Igår fick jag en knorrspruta. Men innan jag lyckades få en så höll jag på att bli ett svin på riktigt :-) Kollade duktigt på vardguiden.se - vaccin i Orminge, öppnar kl 14. Perfekt! Jag åkte med Wilma och tränade på Nacka BK och tillbaka lagom för att få min spruta. SLUT!!!

Glatt blev jag informerad att det fanns vaccin i Ektorp (i princip precis där jag varit och tränat eller på Nacka Forum. Jag grymtade något om att jaha, då får jag väl åka tillbaka då... I Ektorp frågade de vilken vaccin jag skulle ha, borde ha anat oråd när det bara var penschionistas i väntrummet. Nähä, då fick jag veta att det var fel dag för knorrsprutan. Det var då min knorr kroknade helt och jag blev ett riktigt svin:

- Ska det vara på det här viset... då skiter jag i den där j:a sprutan, muttrade jag och stegade ut  , 5 kronor i parkeringsavgift hade jag betalat också (mutter, mutter...)  

Nacka Forum öppnade sin mottagning kl 15, jag var där 15.02 och då var det 60 personer före mig i kön. Rykte åt mig en hälsodeklaration och nummerlapp   (mutter, mutter...) Men sen!!! De betade av människor på löpande band och då gick det jättefort, rätt var det var så stod jag ute på gatan igen, punkterad och glad    .

I morse hade vi ett annat lite äventyr här hemma då jag fick visa lite av min grisiga sida. Peter är fortfarande borta på jobb. Innan han åkte så riggade han en musfälla i ett av köksskåpen där vi haft återkommande besök nu några veckor. Jag har gått hela veckan och väntat på att den där skulle smälla igen så att jag skulle behöva ta hand om det. Jag vet att jag är fjompig, men jag tycker att det är så läbbigt. Ikväll kommer Peter hem så jag har pustat ut. Men tror ni inte att jag vaknar i morse av att det SKRAMLAR i lådan. Jag förstår ju vad det är, men överväger att inte låtsas om det tills Peter kommer   . Men jag kan ju inte ha en död mus i kökslådan, och ännu värre, är den inte död så är det ju djurplågeri.

Sagt och gjort så öppnade jag lådan och där låg det mycket riktigt en liten mus med fällan över sig. Jag tog ett skohorn och petade på den och den verkade död, men inte stel (brr...jag ryser när jag skriver om det). Jag tog en hundbajspåse och funderade om jag kunde skopa upp musen på något vis. Men jag var tvungen att lyfta i fällan och då började den sprattla..AAAAHH! Jag tappade fällan (Ni skulle ha sett min lilla dans). Jag tog mod till mig igen fick ner den i bajspåsen med fälla och allt. Tog ett vedträ, gick ut och drämde till några gånger. Tror ni inte musen lever ändå, men påsen gick sönder  . Snabbt in och hämta en till påse att lägga den första i och lyckade sen slå ihjäl den lilla musen med vedträt. Grymt sa grisen  .

Nu blev jag tipsad om några grejer man sätter i eluttaget som avger ett ljud som håller mössen borta. Jag ska införskaffa några såna och se om det fungerar.

Som vanligt gör Vilja på sitt eget sätt    . Fintar matte med tempen som om det inte är dags och så är det SUPERDAX så Helena och Perra får kasta sig i bilen och bränna ner till Eskilstuna mitt i natten. Sen går hon omkring och håller in magen så att alla ska tro att det är på sin höjd 6-7 valpar, och så kommer det 11!!! Sex tikar och fem hanar, både bruna och svarta   .

En glimt av guldklimparna på Helenas blogg. Och på Ryegate's blogg. Jättestort grattis!!!  

Jag hade ju ställt in mig på att det inte skulle bli någon valp över till mig så jag är fortfarande smått chockad   . Nu måste vi ställa in oss på passande av vassa valptänder som vill tugga överallt, potträning och ihoppysslande med arbetstider. Wilma är fortfarande lyckligt ovetande. Det ska bli jättekul och spännande.

...Människan är kanske inte den bästa vännen för hunden...

Idag var jag inne i stan en sväng. Där kom jag ifatt en matte som hade något collieliknande som hon hade satt röda strumpor på (fast utan fot, mer som leggings). Stackarn struttade fram stelt och bakifrån såg det ut som en get. Jag tror inte att den själv hade valt kläderna för dagen   

Vilket påminner mig om ett program jag såg igår morse. Det var Trinny och Susanna, två engelskor som har något program där de hjälper människor att hitta en stil och klä sig snyggare. Programmet jag råkade knäppa på handlade om hundägare :-) Dels damer som mestadels går omkring i praktiska, säckiga hundkläder och gummistövlar hela dagarna och sen såna som klär sin hund som sig själv med mycket bjäfs och volanger. Jag kände väl igenom i den tidigare kategorin, sunknivån kan nog vara rätt så illa ibland. Peter hummade något om igenkännande   .

