Vi började morgonen med en drygt 1,5 timmes promenad. Jag tog med mig nya sparken och rejsade fram och tillbaka på isen .

      Det här var precis innan jag kraschade in i Peter :-)

Hundarna sprang med mig, bra motion för dem. Mallis orkade inte riktigt till slut. Hon är riktigt snabb när hon sätter fart, men bara i korta spurter. Wilma däremot kan springa, och springa och springa. Hon blir aldrig trött. Pensionärerna tyckte inte riktigt om den nymodiga designen på sparken "men var ska man sitta då?!". Man ska inte SITTA, man ska SPARKA! Sa jag och svischade förbi. I morgon ska jag testa att sätta på skidorna och se hur bra det går att köra med dem.

Sen gick vi hem åt frukost och svidade om för en skidtur. Meningen var att vi skulle på skridskor ha testat skärgårdsisarna, men vi tyckte att det lät lite osäkert med väder och isprognos. Istället blev det 4,5 km för mig och en mil för Peter i skidspåret. Jag kan inte säga att jag tycker att det är det roligaste jag vet. Jag har en urusel teknik. På platten kan jag köra ikapp folk av ren ilska, men i backarna går det bara utför, fast bakåt. Alla andra SPRINGER förbi mig medans jag saxar upp. Jag blir så ARG. Men det är säkert bra för konditionen...

När vi kom hem så var Wilma sugen på att gå ut (man får inte ha med hundar i spåret), så då tog vi en lång promenad. Den blev nästan 2,5 timme lång och det hann bli mörkt. Nu har vi precis kommit hem och fått lite halloumi. Nu har jag med gott samvete sjunkit ner i soffan och kommer nog inte att lätta härifrån på ett tag.

Nu börjar de bli stora, drygt 5 veckor gamla. Nedräkningen har börjat ;-)

Kolla in hos valparna på Ryegate's kennel.

Det är ju många som har frågat vad valpen ska heta. Svaret är att jag ännu inte har bestämt mig. Jag tänker att det kommer till mig när valpen kommer till mig. Men jag har några arbetsnamn, se omröstning.

Och så en helt ovetenskaplig sammanfattning av den senaste omröstningen där 83 personer har röstat.

Var är era hundar på dagarna?

38,6% Hunden/hundarna är hemma i sällskap av familjemedlem

21,7% Jag har med hunden på jobbet

15,7% Hunden/hundarna är hemma själva upp till 5 timmar

8,4% Hunden/hundarna är hemma själva mer än 5 timmar

8,4% Hunddagis/dagmatte/husse

7,2% Hunden/hundarna är hemma, rastar dem på lunchen

Några ovetenskapliga slutsatser man kan dra av detta? Om man tänker sig att det finns 700.000 hundar i sverige så är 270.200 hemma hos en familjemedlem, 151.900 är med på jobbet (riktigt nyfiken på vad folk jobbar med), 58.800 hundar är hemma själva mer än 5 timmar (ingen önskvärd situation, förhoppningsvis får de mycket stimulans när väl husse/matte är hemma).

Rösta gärna i den nya omröstningen. Vi har ju varit inne på att det ska vara vattentema, men det viktigaste är att det är ett namn som är snärtigt och tydligt att ropa, gärna tvåstavigt och om möjligt passar ihop med Wilma. Mycket händer ännu och det där med namnfrågan är ett öppet kapitel fortfarande .

Kolla in på uppfödaren Ryegate's blogg. Valparna har fått flytta ut i ett större utrymme där de kan härja runt. De ser för sköna ut, har börjat bli intresserade av föremål och brottas med varandra .

Själv har jag investerat i en ny leksak . Har länge varit ute efter att köpa en spark, en gammal hederlig. Men det är jättesvårt att hitta, speciellt om man vill ha en större för en vuxen (Peter 193 cm lång). Så istället har jag nu köpt en rejsmaskin från Kickbike. Ingen sits att skjutsa på men styret går att höja. Dessutom finns det skidor som man kan sätta på när det är lite väl mycket snö och slask för medar. Nu ska jag och Wilma ut och ha roligt.

Obs! dräkten ingår inte i paketet, men Peter kanske blir lite sugen på att införskaffa en ;-) 

I morse vaknade jag med ett ryck när klockan ringde 6.30 Susanne hade fixat en ridhustid åt oss tidigt på morgonen  .

