Eftersom jag vill ha igång Miso och hade hoppats på att detta löpet skulle bli annorlunda än det första, så anmälde jag oss till en jaktkurs, 8 veckor framöver.

Meeeen Miso är seg. Ofrånkomligen seeeeeg. Inte som vid förra löpet, men det går inte att jobba med henne. Efter två linjetag var hon slut i huvudet. Vi försökte med markeringar men det blev inte mycket bättre. Hon måste bära omkring på åtminstone 15 valpar, för det är JÄTTEjobbigt!!!

Nu har jag börjat med Galastopen i hopp om att det ska häva segheten. Jag har också tagit beslutet att kastrera henne i vår. Det här är INTE kul. Jag tyckte att vi hade börjat att komma igång lite i höstas med jaktträningen och att hon började få upp farten och tyckte det var kul. Men nu är vi tillbaka på ruta ett. Givetvis så har hon väl inte glömt det hon lärde sig då. Men vi går inte framåt just nu. Och jag blir otroligt frustrerad.

Någon som däremot tyckte att det var perfekt när Miso inte orkade, var Wilmenlund. Hon fick rycka in som stand-in. Full fart ut och löste alla uppgifter med en fart och iver värdig en tollare. Så det får bli henne jag kör nu några veckor framöver i hopp om att Miso kommer igen.