(Men tydligen räcker det inte bara att se snygg ut för sin man, som Anna Anka ju säger att man måste vara. Läste på dagens löp att paret Anka ska skilja sig...)  

I morse när jag var ute och gick med Wilma så mötte vi en katt som fångat en liten mus. Vi var bara några meter ifrån men katten brydde sig inte alls om oss. Han lekte med musen som fortfarande levde, lät den springa iväg en bit och gick sen efter och slängde runt med den lite. Wilma var helt fascinerad och stod blixt stilla och iakttog. Rätt vad det var så pilade musen iväg så att den hamnade mellan Wilma och katten, som bara stod med mindre än en meters avstånd mellan varandra. Wilma visste nog inte vilken av dem hon skulle fokusera på, men hon var kopplad så hon kunde inte jaga någon av dem. Tur det för jag tror att katten hade nog gett sig på henne om hon försökt ta musen. Sen daskade katten till musen så den for iväg bakom ett staket och sprang efter själv. En grym men intressant liten naturstudie :-p

För övrigt så har Wilma mestadels stått med huvudet i min mors garderob. På span efter mors katt. Då finns det varken brist på tålamod eller koncentration...

En trevlig helg då vi har hunnit träffa och käka med mina bröder. Jag har träffat min ena brors barnbarn (helt galet att jag har en bror som är farfar :-) Lille Rasmus som barnbarnet heter är dryga året och har ett stort leende från öra till öra hela tiden. Hårdbevakad av Wilma som gärna åt pepparkaksrester. Men han delade villigt med sig och Wilma är så duktig med små barn, går bara undan om det blr för mycket. Konstigt nog med tanke på att de enda hon övar på ibland är grannens barn.

Skönt att var hemma igen. Peter håller på och packar väskan igen för han ska var borta på jobb större delen av veckan som kommer. Jag blir gräskänka, och Wilma får njuta av att ha sin säng ifred, utan att behöva trängas med husse ;-)

Nu har det kalla och frostiga försvunnit men är man inne i stan så pågår juleriet för fullt. Igår var jag in och fikade med en kompis. Vi gick från Slussen och igenom hela stan och tittade på all julskyltning och dekorationer.  

 
Kinneviks gran på Skeppsbron är världens största gran, 38 meter hög (ihopsatt av en massa små granar).

Det var riktigt mysigt att gå Drottninggatan upp och se de stora kristallkronorna som glittrar. På Sergels torg var det marknadsstånd, dels med krimskrams. Men ovanför i gatunivå var det mat från alla delar av världen, spansk paella, grekisk taverna, ostar från Frankrike, fudge från England, holländska pannkakor, korvar från Östterrike m.m Vi stannade även till och tittade på NKs julskyltning. I år ett vinterlandskap med små djur ovan och under mark. Riktigt sött.  

 
Musfamiljen. Mycket pyssligt och djuren rörde på sig och snurrade runt.

Björnfamiljen där mamman låg och sov. Magen höjdes upp och ner som om hon andades och de små björnungarna satt och vaggade bredvid   

Idag var vi på Himmelska Hundar och fikade tillsammans med Helena och pudelen och Veronica och Zappa som vi inte har sett på länge. Det var kul att ses igen och mysigt att fika. Det var många hundar där och alla var lösa. Zappa tyckte att alla tjejer var hans och flirtade hejvilt (är alla taxar tjejtjusare? ) Speciellt en schäfertik blev han så betuttad i så att det råkade komma en lite glädjekiss på golvet   . 

Liten och stor.

Det är roligt att se hur hundarna kommer överens. Alla ägare höll ju lite koll såklart. Blir det för stökigt med uppvaktning och lek så får man ju bryta av det hela i tid. En som inte brydde sig så mycket om uppvaktningar var Tina. Hon tycker nog att de andra kan få hålla på  .

Vadå? Hund? Nä, jag är en Pudelen.

Tina låg i Helenas knä och märkte inte ens när matte kelade med en annan liten hund. En lite svart trasselsudd av någon blandning jag inte kommer ihåg. Det var nog tur att hennes matte höll ett öga på henne annars hade den nog slunkit ner i Helenas väska    .

 
Kolla de små pepparkornsögonen, som en liten leksakshund.

Efter fikat tog vi en promenad genom stan, längs strandvägen och tillbaka till Slussen. Det är jätteskönt att kunna strosa i stan utan att ha någon tid att passa och ärenden att göra. Då kan man njuta av alla ljus och den vackra staden.

Tina hittade några kompisar på vägen.

