Låg och funderade i natt på träningen igår.

Miso var fastbunden vid ett träd då vi började med Salsa. När jag sen tog loss henne så höll jag i halsbandet. Miso stretade och ville lukta i snön. Jag höll emot så hon kunde inte, men redan där blev det ju en liten konflikt.

TANKE: Jag ska träna separat på att när jag tar loss henne så ska hon ha förväntan på att vi ska göra något tillsammans/träna.

Vi satte igång övningen, Ewa kastade dummy och jag gick fotgående med Miso. Hon ville inte gärna vända ifrån dummyn, höll inte position och började lukta i snön.

TANKE: Även här vill jag att hon ska ha förväntan på mig. Jag måste träna på att det kan hända roliga saker hos mig också, även om det finns saker där ute som är jätteroliga/luktar gott/stör. Förväntan ska vara "bästa matte, hittar på roliga saker för mig att göra". Det vill man ju ha även på vanliga promenader. Enligt SKL ("Släpp kontrollen lös") så handlar inte luktandet alltid om olydnad, utan kan vara att hunden försöker ge lugnande signaler till en irriterad matte. Ju mer man bråkar, dessto mer luktar hunden.

Miso hade bra fart ut, men blev lite tveksam och långsam när hon skulle plocka upp dummyn som låg nära Ewa.

TANKE: Tänker att min idé att köra budföring med dummy kan vara till nytta här. Samt att träna på att det står/sitter människor lite här och där, i förlängningen hundar också.

Hon blev långsammare och långsammare in till mig efter varje apportering. Och lite tveksam, kändes lite tryckt. En gång släppte hon dummyn och började lukta i snön istället. Det kändes inte som olydnad, mer osäkerhet.

TANKE: Jag ska fortsätta att träna separat på apporteringarna. Höja dummyns värde, och framför allt höja värdet på att komma till mig med den. Med bättre belöningar, avståndsbelöningar. Belöna fart in till mig.

En annan sak som jag har tänkt på att jag gör. Jag säger "sidan" (gå vid min sida lös) med en ganska bestämd röst. Som gör-vad-du-vill-signal har jag sagt "hopp-och-lek" med en glad engagerande röst.

TANKE: Jag göra precis tvärtom, säga mina viktiga kommando med glad och engagerande röst. Då hon får göra vad hon vill ska jag säga "gå-och-lek" med en  neutral röst. Jag ska bygga på att matte är där det är bäst att vara, så att man inte missar något. Kan hon välja bort att springa fritt och lukta på kissfläckar för att matte har något bättre/oväntat att erbjuda så finns det ju ingen anledning att avvika från mattes sida. Matte är dessutom så juste så hon låter mig lukta på kissfläckar!

Inget av det här är väl direkt rymdfysik och lite så här tränar vi ju redan, men för min del är det ett lappkast i hur jag ska TÄNKA. Istället för att förhindra ska jag tillåta. Samt att ha rätt fokus hela tiden. I "Släpp kontrollen lös" skriver Leslie McDevitt om att byta fokus.

Träningen började vid detta träningstillfälle, inte då jag ställde upp mig för att Ewa skulle kasta dummyn, utan redan från då jag kopplade loss Miso från trädet. Eller kanske mer korrekt, från det vi klev ur bilen. Hårddraget - allt jag hade med mig från bilen till skogen fick jag sen med mig i träningen också.

Idag tränade jag och Miso jakt med Ewa och jaktcockern Salsa. Vi körde samma övningar som jag och Helena körde för några veckor sedan med linjetag och stadga. Snön var betydligt mer svårpulsad idag och gick man bredvid stigen så sjönk man ner till knäna och fastnade nästan. Det blev lite trångt att gå med hunden vid sin sida, men det är ju bra att hunden inte kan sväva iväg hur långt ut som helst.

