Wilma, Mallis och Conrad.

Idag blev det inte mycket hundträning. Vi träffades som vanligt på morgonen med nästan hela hundgänget. Varje morgon träffas vi nere vid strandpromenaden, på vardagar är det fler pensionärer än hundar men på helgerna brukar det bli ett helt gäng med hundar av olika storlekar och raser. Ibland är man knappt vaken 7.30 på helgen för att gå en hundpromenad. Men Wilma brukar vakna ungefär 7.00 Efter att jag och Peter har skickat henne mellan oss en halvtimme så slutar det med att vi båda är vakna och går hundpromenad.

"Pinnen är min" säger Conrad, "Ge dig, du vet att det är jag som bestämmer" säger Wilma.

I morsen blev det till sist sex hundar som snurrade runt och jagade varandra. Wilma som inte tycker om när det springs för våldsamt och låter för mycket (Rottisblandning Tilda har en väldigt grov röst!) måste ibland rycka ut och ställa allting till rätta. I morse kom Papillonen Curtis ner när vi andra var på väg att gå. Han blev överfallen av alla stora hundar som var tvungen att inspektera hans ändalyckt. Tilda som är en blandning mellan Rottis/Labbe/Border Collie, men mest ser ut som en rottis blev väldigt kär. Och jag tror kärleken var ömsesidig för de kunde inte slita sig från varandra. En udda kombination, undrar om det förhållandet skulle hålla i längden... förlåt höjden. Roligt att små hundar ofta tycker att det är väldigt stora och stora hundar ofta får för sig att de är knähundar.

Rottis+Papillon=Rottillon

Hundarna vet precis vilka människor som är godisstationer och när godiset ska utdelas. Inte mycket kan rucka på den ritual som utförs varje morgon på samma sätt. Från att ha brakat runt som galningar sätter de sig som små ljus för att få sin beskärda del.

Mums! en av godisstationerna.

Resten av dagen har ägnats åt garderobsbygge. Nu har Peter avklarat sin del som snickare. Nu kommer jag in som spacklare och målare. Jag är rackarns bra på att bredspackla. Nästa vånda är att välja tapet. I morgon ska vi åka på en en rekogniseringstur. Ska bli skönt att slippa sova i vardagsrummet. Vårt hus påminner om hemma hos "Albert och Herbert", det är prylar precis överallt.