillbaka hade hon en liten odör av fisk sipprandes ur mungipan. Koppel på. Efter en stund så kräktes hon en JÄTTEhög. Vi analyserade inte, men det var inte det hon hade fått till frukost iaf.

Efter lite irrande så hittade vi hem igen. När jag berättade för Peter sen om vår lilla utflykt så sa han diplomatiskt att om GPSen hade fått tuppjuck så var det nog inte vårt lokalsinne det är fel på utan skogen. Eller var det ironi ?!?

På klubben väntade Susanne med stora magen (för er som inte vet så är hon väldigt gravid :-) och Pebbles. När vi kom dit en halvtimme för sent så hade de redan tränat klart.

Susanne tog fina bilder på hundarna. Vilket gäng!

Det blev inte så mycket tränat. Jag körde lite stadga med Miso - sitta kvar. Hon är jätteduktig, jag kan kasta bollar runt henne och gå bakom utan att hon rör på sig. Vi tränade även lite fotgående, fast hon följer fortfarande efter då jag backar. Har inte tänkt vända upp förrän hon går fint vid min vänstersida och kan följa med i svängar ca 10-20 meter.

Helena och jag gjorde även lite hopp över hinder med valparna genom att vi har budföring över väldigt lågt hindret. Förra gången vi gjorde detta som är länge sedan nu, så hade valparna lite svårt att förstå och ville gärna gå runt hindret. Nu sprang/hoppade de båda på en gång. Ingen tvekan. Lite mognad och så känner de igen vad man har gjort.

Miso, Vilja och Lystra.

Med Wilma blev det inte mycket tränat. Jag skulle visa Susanne vårt nya trix, "pang du är död". Det blev en flopp. Sånt trams tänkte Wilma, håller vi bara på med på köksgolvet hemma. På klubben är det riktigt träning som gäller!

Jag körde lite fritt följ med Wilma, mest språng marsch med vändningar och snabba tvärnitar och heltomvändningar. Hon börjar att få en riktigt fin språng marsch och hänger med bra även i vändningarna. Inbillar mig att om vi kan göra detta så att det blir någon slags lek så kan det bli lite belönande under tävling.

Wilmenlund

Om det nu blir några fler tävlingar på oss. Jag hade ju bestämt att lägga dem på hatthyllan och låta vara den familjehund jag en gång köpte. Sen att mitt hundintresse vaknade i och med att jag köpte henne är ju en annan historia. Istället tänkte jag träna in trix och skojigheter, kanske bygga någon lite agilitybana här hemma. Vi får se, kanske vi startar Karins minicirkus :-)