Miso förstod linjetag och kunde ignorera störningarna bra. Det som var lite svårt var apporteringen. Vi använde Salsas dummys till Miso och tvärtom för att hundarna ska vänja sig vid ta andras. För Miso var det inget problem, snarare tvärtom, de blev ännu mer åtråvärda. Hon kom in med de första dummysarna bra. Men vartefter vi fortsatte med övningarna blev hon långsammare och långsammare, tog dummyn släppte och gick över till att lukta. Luktade när vi gick fotgående etc. Jag tolkade inte detta som olydnad utan att hon blev mer och mer tryckt och tyckte att det var lite besvärande att komma in med dummyn och bli av med den. Jag tror också att hon blev lite osäker och därför hittade på andra saker.

Ewa fick samma uppfattning då Miso flera gånger tog dummyn, som låg nära Ewa, långsamt, lite tveksamt och avvaktande "gör jag rätt nu, får jag ta den ifrån dig?" Vi jobbar ju fortfarande på att apporteringarna och avlämningarna ska bli bättre. på promenaderna när det är jag och Miso tycker jag att hon har fått mycket bättre fart och avlämningar. Det kan hända att det blev lite för mycket press på henne med övningen, stadgeträningen, en annan hund (som inte är syrran), ny medhjälpare och matte som ligger på och kräver.

Ewa föreslog att jag ska träna apportering och fart genom att skicka ut Miso på apportering och när hon precis vänder sig om kasta en boll eller något bakom mig. Jag får fundera och testa. Risken kan vara att hon släpper dummyn och springer och hämtar det som ligger bakom mig. Det känns då som om jag har belönat att hon sprang ut till dummyn? Jag skulle vilja belöna när hon kommit in till mig med dummyn eftersom det är det hon har svårt för. Tänker jag fel?

Det känns som om jag måste hitta en bättre belöning bara. Att komma till mig med allt måste vara roligare än att behålla det själv. Jag har gärna avståndsbelöning bakom mig, men den vill jag att hon ska få då hon levererat dummyn till mig.

Sen funderar jag om det kan vara värt att köra lite budföring där hon får springa med dummyn mellan mig och medhjälpare. För att lite avdramatisera dummyn och göra det lekfullt att springa till och från mig.

Jag läser just nu "Släpp kontrollen lös" av Leslie McDevitt. Har precis börjat. Det känns som en bok som kan hjälpa mig i träningen med Wilma, och idag kände jag att jag kunde förstå lite av det hur Miso reagerade på träningen. Intressant läsning, återkommer med recension sen :-)

Nästa jakttillfälle så lovade Ewa att titta igenom gamla anteckningar och leta apporteringsövningar. Bara att träna med nya människor är ju jättenyttigt. Förutsättningarna kan för oss tyckas desamma, men för hundarna blir det nytt beroende på hur orutinerad och osäker hunden är.

Tack Ewa för bra träning och tips!

WILMA

• Tävla lk2
• Tävla appellen
• Börja träna 3:ans moment
  

VÄGEN DIT:

Träna passivitet i stressiga miljöer (igen)

Träna in lugnande signaler

Fräscha upp 2:ans moment

Lägga svåra personspår, och höja värdet på apportpinnarna

Träna i olika miljöer

MISO

• Tävla lk1
• Tävla appellen
• Ta viltspårchampionat
• Fortsätta träna jakt
• Göra MH
  

VÄGEN DIT:

Beta av kriterieplanen jag gjorde för länge sedan

Lägga svåra personspår, och höja värdet på apportpinnarna

Gå jaktkurs + ev någon lydnadskurs

Fortsätta att träna stadga

Höja värdet på träningen

Träna på många olika ställen

Tävlingsträna

Egna hundrelaterade mål

• Bli mer strukturerad i det mesta
  
• Träna på att ta det lugnt med Wilma
• Sätta mig in i vad de olika jaktproven innebär
• Läsa klart och göra utvärderingar på alla hundböcker jag har påbörjat
  

VÄGEN DIT:

Föra logg och filma igen

Träna in lugnande signaler

Inte se Wilma som en problemhund utan hitta lösningar som fungerar för henne

Åka på jakttävlingar, gå kurser

JANUARI

Efter några turer till valplådan i Eskilstuna började 2010 med en väntan på att få hem vår egen lilla valp.   

