Wilma och Miso, drygt 11 veckor.

I helgen åkte vi upp till Sandviken. Vi tryckte in oss i Peters lilla Polo. Fullt med hundbur och packning. När vi åkte upp fick hundarna ett varsit grisöra. Miso i buren och Wilma på sätet bredvid. Wilma glufsade i sig sitt på tre röda och Misos räckte i 30 minuter ungefär. Sen sov de båda två hela vägen upp till Sandviken i 2,5 timme. På vägen hem igen så väntade vi med grisörat, för ha det att ta till ifall det skulle bli kinkigt. Wilma har det ju aldrig varit något problem med i bilen, hon lägger sig och somnar. Miso gnällde en gång och rullade sen ihop sig och sov i 2,5 timme. Jätteskönt! Då vet jag att det inte är något problem att ligga i buren i alla fall. Och inte att ligga still i bilen heller.

Förutom min mor så har Miso fått träffa både skinkan 1 och skinkan 2 (min bror och far). Hon gjorde så klart stor succé. Wilma skriker ju av glädje och älskar alla med hela kroppen. Miso hängde på men var ändå lugn och kunde slappna av fort. Det är ju svårare att lära gamla människor saker än hundar. Hur många gånger jag än säger till om att ignorera Wilma tills hon är lugn innan man hälsar så tycker alla att det är så roligt att hon blir så glad. I morse när mors assisten (som själv har hund) kom så hejade hon inte ens på Wilma, Wilma som gick fram och gjorde antydan till glädjetjut, tystnade på en gång och brydde sig inte om Annika. Precis så vill jag att man ska hantera henne. Sen är det helt ok att hälsa när hon är lugn. Hur lär man människor?

Jag har ju funderingar på om Miso har urinvägsinfektion. Valpar kissar ju ofta och vi är ute ofta, men jag tycker att hon kissar mycket. Hon kan dessutom precis ha varit ute för att sen ganska snart kissa igen när hon kommer in. Jag tycker dessutom att kisset luktar illa. Men jag vet inte hur mycket jag inbillar mig. Det var någon som sa att när hundar har urinvägsinfektion så är kisset nästan genomskinligt och efter det så tyckte jag att kisset var genomskinligt. Fast det är det inte. Miso dricker mycket och det kanske bara är så att hon har för mycket på gång för att komma ihåg att tala om när hon ska gå ut. Vi ska till veterinären för vaccination på tisdag, jag ska fråga dem då.

Nu har Miso lärt sig att gå upp i vår branta trappa upp från källaren, men hon vågar inte gå ner. Peter lyfter ner henne eftersom hon vill ner och Miso går på en gång upp igen. Wilma går upp när Miso kommer ner och går ner när Miso har klättrat upp. Nu har Peter tröttnat och stängt grinden så att Miso får vara kvar på övervåningen. Det gillar hon inte. Vi får se vem som vinner.

Idag har vi haft Lystra här. Det har gått väldigt bra. I morse lät jag dem vara kvar hemma medans jag gick en kort promenad. Jag hade ringt upp hemmatelefonen med mobilen och hade den på hela promenaden så jag kunde höra hur det gick därhemma. Jag och Helena är överens om att vi måste börja träna valparna på att vara själva och att kunna sitta i buren då vi tränar. Bra att ha samma inställning och mål.

Idag har de varit duktiga och sovit samtidigt och jag har kunnat jobba bra mellan valprusen. Eftersom det var 0-gradigt och sol så kunde vi vara ute en längre stund och jag försökte trötta ut valparna genom att gå/springa i djupsnön runt huset. De tycker det är jättekul att pulsa i snön och gör små utflykter själva.

Lystra har hela dagen flirtat med Wilma, som ju är måttligt intresserad. När vi var ute så slängde sig Wilma i djupsnön och Lystra tyckte det var jättespännande och lekte liksom med men på sidan av Wilma. Miso har gett upp. Hon försöker inte längre att leka med Wilma. När jag och Wilma hade tröttat ut valparna på eftermiddagen så tog vi en promenad med barnvagnen.

