Tack för snälla kommentarer. Det händer väl alla någon gång att man inte riktigt har koll på läget, blir frustrerad, bara vill släppa allt man har för händer och flytta till andra sidan jordklotet. Det blev nog lite för mycket för mig att ha koll på att mor inte åkte ner i de allra djupaste hålen i grusvägen, samtidig som Wilma slet och drog, mopeder och annat. Att vara frustrerad och stressad är ju inte det bästa när man ska lugna en hund som stressar upp sig och skriker. Jag var helt slut efteråt, ledsen för att jag inte kan vara en bättre matte och för att jag önskade mig en annan hund.

Jag har jobbat jättemycket med Wilmas höga stress, med klicker och annat. Hon har blivit mycket bättre, från att inte klara av mopeder och motorcyklar alls till att "bara" inte gilla 2-taktsmopeder och motorcyklar som låter mycket. Oftast blir hon bara så där då de susar precis förbi henne. Det är i alla fall väldigt svårt att bryta beteendet när hon väl börjat stressa upp sig, och inte blir det bättre av att jag var tvungen att prata med mopedkvinnan istället för att fokusera mig på Wilma. Ett tips om ni ser andra som kämpar eller tränar sina hundar, prata inte med dem om de själva inte ber om det :-)

Med tanke på att Wilma kan klara av andra situationer som borde kunna vara väldigt stressfyllda (som när vi seglen kommer ner i sittbrunnen, när fall slår, det lutar och kan vara stökigt), så är det uppenbart att det går att träna. Man måste bara ta det väldigt lugnt och själv kontrollera situationen.

Mycket är väl bundet till första upplevelser. Hon blev skrämd när hon var liten av en motorcykel och på MH:t arbetade hon upp så mycket stress av alla spöken så när de skulle skjuta så var hon alldeles för högt i stress. Jag var för oerfaren för att förstå bättre och med vetskap om Wilmas natur och det faktum att hon är känslig för höga ljud så borde jag dessutom ha skottränat lite innan.

Vissa saker är ju lättare att träna, t ex miljöträning i olika situationer. Det är värre med en hund som är riktigt rädd för något så att den blockerar sig totalt och blir helt onåbar. 

Jag tror också att Wilma mår bra av träning. Hon gillar ju att jobba och kan från att vara hur tramsig som helst bli helt fokuserad när hon ställs inför en arbetsuppgift. När jag packar träningsryggsäcken så skyndar hon ut och lägger sig vid bilen för att vara säker på att få åka med. Men hon kommer aldrig att bli någon tränings- och tävlingsmaskin som bara jobbar och jobbar. Hon är en egen liten personlighet och hon struntar fullkomligt om det är 2:a pris eller 1:a pris hon bärgar hem :-) Som någon skrev så är det lätt att dras med i tävlingsiver när man träffar så många andra duktiga hundar, hussar och mattar.

Jag kommer naturligtvis att fortsätta att träna för att göra det bästa vi kan så får vi se sen hur det blir med tävlandet. Om några veckor är det Västerås. Jag har inga andra förhoppningar än att träffa och umgås med trevliga vänner. Vem vet, kanske t o m att Peter får följa med :-) 

Och det här med skotträdslan ska jag väl ta tag i, för det är nog bra att inte vara rädd för oavsett om vi ska jaktträna eller inte. Men jag kommer att ta det VÄLDIGT lugnt med den träningen. Jag får satsa och hoppas på att nästa hund kommer att tycka att det är roligare. Wilma fick ju lite dåliga förutsättningar eftersom jag inte förstod bättre. Nu kan jag i alla fall lite mer och kommer att vara mycket mer noggrann och observant. Jag kan lova att man lär sig väldigt mycket på att ha en Wilmenlund.

Idag har vi miljötränat med en långpromenad långt ut på Djurgården, det blev en riktigt lång prommis och vi var helt slut allihop eftersom det var så himla varmt också. Vi hittade i alla fall ett jättetrevligt sommarfik/restaurang. Jag såg att de hade vattenskålar för hundar utställda så jag tänkte att det måste ju vara ett bra ställe :-) Direkt när vi kom så frågade en man om hunden ville ha vatten och så gick han och hämtade och kom tillbaka med en skål och en köttbulle. Ni kan tro att Wilma inte släppte honom med blicken efter det :-)

"Mmm...den där köttisen smakade bra!"

 

Helene, Wallander & Beck

6 augusti 2009 22:44

Det var ingen som trodde Wilma var till salu på riktigt :-)

Klart att det går att träna, det är jag oxå helt övertygad om... men det kan tyvärr ta längre tid än vad man hade önskat. Ni fixar säkert detta tllsammans oxå.

Kramizar

http://wallander.blogg.se

 

lotta med Juni ,Cola o Tuvaluva

6 augusti 2009 23:32

DU är så klok:)Wilma har världens bästa matte o matte har världens bästa wilma:)..och du..hoppas ni kommer till västerås..antingen ni tävlar eller ej..vi bjuder både dig o peter på kaffe i husvagnen;)

http://www.juniocola.bloggagratis.se

 

Helene, Wallander & Beck

6 augusti 2009 23:45

Men vänta nu... så här långt var inte inlägget när jag kommenterade för en stund sedan.

