Tack för alla gratulationer! Jag fick en fantastisk och oväntad present av Peter. Jag ska få åka till Kålmården och klappa vargar. Jag tror jag nämde till honom när Helena hade varit där att DET var ju en bra present. Sen har jag glömt bort det. Men inte Peter, jag blev jätteglad. Han är så snäll min man.   

Gårdagen började med en promenad på morgonen, Peter gick med Wilma och jag anslöt lite senare eftersom Miso inte kan gå så långt. Men det är ändå så kul för nu börjar hon kunna hänga med på ett helt annat sätt. Det går faktiskt att promenera med henne i koppel och ta små promenader.

Det var ju såklart intressant att få hänga med det stora hundarna. Igår träffade hon Valdemar tax för första gången. Han var väldigt intresserad, lite för mycket. Gamla gubben var lite gubbsjuk och tyckte att Miso var väldigt fin.

Men han är ju snäll och knuffar man bara bort honom några gånger så fattar han piken. Miso har ju en helt ny värld att utforska, tänk när det blir barmark! Då kommer en helt ny värld till att uppdagas.

Alla tycker såklart att Miso är jättesöt, och hon älskade att kravla runt allas fötter och lät sig lyftas upp och gosas med. Bäst att passa på, till sommaren är det ingen som vill lyfta upp henne i knä...

Hon har redan lika stora tassar som Wilma och snart så är hon nog högre också. Vad fort det går! Men jag tycker faktiskt att det är nu det roliga börjar, när de är mer vakna och kan hänga med på saker.

Miso, dryga 12 veckor och Wilma. Kolla tassarna!

I morgon så ska jag och Helena åka på valpkurs i Stallarholmen. Kul att träffa Anna igen och det ska bli så spännande att gå kurs med Miso.

Igår var jag på teater med Vickan och Danne. Var med några kompisar på Hamlet på Stadsteatern, helt plötsligt utbrister min kompis:

- Men! Det är ju Vickan och Daniel.

Jag vände mig om för jag trodde det var någon gammal arbetskamrat eller nåt, men det var självaste kronprinsessan med följe som trängde sig förbi i sätena och satte sig snett framför oss. Ni kan tänka er att det blev ett himla liv bland publiken. Det var VÄLDIGT många ungdomar i publiken och alla mobilkameror kom fram. I Pausen var det så klart allt alla pratade om. Men så sa min kompis kvällens kommentar som jag skrattade högt åt i bilen hem sen:

- Ja, men om vi skulle prata om pjäsen ett tag... Den handlar om Hamlet, eller hur? Och hans far, blev han mördad?

Det var typ det hela första akten handlade om. Hur Hamlet, prinsen av Danmark sörjde sin döde far så att han blev galen och lovade att hämnas på hans mördare. Ha ha, undrar var min kompis var hela första akten?! .

MISO ÄR RUMSREN

Nästan i alla fall. Jag var ju så orolig över att hon kanske hade urinvägsinfektion för att hon kissade så mycket. När vi var och tog spruta så frågade jag veterinären som inte trodde det utan att hon bara hade för mycket på gång för att hinna tömma blåsan varje gång, och därför kissade ofta. Efter veterinärbesöket så vände det och nu har hon varit väldigt duktig och säger t o m till när hon vill ut. Det behövdes alltså bara ett veterinärbesök?!  

Vi fortsätter att träna lite smått. Igår började hon att förstå backandet och i morse efter att hon hade tuggat på Peters näsa och så tränade vi en stund på att kliva i en låda och det gör hon nu.

Idag fyller jag år, så ni som vill skicka presenter kan göra det nu  . Dagen till ära så ska jag åka till Ikea och köpa lite förvaring till alla hundprylar. Håller på och inreder en liten garderob till alla grejer. Måste få lite ordning på alla prylar som ligger ÖVERALLT. Sen ska vi hem till Gerd och Lasse på födelsedagssemla.

Det verkar att bli en bra dag. Blå himmel och sol. 