Wilma har aldrig satt sin fot i ett ridhus tidigare och tyckte det var väldigt spännade. Hon var nog extra uppe i varv eftersom vi inte har tränat seriöst på två månader   . Susanne skulle köra platsliggningar med Pebbles. Men jag kände att Wilma var så uppe i varv + att det var en ny miljö så det inte var så bra att börja med. Med tanke på att hon börjde sätta sig upp efter hundpåhoppet i höstas, och jag inte har hunnit träna så mycket så tyckte jag det var att utmana ödet.

HÄSTSKIT + FOKUS

Istället började vi med lite kontaktövningar, stillastående fot. Wilma hade nämligen upptäckt något som hon tidigare aldrig har brytt sig om, HÄSTBAJS! Vi har hästar som går och bajsar här hemma på vägarna och vi lägger hästskit i trädgårdslandet. Något hon aldrig har brytt sig om. Men nu var det som hon upptäckte ett helt smörgåsbord av välsmakande pluttar överallt. Vi tränade på att inte kolla in/försöka fiska åt sig av läckerbitarna. Det är dessutom första gången jag använder hästskit som retning. Jag lade ner Wilma och droppade (torra) skitar runtomkring henne och belönade henne för att fortsätta fokusera på mig. Vad gör man inte för konsten?!

RUTAN

Rutan hade Wilma glömt bort helt + att när jag riktade upp henne och visade på rutan så blåstirrade hon på alla knöpar istället  . Jag började om och ställde mig två meter ifrån. Sen kunde vi backa ut till fullängd.

APPORTEN

Apportbocken har jag tränat hemma att Wilma ska ta och hålla, t o m fast jag lyfter henne i den. Nu gick det bra fast jag hade Pebbles apportbock. Men sen när jag började kasta den så kom det ju strö/jord på den som fastnade i dregglet och då blev den mycket läbbigare att ta i munnen. Tränade detta på nära håll och körde sen två riktiga apporteringar. Farten ut och in var jättebra, upptagandet och avlämnandet likaså, ingångarna sådär. De får jag träna på separat.

FJÄRREN

Fjärren var inga problem. Susanne höll på och sparkade på sargen och Wilma var ju tvungen att kolla in det lite grann. Jag lade ner henne så att hon såg Susanne så att det skulle bli lite enklare. Alla skiftena i fjärren gick bra, hon hade några långsamma lägganden.

INKALLNING MED STÄLLANDE

Körde med bara ca 10 meters mellanrum och kallade in. Wilma stannade bra.

För oss var detta lika mycket en första träning i att var i ridhus som faktisk träning av momenten. Förutom hästskitarna så verkade Wilma inte särskilt berörd. Nästa gång får vi släpa med oss någon som kan vara störning (Helena?!). Jag är på det stora hela nöjd med vår insats idag. Och med tanke på att det var så länge sedan vi tränade så kan jag inte begära så mycket. Även om momenten ska sitta så är det ju lite av en färskvara. Wilma var i alla fall väldigt taggad och tyckte det var kul   .

Säsongens första skridskotur. Nu ligger isen på hela Baggensfjärden, det händer nästan aldrig. Synd att vi inte kunde åka skridskor i onsdags för då var det säkert perfekt, kärnis utan snö. Nu ligger det snö av lite olika tjocklek. En hel del helt ok åkbara partier och en del där man fick jobba lite mer och passa sig så att man inte kör fast i någon snödriva.

Det är lite häftigt att åka där vi vanligtvis brukar segla. Wilma fick stanna hos Gerd och Lasse. Dels för att vi inte visste riktigt hur isen ser ut och dels för att det var rätt så kallt även om det blev varmare mitt på dagen. Det kan vara lite spännande att ha henne framför sig, speciellt om man inte har koll på isen. För det går rätt så fort och kan vara svårt att stanna. Vanligtvis åker Peter först och jag efter med Wilma i sele framför mig. Jag vill inte släppa henne så att hon springer löst. Skulle hon springa iväg (vilket hon nästan aldrig gör) ut på ett tunt parti så finns risken att jag inte skulle kunna åka efter och hjälpa henne.

Men idag fick hon alltså stanna på land. I morse när vi steg upp var det -16°. Lite senare på dagen kanske -10°. Jag hade satt på mig alldeles för mycket kläder. Så länge jag åker så håller jag ju mig varm. Det är när vi rastar som jag blir kall och då brukar jag ha en väst att sätta på.