Vilket toppenställe ni kom till där på Djurgården :-)

FM = Flatmästerskapet.Inte lätt att veta... men nu vet du det innan du har din egen lilla flat.

http://wallander.blogg.se

 

Helena

7 augusti 2009 00:07

Oj jag har inte hunnit vara inne på bloggen idag så jag hade visst helt missat dina inlägg, Du är en helt fantastisk matte som kämpar på och inte tappar humöret i alla möjliga situationer!! Jag vet själv hur frustrerande det är att ha en hund som är skotträdd och blir så blockerad i vissa situationer. Det är lätt att bara ge upp och som Stina skrev förut så beundrar hon dig för att du kämpar på med Wilma och jag som faktiskt har träffat henne mycket kan ju verkligen se vilka framsteg hon har gjort sen vi träffades för snart två år sen (eller hur länge det är). Jag tycker fortfarande som jag sagt många gånger förut att Wilma är världens härligaste tollare! Och Vilja älskar sin träningskamrat och jag vet att Wilma mår som allra bäst av att vara med dig oavsett tävling, 1:a priser, mm. Bara hon får göra roliga saker tillsammans med sin bästa matte så är hon nöjd och mår bra! Tänk om du inte skulle lägga ner så mycket tid och träna så mycket som du gör. Hur tror du Wilmenlund skulle vara då??! Om hon hade bott hos någon annan är jag helt övertygad om att hon inte skulle vara den härliga Wilma som hon är idag! Tänk på vad viltspårsdomaren sa...det var som att knäppa av en strömbrytare när Wilma från att vara helt uppe i varv började spåra lugnt och metodiskt!! Bästa anlagshunden i år :) Du och Wilma är världens bästa team och träningskompisar!! Vore jättekul att träna imorgon vi får väl höras om vilken tid (efter 14) som passar. På kvällen skall jag åka till E-tuna. Kram

http://holmstorp.bloggagratis.se

 

Susanne o Pebbels

7 augusti 2009 00:26

Jag tränar gärna imorgon, gärna lite senare på em typ 16. Tror att det kommer vara riktigt varmt imorgon också och jag blir så seg då. :/

Känner du och Helena att ni vill träna vid 14 så gör det, jag åker till klubben senare bara, no har feelings!


Kram

http://hundtraningen.blogspot.com

 

Helena

7 augusti 2009 08:14

kl 16 blir väl bra...kanske har det hunnit bli lite svalare då men annars är det ju bara bra att träna i hettan...det kanske blir såhär hett i V-rås..det vet man ju aldrig :) Såg på Juni o Colas blogg att du kanske bangar om det blir regn...hoppas verkligen att du skrev det när du var lite nere för det är inte den Karin jag känner...att banga för lite regn :) Kram kram

http://holmstorp.bloggagratis.se

 

Helena

7 augusti 2009 13:15

Det blir jättebra. Ses! Kram

 

Stina & Tengel

10 augusti 2009 16:51

Nu har jag tårar i ögonen o känner bara lycka att Wilma har en så otroligt klok matte! :)

Allt blir bättre med åren, det ser jag på Tengel, det kanske aldrig försvinner helt, men det blir bättre! Efter Tengels MH var han så rädd för skott att han försökte fly från mig... Nu kan han både spåra och apportera under skott :)

Jag tror inte Wilma kommer "smitta" den nya valpen! Visst tar dom efter varandra til viss del, men bara valpen är en trygg individ så kommer den "genomskåda" Wilmas rädslor och inte bry sig om hennes nycker! Välj din nya valp med omsorg och det kommer bli hur bra som helst!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några reflektioner efter senaste tidens hundträningar och kurser. Jag har de senaste åren fått lov att tänka om, tänka nytt och tänka om igen. Knappast någon rymdforskning, men här är mina funderingar i alla fall.   Jag läste häromdagen om en psy...

LABBEKLUBBENS WT Igår var det Labbeklubbens WT i Norrtälje. Jag och Miso började storstilat på ruta 2, en enkelmarkering och kammade hem en 20-poängare. Vidare på ruta 3 fick vi 17 poäng, vilket jag tyckte var snålt eftersom hon sprang rakt ut och ...

Efter långt tävlingsuppehåll så har jag nu tävlat med båda hundarna.   Förra söndagen debuterade jag och Wilma i agility utanför klubbens trygga "väggar". Peter var med som sällskap. Vis av gamla erfarenheter placerades han och Miso på ställe vid...

Igår åkte vi 3 timmar upp till Hälsingland och Eva Thorén Söderström och hennes fantastiska Edsäng. Lite galet att åka så långt kanske, men vi hade en jätterolig dag och tränade i sju timmar med några pauser för fika. Det blev nästan som ett WT med f...

Det var så länge sedan nu jag var inne här så jag nästan har glömt bort att jag har en blogg  . Det har runnit en hel del vatten under kölsvinet sedan sist.   Det har hänt mycket på hundträningsfronten. Vi gjorde några försök att starta i rallyly...