Kålmårdens djurpark

(de flesta inte så mycket :-)

Igår när matte och husse åkte iväg för att bli baristas så fick jag vara hos Miso med familj. Vi röjde runt rätt så rejält ett tag. Bäst av allt var när vi skulle gå ut och kissa. När Karin trodde att vi skulle gå in igen så smet vi iväg och försvann under gäststugan. Vi hörde iofs att hon ropade på oss, men ibland kan man ju låtsas att man inte förstår   . Karin tog till sist till fulknepet och skramlade med matburken, och det är ju en signal som vi faktiskt kan.

När vi hade hållit på ett tag så blev både jag och syrran jättetrötta. Vi fick sova bredvid Karin i Misos stora bia. Matte har inte så höga tankar om mig, hon trodde att jag kanske skulle vara lite orolig eftersom det var första gången jag sov borta. Men det var hur lungt som helst. Fast Karin tyckte att vi vaknade väl tidigt när vi gick upp med Peter 05.50 Då fick vi ligga i hennes säng istället, bara vi var tysta och snälla. Och det var ju riktigt mysigt. Tant Wilma låg också där och henne gillar jag även om Karin säger att mina ömhetsbetygelser är lite väl översvallande. Några såna vibbar har inte jag fått från Wilma?? .

Vi började såklart morgonen med att läsa tidningen. Väldigt bra bilaga om att turista i Stockholm.

Wilma hade blivit lovad att få träffa Mallis idag och få lite lugn och ro från syrran och mig ?!? Vi blev därför instuvade bak i bilen och så körde vi ner till Gerd och Lasse där vi träffade Posh. Vilken lite plutthund! Hon väger ju bara 3 kg och så säger de att hon är vuxen? Vi fick följa med en liten bit på promenaden eftersom det var kallt men soligt och fint. Det var väldigt spännande och mycket att upptäcka.

Känner på mig att detta kommer att bli en kul plats i sommar. Mycket att lukta på och många kompisar att träffa.

Vi hittade några jättespännande kojor som man kunde krypa under. Jag sa åt syrran att inte kliva upp på en av dem, vilket hon naturligtvis var tvungen att göra. När hon sen hoppade ner så landade hon med huvudet i en snöhög. Hon såg för rolig ut, men skakade bara av sig och sprang efter Karin. Hon är tuff min syrra. 

Wilma blev så klart jätteglad att träffa Mallis, det är hennes barndomskamrat. Tycker hon bara hälften så mycket om henne som jag tycker om syrran så förstår jag att det är mycket  .

Jag och syrran gillade också Mallis. Sist vi träffade henne tyckte hon att vi var lite läskiga men idag blev hon riktig busig, drog in rumpan under sig och kutade som en galning. Miso sprang fram och skulle leka och när Mallis tog ett jättebusskutt mot henne så skrek syrran högt, fast Mallis inte ens nuddade henne. Syrran sa sen att det bara var utifall att det skulle ha gjort ont, hon har ju fått känna av hur det är att bli mosad av vår 30-kilos morsa. Hon är tuff min syrra...

Sen åkte vi hem utan Wilma och då fick vi frukost (Karin tyckte jag var lite ouppfostrad som försökte ta hennes macka från köksbordet, hade jag bara varit lite högre och lite snabbare...). Efter att ha utforskat vad man kan ha en flyttkartong till var vi ganska trötta. Vilket Karin tyckte var skönt, för då fick hon också lite lugn och ro att jobba.

En flyttkartong är bra till mycket, förutom att slita den i småbitar så kan man
t ex att brottas i den.

Man kan låtsas att det är en båt.

Och så kan man ha den som en koja.

På eftermiddagen kom grannen över med sina två små tjejer. Först var den minsta tjejen ganska rädd för oss. Vi försökte att pussa henne i ansiktet och tala om att vi inte alls är farliga, men då blev hon ännu räddare. Sen när vi slutade med det då gick det lite bättre och till sist så var det vi som nästan ville bli av med henne.