MISOTRÄNING

När Lystra hade åkte hem var Miso ganska trött. Vi provade ändå oss på ett litet träningspass. Jag testade att göra samma sak på Miso som Wilma fick göra på kursen, att runda ett föremål (i detta fall en hink). Hon har redan fattat det och jag har kunnat länga avståndet från att stå helt nära till att stå 2 meter ifrån (jag har filmat men inte hunnit fixa filmen ännu). Nästa steg är att flytta ut hinken så att hon inte får hjälp av väggarna.

Jag provade även hopp-stå med Miso, men där har vi inte riktigt hittat formen för det. Jag ska nog träna in backande och att gå ut ifrån mig först. Ska för övrigt läsa igenom klicker-bibeln igen och göra en plan för vilka grundmoment och trix jag ska träna in.

Vi avslutade med lite burträning. Miso går frivilligt in i buren och hon ska stanna kvar även när jag öppnar dörren tills jag säger "fri". Allt detta går jättebra. Det är den där delen att ligga kvar och vara tyst när jag tränar Wilma som ännu inte fallit på plats   .

WILMA - RUNDA HINKEN OCH HOPP-STÅ

Wilma har nästan också förstått att runda hinken, men hon bjuder en massa annat också, som att ställa sig på hinken, sätta nosen mot hinken och lägga huvudet på hinken. De flesta hundar har lättare för att använda nosen och tassen mot ett föremål än att t ex gå runt det.

Igår när jag och Helena och jag tränade så försökte jag mig på hopp-stå med Wilma. Jag hade svårt att få henne att spontant hoppa stående framför mig. Och när hon gjorde det så satte hon sig direkt efter. Jag försökte med handtarget för att få henne att jobba. Helena kom på att de nog liknade handtecknet för "sitt" i fjärren för mycket. Idag provade jag att hålla handen annorlunda och det gick bättre. Sen lade jag till "stå" när hon landade och det gick också bättre (tack Helena).

Jag körde inte så länge. Jag är trött hela tiden, jobbar mycket och sover dåligt. Inte ett optimalt upplägg för att träna hund. Att Miso låter som en fiskmås i buren när jag tränar Wilma gör det inte heller lättare att fokusera.

I morse fick jag en hjärtformad chokladask av Peter  . Den ska vi kärleksfullt mumsa på sen .

Nu på förmiddagen träffade vi klanen Holm och Tommy med Yra och Julia för lite jaktträning. Peter och Miso var också med. Vi körde ungefär samma övningar som sist. Plus ett sök som Perra pulsade ut och lade. Bra att Perra och Peter fick lite extra motion när de letade efter den sista dummyn som hundarna redan hade plockat in och lagt i Tommys rygga  .

Det är så lätt att haka på de andra som har duktigare hundar. Men jag måste tänka på att Wilma faktiskt inte kan lika mycket och övningarna blir för svåra. Vi har ju bara jakttränat sedan i somras och inte så mycket. Måste tänka på det. Sen är jag kanske inte så noga eftersom jag inte har tänkt starta henne på något jaktprov, utan ser det mer som aktivering. Men jag funderar på om jag verkligen ska jaktträna med henne. Som det är nu tycker jag bara att hon är så trissad och stör med sitt pipande och skällande. Vi kanske ska vara med och bara passivitetsträna när det blir lite varmare?

I eftermiddag kommer Peters familj hit för att fira Peters födelsedag i förväg, och såklart hälsa på Miso för första gången.

Stort grattis till Susanne och Pebbles som tog sitt första 1:a pris i lk2 idag. Starkt jobbat tjejer!!!   

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG PÅ ER ALLESAMMANS!

Wilma och Miso, drygt 9 veckor, 6,4 kg (obajsad). Undrar om vår våg stämmer? Hon kan ju inte ha gått upp 1 kg sen i tisdags då jag vägde henne hos veterinären!

