Med allt annat som har hänt har träningen av hundar varit nästan lika med noll. Nu börjar det kännas som om att det lättar så vi drar igång lite lätt. Wilma får köra agility i ridhus, hon är jätteduktig fast hennes matte står på fel ställen hela tiden. Miso har jag försökt träna lite inne i byggarbetsplatsen mellan brädhögarna... Men nu har vi tid i ridhus en gång i veckan. I tisdags blev jag så imponerad av henne. På platsliggningen var vi fem ekipage. Miso låg med hakan i backen men lyfte vid ett tillfälle huvudet. Det tog den unga tollarhannen intill som en lekinvit, reste sig, sprang över till Miso och började att klättra på henne. Miso låg helt coolt kvar och bara tittade, inte en antydan till att resa sig upp.

Vi blev för första gången kommenderade i fria följet och Miso hade lite svårt att koncentrera sig, blev nyfiken på "TL". Jag fick även hjälp med tvåans apportering. Där har vi fortsfarande problem med tempot då hon ska tillbaka till mig.

Jag har funderingar på om jag ska satsa lite mer på lydnaden ett tag för att få upp samarbetet oss emellan och sen köra jakt. Å andra sidan är det ju vinter, snö och is ett tag till så det blir nog så automatiskt.

Sofia har hjälpt mig att trimma Miso så nu är hon jättefin, har en härlig svans. Sofia tycker att vi ska hålla Miso så att hon ser ut som en Flat och inte en Hoffe. Tur att vi har Sofia.

Skönt att ha kommit igång så smått och kunna koncentrera på annat igen.