Nu när det blev lite svalare så fick Peter kommendera mig här på tomten. Vi körde läggande-inkallning-ställande. De två första var klockrena men på ställandet så lade hon sig. Wilma chansar liksom och tänker att "förra gången fungerade det". Vi gjorde om ställandet och då gjorde hon rätt. Sen gjorde vi om alla tre momenten i följd igen och då gick det bra.

Sen gjorde vi en trööökapportering (ettans) och det gick bra, sen en tvåans och det gick kanonbra!

Vi gjorde även ettans hopp över hinder, det gick också bra. Full fart och snygg ingång. Sen gjorde jag ett uthopp med sitt, skitsnyggt det också. Sen skulle jag göra ett uthopp med boll, men då hoppade inte Wilma utan tänkte "jag väntar nog och ser om den där bollen kommer eller inte..." Jag pushade på henne lite så att hon gjorde uthoppet med boll och då gick det bra, gjorde om samma sak med bollbelöning vilket gick bra och avslutade där.

Jag har exeperimenterat lite hur fort jag går, om jag ska gå saktare på ställandet, men det verkade inte göra någon skillnad ikväll. På något sätt måste jag få henne att fatta att det är tre olika moment hon ska genomföra, att det är skillnad på läggande och ställande. Det fungerar ju alltid utan kommendering men inte med??

I morgon ska vi träna med Susanne och Pebbels. På tisdag blir det nog en vilodag och på onsdag kör vi förhoppningsvis en liten tävlingsträning på NBK, ju fler hundar som kan komma dessdå bättre.

Beroende på hur det känns efter det så ska jag nog inte träna jättemycket utan låta Wilma ha lite tråkigt några dagar. Så får vi se om hon kan bli lite taggad.

Idag var vi ut mellan Haninge och Dalarö till en butik som säljer saker för dammar. Den ligger mitt ute i ingenting på landet. När vi kom dit så skjöts det hejvilt på en skjutbana intill, har jag inte hört förrut när jag varit där.

Jag tog ut Wilma ur bilen men hon var ganska orolig, när jag släppte henne hoppade hon i bilen igen. Där fick hon sitta medans vi gick in i butiken. Jag vet sedan tidigare att de som har butiken har tollare så jag hejade på den och pratade lite med han som driver stället. De har tydligen två tikar och en hane vad jag förstod och valpar hemma. Han använder ena tiken och hanen till aktiv fågeljakt, vi pratade lite skotträdsla etc.

Efter ett tag så gick jag för att titta till Wilma i bilen, hon flämtade,  men det var å andra sidan varmt också. Jag öppnade bakluckan och grinden och sa åt henne att komma med. Då hoppade hon ur och kutade först in i butiken (som är både utomhus och inomhus), men kom när jag ropade tillbaka henne. Vi gick och satte oss på en sten utanför medans det fortsatte att panga. Jag klappade Wilma och hon satt lugnt kvar tills Peter och de andra kom. Vi pratade lite där utanför medans jag fortsatte att klappa Wilma. Jag sa åt henne att lägga sig ner och det gjorde hon så att jag kunde klappa henne på magen. Då kändes hon rätt så lugn i alla fall. Sen ville hon in i bilen när hon märkte att det var dags för avfärd.

Det kanske är melodin att bara vara nära pangandet på behörigt avstånd och inte försöka aktivera henne. Jag har hela tiden tänkt att det är bra att hon använder hjärnan, men det kanske bara är stressande. Bättre att bara bli klappad medans hon kollar in pangandet och får inse att det inte händer något mer.

Ps. Upptäckte precis att det är Herr och Fru igelkott som har flyttat in :-)

Under vår terrass bor nu en liten igelkott till Wilmas stora bekymmer. Härom kvällen fick Wilma ett tokrus och sprang iväg på tomten och vrålskällde. Jag kallade in henne men efter en stund så sprang hon dit igen och skällde. Med bestämda steg gick jag dit för att hämta tillbaka den lilla odågan. Det var kolmörkt ute och jag såg inte riktigt, men då trodde jag det var grannens katt hon skällde på. DET hamnade mellan mig och Wilma och fräste och spottade. Det var för litet för att vara grannens katt så då tänkte jag igelkott. Men sen fick jag för mig att det var en gigantisk råtta och då ballade jag ur. Peter sa att jag såg väldigt rolig ut när jag kom viftandes med armarna över huvudet och skrek "AAAH... DET ÄR NÅGOT, JAG VET INTE VAD!!!".

Det luktar igelkott...

Igår upptäckte vi att Igelkotten har flyttat in under huset och under altanen. Wilma hade fullt sjå att hålla reda på den. Nu har den legat utan för förstukvisten hela dagen ihoprullad som en boll. Ett dumt ställe att lägga sig på med tanke på att vi går där hela tiden.

Söt liten Pigge igelkott

Wilma har varit där hela tiden och skällt ut den. Den har legat helt ihoprullad med taggarna utåt. Nu har Wilma gett upp och skiter i den. Hon har nog förstått att det blir inte roligare än så.

Igår kom brorsan med familj. Det var strålande väder så vi tog alla landkrabborna med på en segeltur. Sol och perfekta vindar. Brorsan blev lite nervös när det lutade, men vande sig snabbt och tänkte att det nog skulle var kul att lära sig segla.

Wilma bredde som vanligt ut sig även om det var lite trångt med 5 personer i sittbrunnen på en och samma gång. Jag vet inte om jag skulle ha valt samma ställe att ligga på men hon verkade avslappnad... eller var det avdomnad?!!