Igår och idag har husse fått tagit stora valppasset. Bra att han får skapa sig en egen relation med Miso. De kommer redan bra överens. I morse låg Wilma med huvudet på Peters högra axel och Miso låg på den vänstra och tuggade på Peters örsnibbe. Jag var nöjd då jag fick sova ifred en stund till eftersom natten hade varit orolig, valpkissning och Wilma som började hulka mitt i natten.

Miso har verkligen blivit stor på den här korta tiden. Jag tycker redan det mest valpiga är borta och hon är redan mer med och har mer kroppskontroll. Vi har kört klossen nu och Miso kliver på bra med bakbenen. Vi tränar mycket kontakt och hantering. Hon är ju inte den som gärna sitter still den lilla damen :-p.

I morgon ska vi jaktträna. Om det inte är för kallt så följer Peter och Miso med också, och då får vi kanske träffa syrran också. Wilma behöver verkligen få lite träning nu, det märks på henne att hon har uppdämda behov.

Sen måste vi gratulera duktiga Stina och Raiko som har tagit Lp2 med en klassvinst på 188 p. Bra jobbat!!! (Stina har också Wilmas brorsa Tengel).

Peter är ju för söt. Vi sitter och slötittar på Melodifestivalen och när två tredjedelar av programmet har gått så säger han "Ja Dolph är ju rätt så osynlig". Jag fick vänligt upplysa honom om att han Dolph inte är med i kvällens program. Är det det som kallas kvalitativ tv-tittning? :-)

Hon var lite avvaktande i 5 minuter eftersom hon inte hade varit här förr. Men jag visade henne runt på alla mina bästa ställen och hon tyckte att det var ett riktigt juste ställe. Resten av dagen lekte vi och bråkades. Matte tyckte det var bra att jag hade lite underhållning för hon var tvungen att jobba en massa. Men såklart  hann hon fotografera också ;-)

När matte ropade var syrran snabbt med på noterna, jag var inte sämre jag för jag vet att det kan vankas en godbit. 
 
Matte lurade ut oss i djupa snön.
Men man är väl en terränggående Flat. Syrran såg ut som en liten hoppkänguru.

Jag visade syrran mitt gömställe som jag har hittat.

När vi hade lekt en stund så tyckte matte att Wilma behövde gå en längre promenad innan frukost. Mattarna hade klurat ut att vi skulle sitta i en kattbur som sattes fast på barnvagnen vi fick från grannen. Ja, ni hörde rätt, KATTbur! Matte lät oss leka i den för att vi skulle vänja oss. Vi var lite osams jag och syrran för jag tyckte att den blå filten också skulle ligga i buren, men det tyckte inte syrran.

Sen satte matte buren i barnvagnen och stuvade in oss. Men vi hade livliga diskussioner om hurvida detta var ett bra förslag. Jag och syrran höll inte riktigt med och argumenterade för att vi skulle få gå själva istället. Vi försökte visa matte att vi visst kunde. Och vid det laget så hade hon börjat att bli lite svettig.

Till slut så lyfte hon oss ur vagnen och då tyckte vi det var så kul så vi sprang iväg åt alla håll. Vi möte en tjej på vägen och matte frågad henne om hon kunde vara snäll och ta kattburen med sig och lämna den vid vår brevlåda medan vi fortsatte att överlägga om vagnåkandets varande.

Till slut tryckte matte ner oss direkt i vagnen. Syrran bredde ut sig och somnade. Jag får erkänna att jag nog var lite trött för efter att jag lagt mig på henne så somnade jag också. Det var riktigt skönt att bli skumpad till sömns.

När vi kom hem fick vi frukost och då var vi hemskt hungriga, syrran var värst och lät som en fiskmås som inte ätit på flera dagar. Sen tävlade vi om vem som kunde äta snabbast. Jag vann! Fast det hade jag inte mycket för eftersom matte motade bort mig när jag tänkte hjälpa syrran.

Efter lite lek och bus så somnade vi igen. Matte hade ställt in båda biabäddarna i arbetsrummet. Men jag och syrran tyckte att den här ikeakassen gav perfekt stöd för huvudet.