Det var ganska skönt när hon gick. Nu ska vi ta oss en tupplur innan vi hämtar Wilma  . Och sen kommer husse och hämtar hem mig. Det ska bli skönt att få komma hem till matte (även om jag är en stor tjej och klarar mig alldeles själv borta!). 

Kramar från Lystra   

(syrran hälsar)

I morse fick systrarna bus sin spruta. Jag passade på att fråga veterinären om hon trodde att Miso har urinvägsinfektion. Men hon trodde inte det . Hon trodde kanske att Miso inte riktigt har tid att kissa färdigt och därför blir nödig fort igen. Hon har inte ont och inte svårt att kissa vilket är ett tecken på urinvägsinfektion. Jag frågade också om färgen på urinen och veterinären sa att den kan vara både ljus och mörk vid urinvägsinfektion. Det är nog bara så att den lilla damen har lite för mycket på G för att hinna tänka på att kissa  . Miso vägde i alla fall 8,8 och Lystra 8,6. Inte undra på att ryggen börjar kännas igen.

Efter veterinärbesöket käkade vi lunch och åkte sen till inomhuslokalen och tränade en stund. Miso och Lystra var så duktiga. Sist vi var där så bjöd de tidvis på en fiskmåskör  . Idag var de tysta i buren med något litet undantag. Både jag och Helena har tränat med buren sedan förra veckan och det har redan gett resultat! Riktigt skönt att kunna träna Wilma utan att Miso skriker av avundsjuka. Jag körde korta intervaller och lät hundarna växla i buren.

MISO

STÅ. Miso har en tendens att sätta sig hela tiden. Jag har börjat att träna ställande och stå. Det går riktigt bra. Jag ska inte träna sitt med stimuluskontroll förrän hon bjuder stå och ligg lika mycket.

GREPPA FÖREMÅL. Vi tränar på att först dutta med nosen på föremål som jag flashar för Miso. Sen kräver jag mer och mer. Nu har hon börjat att bita tag i föremålen (inte hålla fast). Hon får än så länge belöning för tendens till att greppa.

BACKA. Detta har Miso inte fått kläm på ännu. Det är en balansgång att klicka för minsta lilla bakåtrörelse utan att råka klicka för ett sättande.

GÅ IFRÅN MIG. Miso börjar att förstå detta.

TARGETPINNE. Idag började jag med targetpinnen för första gången. Det gick bra och hon duttade utan att bita.

WILMA

HOPP-STÅ. Det här är svårt att få Wilma att förstå. Hon hoppar mot min hand om jag använder handtarget, men hoppar lika mycket mot min kropp och ställer sig på bakbenen.

INKALLNING MED STÄLLANDE. Jag gick tillbaka till att kasta godis över huvud och säga "stå" när Wilma kommer tillbaka och stannar. Sen har jag fortsatt att köra inkallning med bara 6 meter mellan oss. Det blir ingen vidare fart på detta viset, men oftast stannar hon ganska snabbt.

RUTAN. Idag satte hon tre skick klockrent. Jag nöjde mig med det.

GREPPA APPORTBOCKEN. Jag tog en gammal liten mer sliten och tuggad apportbock och metallapporten. Träapporten kunde jag lyfta Wilma i. Metallapporten är lite läskigare, men hon greppade den och bjöd lite motstånd.

INGÅNG MED APPORTBOCK. Jag hade ett cd-omslag som target och Wilma fick kliva runt med apportbocken i munnen. Hon ville gärna sätta sig bredvid targeten. Sen tog jag bort targeten och gjorde en riktig apportering. Dessa satte hon klockrent.

Nu har vi systra ystra Lystra här och det är fullt ös igen. Vi får se om hon ska sova över och om vi isf får sova. I morgon ska vi ha Lystra här och jag har sett till att Wilma får vara en stund hos Gerd och Lasse så att hon får lite lugn och ro  .