På inrådan från kennelmamman    så körde jag i morse markeringar med Miso för att få upp tempot ut och in. Wilma fick också hänga med på ett hörn, bara för att hon blir så lycklig. Peter följde med och hjälpte mig.

Jag började med att kasta markeringar åt Wilma. ÅH! vad hon tycker det är ROLIGT!!! Hon blir så taggad.    Inte tyst som man skulle önska, men markeringsförmågan är det ingen fel på. Men är man van att hålla koll på det mesta så är det kanske inte så förvånande.

Misos markeringsförmåga är det heller inget fel på och hon satt dessutom tyst och väntade på sin tur  . Hon hade full koll var dummysarna landade fast jag bad Peter att stå dold och slänga lite åt sidan och bakom sig själv. Bra fart ut och in, med bra tag om dummysarna. Idag lämnade hon av i mina händer, jag har fortfarande avståndsbelöning bakom mig, och det verkar fungera bra.

Sen tänkte jag prova på ett sök.  Tyvärr så fick hon chans att byta dummy fast jag bad Peter att lägga dem så att de inte var synliga. Men hon visste så väl att det låg flera stycken där ute och tänkte nog få med sig de flesta in på en gång. Så nästa gång ska vi lägga upp det lite annorlunda. Men jag ska nog fortsätta och träna på farten och att få in allt säkert först.

RIDHUSTRÄNING MED WILMA

Taggad är bara förnamnet. Wilma har inte tränat ordentligt på jättelänge och definitivt inte med andra hundar och inte i ridhus. Det var som att bära på en packe dynamit. Men hon lyckades koncentrera sig och största delen av träningen gick strålande bra.   Det vara bara på slutet då jag i vanlig ordning hade kört aningen för länge med henne som hon kroknade och blev lite flamsig.   

Vi började med fokus och fritt följ. Det gick kanonbra! Hon var följsam, koncentrerad och helt med på noterna.

Inkallning med ställande gick också bra. Men undantag för att hon tyckte en annan hund var lite läskig och hade rest sig upp och börjat gå mot mig då jag vände mig om för att kalla in henne.   

Rutan gick även den bra, även om jag körde den några gånger för mycket. Idag hade vi tre olika rutor uppställda i ridhuset. Två stod längs väggarna och en stod mitt i ridhuset. Jag började med en av de som stod mot väggen och det gick jättebra. Efter att ha kört lite andra moment så skickade jag henne på den i mitten och då blev det helt plötsligt mycket svårare. Där ser man vad nyttigt det är att flytta på rutan.

Apporten gick även den bra. Hon är så söt nu Wilma, för hon blåhåller verkligen apporten tills jag säger tack. Vi har ju tränat på det i vinter.

Sammantaget är jag jättenöjd med Wilma och mindre nöjd med mig själv att jag höll på lite för länge och gjorde lite för många saker. Å andra sidan så kändes det som om jag ville känna av henne lite eftersom vi inte har tränat på länge.