Jag trodde inte att vi skulle kunna ha någon fikastund idag p g a kylan. Men vi hittade lä och i solen var det otroligt skönt. Kände av mitt onda knä och det var behövdes lite vila.

Ibland tar isen slut.

Det har i alla fall varit en underbar dag. Precis så där perfekt som riktigt bra vinterdagar kan vara. Första gången på skridskor för säsongen, vi får se hur kroppen känns i morgon. I morgon har jag stämt träff med Susanne och Pebbles för ridhusträning. Det blir spännande att se vad Wilma tycker om det.

Det luktar skumt, tyckte Wilma när vi kom tillbaka från Eskilstuna och för att hämta henne. Både jag och Peter fick en ingående sniffning. Inte så konstigt med tanke på att vi i flera timmar har suttit och gosat med Viljas valpar.

Eftersom det har varit så kallt nu så har inte Annica kunnat flytta ut valparna i hund/valphuset där det är lättare att hålla dem rena. Valparna har börjat att röra sig allt mer och med tanke på att de äter, kissar och bajsar non-stop i vaket tillstånd så är det svårt att hinna med att hålla rent och de hade en ganska stark doftblandning av allt ovan nämda.

Vilja är inte direkt någon curlingmamma och skulle nog helst se att någon annan skötte om de där små. Å andra sidan så är det lätt att förstå henne då småttingarna hängde i klasar runt hennes tuttar.

Jag tycker att det är jättesvårt att se någon skillnad på valparna. Man ser ju att någon är större (Big Bengt - den största bruna hannen som väger ett kilo mer än de andra) och någon betydligt mindre.

Två av de tre bruna tikarna.

När de är hungriga låter de som mina marsvin gjorde när jag var liten   . Små pip med hög intensitet. Också sovandet var intensivt.

När vi skulle gå så kunde nog Vilja tänka sig att följa med, men eftersom Helena stannade kvar så var det ju lika bra att stanna med matte. Men nu är valparna nästan 4,5 vecka. Så snart snart får hon komma hem, dock med två av de där små monstren i släptåg   . Jag tror att Helena med familj längtar massor också efter sin lilla (stora) Vilja. Vi längtar också efter att få hem vår nya familjemedlem.

I morse hade jag stämt träff med Helena/Vilja och Susanne/Pebbles för en promenad. När jag kom upp på morgonen så hade vårt vatten frusit (så är det att bo i en fd sommarstuga ). Helena var lite överraskad och inte helt beredd på att jag kom lite tidigare än vi sagt, för att låna toaletten .

När jag växte upp var det ju inga ovanligheter att det var kallt på vintern. Var det kallare än -16° så fick vi vara inomhus på gymnastiken, annars var man ju jämt ute. Jag har nog vant mig av med kylan numera. Fast jag tycker inte att det är något större problem (annat än när man inte kan spola på toaletten och tvätta sig etc).

Peter hade fixat vattnet när jag kom hem, vi får hoppas att det inte fryser igen under natten. Det är lite svårt att värja sig och jag tycker det är lite svårt att veta vad Wilma behöver. Hon har ett litet täcke som hon har ärvt av Vilja. Vanligtvis har jag inte kläder på henne eftersom hon har så pass tjock päls och underull, men när det är så här kallt vill jag ha det åtminstone i början av promenaden och om vi bara promenerar. Rejsar hon runt med Mallis så tror jag hon klarar sig ändå. Det verkar vara värre med tassarna för hon hoppar ganska tidigt på tre ben. Lösningen är lite kortare men lite fler promenader under dagen, istället för de långa vi brukar ta. Samt att hålla igång hela tiden när vi är ute.

På TV4 i morse filmade de från Café Himmelska Hundar och pratade just om vad hunden behöver på vintern.

http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1427026

Det blev en liten promenad i alla fall trots kylan, och en lång fika efteråt. Det var jättekul att träffa Susanne och Pebbles som vi inte sett på länge, naturligtvis också Helena, fast vi ses ju lite oftare. Det blev mycket hundprat såklart, planer inför kommande år och annat. Susanne har fixat så att vi kan träna i ridhus, det är helt suvveränt. Ska bli spännande att se vad Wilma tänker om det och perfekt också när valparna kommer att kunna vänja dem tidigt vid den miljön och ljud.

I morgon ska vi åka till Eskilstuna och titta på valparna och pussa lite på dem. Ska bli så kul. Måste komma ihåg kameran. Här är lite bilder på dem hos Helena så länge.