Tack Helena, Pudelen, Veronica och Zappa för en mysig dag. Det får vi göra om snart. Kram

ps. Jo, jag har hittat alla de små roliga gubbarna   

I morse var det -5°, klarblå himmel, torr kall luft och sol. Det kändes vinter och jag älskar det!    Jag var ju tvungen att fotografera lite för det var så himla vackert.

Kolla in det här ekipaget, hur många charmpoäng som helst!

George Richards & Hummel at Dachshund Speciality 2009 from John Richards on Vimeo.

Skulle kunna vara Peter om 40-50 år ;-)

Jag hade ju anmält mig till både Haninge och Nacka BK och tänkte egentligen inte tävla någon av dem. Men har jag betalt så... Trots födelsedagskalas igår med lite vin så masade vi oss upp, mycket tack vare supportergruppen Helena, Susanne och Tina som avbröt sin törnrosasömn för att komma och titta på oss.

Något har hänt efter incidenten med rottisen (misstänker jag). För tidigare så har Wilma legat lugnt på platsliggningen. Men nu har hon börjat att sätta sig upp, så också idag. Då är det ju liksom kört från början om man inte har superpoäng på det andra. Men jag tänkte att jag återigen kör det som en tävlingsträning.

Idag var Wilma sjövild och spattig redan från början så jag misstänkte att platsliggningen inte skulle fungera. Jag fick hela tiden använda lugnande signaler och inte trigga henne allt för mycket. Men jag lekte upp henne lite precis innan resten av programmet och hon var riktigt taggad. Trots ojämna och bitvis helt urusla poäng så var det roligt idag. Wilma var med hela tiden och tappade inte det trots att belöningen uteblev moment efter moment. Jag bröt aldrig utan hon fick en riktig jackpot (kattmat) efter avklarad tävling.

Platsliggning 5 - sitter (enligt supportrarna satte hon sig direkt när jag lämnat henne)

Fritt följ 8,5 - sitter ej. (FF kändes jättebra idag, Wilma gick fint i position, hade fina svängar och bra kontakt hela tiden. Kul för vi har tränat lite extra på detta den senaste tiden.)

Läggande 9 - ngt långsamt

Inkallning med ställande 5 - dk, mkt sent, snett sitt. (Wilma brukar galoppera långsamt för att hon vet att kommandot kommer, men idag satsade hon järnet och kom som skjuten ur en kanon. Jag tänkte oj oj, hur ska jag få stopp på det här expresståget och vrålade "stå" och sen när hon tagit några galoppsprång "stå igen. Det var nog på håret att det blev en 0:a.)

Sändande med ställande 0 - åter till föraren (När jag skulle visa på rutan när vi ställt upp oss så fick Wilma span på en spånfläck och började springa ut till den. Jag ropade tillbaka henne och skickade henne på rutan efter tävlingsledarens kommando. Först ställde hon sig framför rutan så jag fick ge ett ut-kommando, hon sprang in i rutan och satte sig så jag kommenderade stå. Vi hade en diskussion efteråt hurvida man ska hämta hunden i rutan eller ropa tillbaka den efter avslutat moment. En tjej hade blivit nollad p g a att hon kallade tillbaka hunden, vilket ju är fel.)

Apportering 5 - skall, släpper. (Detta är det moment jag är riktigt missnöjd med idag, för detta brukar hon göra bra. Men idag så råkade Wilma plocka upp apporten i ena klossen och liksom jonglerade med den så att den kom rätt, sen kom hon in till mig och släppte den på mina fötter, så jag fick tala om för henne att plocka upp den och sätta sig i position.)

Hopp över hinder 10

Fjärrdirigering 10

Helhetsintryck 7 - skäller

Lite övertaggad men ändå med en härlig attityd. Vi har tränat platsliggningen själva jag och Wilma eftersom jag inte har haft tillgång till några andra. Nu ska vi träna platsliggningen med andra hundar, först de hon känner sen med okända. Rutan är det enda som egentligen har fungerat fram till idag så den tror jag vi bara behöver befästa lite bättre. Inkallning med ställande vill jag försöka få till en tvärnit, eller åtminstone stannar snabbare. För övrigt så ska jag försöka att miljöträna mer igen, på och utanför appellplanen, för hon är lite stissigare nu än sitt vanliga stissiga jag. Sen ska vi fortsätta att träna och ha roligt.

Vi avslutade dagen med te, glögg och lussebullar i klubbstugan. Det var länge sedan vi träffades så det var kul att få snacka lite också. Tack supportergruppen för att ni orkade upp med tuppen.

ps. Måste tillägga att jag idag praktiserade min utskrattade elitgång eller moonwalk som H kallar den (fast lite nedtonad). Men fungerar den så bjuder jag gärna på ett skratt ;-)