Tävlingsträningen som blev en kaosträning. Nu ikväll var vi på Nacka BK tillsammans med resten av Nackas alla hundägare kändes det som. Många hundar, flera som var oroliga och gjorde utfall, skällde, gläfste och jagade runt.

Man ska följa sin maginstinkt

Vi började med en platsliggning. Jag tror det var säkert 12 hundar på en rad. Det kändes inte bra och jag skulle ha avstått. Jag hamnade nästan på promenadstigen bredvid appellplanen. Wilma reste sig flera gånger då hundar passerade och de skällde och stökade runt på appellplanen bredvid.

Rejält med störningsträning

Sen blev det aldrig någon riktig ordning på den där tävlingsträningen, jag tror inte att det var någon riktig ledare som tog tag i det. Det måste nästan vara en som har klart för sig hur det ska gå till när det är så många hundar.

Jag tränade istället för mig själv, på fritt följ, läggande och ställande. Och med stadga. Jag gjorde även språng marsch för att hitta ett bra tempo där Wilma kan trava snyggt. Hon försöker springa före mig. Då sprang jag långsammare och på stället, det verkar som om hon fattade då att hon skulle hålla positionen.

Fru Kvastskaft blev kommenderad av Fru Pingvin

Sen kommenderade Helena mig för att titta på hur fint jag sträckte på mig, men Fru Pingvin sa att det såg ut som om jag var stelopererad och hade en hel kvast uppstucken någonstans så jag fick traska runt utan hund och försöka spänna av lite. Det kändes helt naturligt... not! Men jag tror jag fick ganska godkänt till sist i alla fall. Tack Helena!

H klickade oss i linförigheten när Wilma gick bra eftersom jag inte riktigt ser henne. Trots att det var väldigt stökigt runtomkring så kunde Wilma ändå fokusera på det vi höll på med (utom just platsliggningen). Vilket känns jätteskönt. Och hon blev inte loj och dämpad som hon kan bli ibland när det är för mycket runtomkring. Det finns hopp för en stollig tollare.

Tillbaka till ordningen, nu är det slut på kalasandet.

Idag tränade jag och Wilma lite stimuluskontroll. Jag riggade med en spegel så att jag kunde se Wilma utan att vända mig om. Sen satte jag henne bakom mig och gav kommandon varvat med andra ord med ryggen vänd mot henne. Bara för att se om hon förstår de olika kommandoorden utan att se mig säga dem. Det var inga problem.

Sen kunde jag inte låta bli att retas lite med Wilma och visa henne hennes egen spegelbild och skälla lite. Hon tror ju att det är en till hund och gick runt spegeln för att kolla. Vi har även en hund som bor i ugnen (hennes spegelbild glänser i ugnsluckan). Och i båten där vi har en spegel i kajutan. Varje gång Wilma reser på sig från sittbrunnen och tittar in så ser hon en hund där inne. Knäppskalle.

Nu ska vi strax åka till klubben och träna. Måste planera lite vad jag ska göra ikväll. Har kommit av mig lite de senaste dagarna och har ingen riktig plan. Eventuellt så är det tävlingsträning ikväll så då får jag väl köra igenom momenten och be någon titta på mig så att jag inte lutar mig framåt i linförigheten.