Vi tycker om att ligga nära nära, det är så mysigt.

Har ni sett de fina halsbanden vi fick igår? Jag har rött och Lystra har neongult.

Visst e vi snygga?

I morgon kommer Lystra hit igen, det ska bli sååå roligt!

För er som läste gårdagens inlägg så kan jag meddela att Miso levde rövare igår kväll, och vi kunde konstatera att det inte var något fel på benet i alla fall .

Idag har jag och Helena varit inne i stan för att miljöträna. Idag var vi på ytterligare ett trevligt hundcafé på Kungsholmen, Hundisthlm eller jag tror att Cafét och shoppen heter Small to big. Hon sålde en massa hundkläder, företrädelsevis till hundar som kan bära upp lite strass och bling bling .

Miso och Lystra fick ett varsit likadant jättefint halsband, fast med olika färg. Dock inget bling bling. Jag måste erkänna att det hade varit riktigt snygg med lite strass mot den svarta pälsen, jag tror å andra sidan att Miso kan bära upp vad som helst . Men eftersom hon är den punkigare av systrarna så tror jag att vi kommer att satsa mer på nitar och läder istället. Vi lämnar princesslooken åt syrran (eller hur H?!).

Så mycket miljöträning vet jag inte om det blev eftersom både Miso och Lystra sov mestadels av tiden. Men de fick i alla fall brottas och leka lite inne på caféet. När vi försökte att gå med dem i koppel så gick det lika mycket bakåt som framåt (och åt sidan, och runt runt)  .

I morgon ska jag ha både Lystra och Miso här. Gissar att Wilma kommer att fly fältet. Fördelen är väl att systrarna bus just kommer att busa med varandra, det gör kanske att jag hinner jobba också. Eller tror ni att jag kommer att sitta och titta på valpar hela dagen? .

Fick denna av Helena, tack! tack!

Som mottagare av awarden ska man berätta 7 intressanta saker om sig själv och skicka awarden vidare till andra inspirerande bloggers. Vad som är intressant är ju svårt att bedöma själv, men här är kanske 7 saker ni inte visste om mig.

1. Jag är enligt Peter väldigt envis, jag kallar det målmedveten ;-).

2. Jag är optimist och tror för det mesta att allt ordnar sig på något sätt och oftast till det bättre (eller jag kanske väljer att tro det).

3. Jag droppar kläderna där jag står på kvällen och är inte så ordningssam, fast jag älskar när var sak har sin plats.

4. Jag är morgonpigg och kvällspigg.

5. Jag har ett grymt tålamod när det är något jag är intresserad av och är totalt hopplöst otålig när det är något som jag inte behärskar (typ bryter ihop när datorn inte fungerar eller om jag inte kan hantera ett verktyg).

6. Jag tycker om att laga mat och tycker själv att jag är bra på det.

7. Jag kan den sydafrikanska nationalsången utantill (på afrikaan).

Jag skickar awarden vidare till

Min tappra svägerska Anna

Ambitiös hundträning hos Annika och Diesel

Inspirerande klickerträning hos  Anna Larsson

Mysig bloggers hos BlondinStella och Doris

Igår när vi var hemma hos Peters syster med familj fick Wilma syn på akvariet och kunde knappt slita sig från fiskarna . Hon försökte fånga dem med tassen och munnen. Vi höll nästan inte på att få med henne hem.

Anna tog den här bilden på Wilma, den apporterande fiskhunden.

Idag har vi varit ute på långpromenad i vintersolen. Kallt och vackert. Vi passade på att träna lite inkallning med ställande på promenaden. Annars har vi fortsatt och träna buren inne, Wilma är riktigt duktig och tycker det är kul (det är det väl alltid när det är mat inblandat ;-) Jag tog även fram boxen och körde lite ingångar med apportbocken. Det gick riktigt bra. Lika bra att hålla på med sånt där finlir nu när det känns för kallt att vara ute och träna.

Inte länge nu tills det är slut på friden