Under tiden passade jag och Wilma på att ta några turer med den nyinförskaffade kicksparken. Förra vintern liksom denna kom snön och förstörde skridskoisarna tidigt, då var det perfekt med en spark istället. Ja EN snubblande skridskotur blev det också, som var härlig på sitt sätt med sol och obligatorisk fika.

FEBRUARI

Så kom då äntligen Miso hem till oss. Nu följde några månader av pysslande och promenader med små valpar i barnvagn. När vi väl kommit överens om hur promenaderna skulle gå till så låg både Miso och Lystra snällt och mös tätt tillsammans. Man kan nog säga att vi fick ganska mycket uppmärksamhet och grannarna undrade nog om inte något hade slagit slint på allvar  

Jag och Wilma gick klickertränarkurs i Stallarholmen hos Anna Larsson. Det var jättekul och lärorikt. Även där var man ganska tacksam att ingen inte initierad människa såg oss. Många roliga övningar där man inte ser riktigt klok ut.

Eftersom det var jag som höll i kameran så får några andra illustrera "galenskapen" :-).

MARS

Miso och Lystra fick prova vilt för första gången sedan de lämnat kennelmamman. Det var mycket spännande.

Valparna växer och upptäcker världen på egen hand. Det började bli så pass varmt så de kunde följa med på längre promenader.

APRIL

Vi gjorde ett tappert försök att ställa ut Miso och kom på en hedrande 2:a plats efter syrran Lystra (med två startande i klassen var det kanske inte så svårt att komma 2:a    Vi gjorde ett till försök lite senare på sommaren, och kom sist av kanske 6 ekipage. Men Miso är ju som ett ädelt vin, mognar sent, har jag förstått. Vi får se, utställningar ligger inte högst på vår priolista. Men jag har fått höra att hon har ett vackert feminint huvud, så kanske om resten av kroppen formar till sig också så kanske det blir aktuellt med fler utställningar. Vi bidar vår tid   .

Sen åkte vi tillbaka till Anna i Stallarholmen, denna gång på valpkurs med Miso. Även syrrorna Lystra och Röja var med. Miso lärde sig sitt paradnummer "puppy-yoga".

MAJ

I maj åkte vi till Fliken för Ryegatesträff. Peter och Wilma var med i blåbärsgruppen. Jag och Miso fick träna för Eva Thorén i valpgruppen, tillsammans med syskon och några andra. En jättefin och rolig helg.

Under våren och sommaren ägnades mycket av träningen åt stadgeträning med Miso. Wilma har fått ta det lite lugnt eftersom jag tänkte att hon kanske skulle må bra av att slippa träningsstress. Jag håller på och reviderar det, kommer mer om det i planerna för 2011.

JUNI

I juni trappades träningstakten ner lite inför sommaren och på grund av intensiv jobbperiod. Vi hade några mysiga träningsstunder på klubben tillsammans med Susanne och Pebbles.

Vi hann även med ett FART-test och kurs hos Eva Thorén som löpte över en månads tid.

JULI

I juli provade jag att lägga ett mastodontspår till Wilma, 1300 meter tror jag det blev. Hon tog det med bravur, min fantastiska lilla spårhund. Med hjälp av GPS:en såg vi var apporterna låg och hur hon hade gått i förhållande till spåret.

Seglingssäsongen inleddes. Första gången på båten bryggseglade vi bara någon timme för att Miso skulle vänja sig att vara på båten. Det tog nog 20 minuter innan hon vågade passera förstaget. Andra gången ombord, sprang hon omkring som om hon aldrig hade gjort annat.

Vi hade en jättemysig seglingssommar och hundarna skötte sig exemplariskt fast det vissa dagar blåste väl mycket och lutade rejält. Miso anpassade sig direkt, duktiga fisen! På öarna passade vi på att lägga personspår till båda  hundarna, en perfekt aktivitet på små öar med dåliga möjligheter till promenader. Såklart blev det en massa badande också.

AUGUSTI 

I augusti fick jag åka till Kolmården och avnjuta min present jag fick av Peter. Jag fick med mig ett minne i form av ett litet "lovebite" från en av vargarna också. Det var en fantastisk upplevelse.

Vi följde också med som hejarklack till Perra och Vilja som ställde upp på Flatmästerskapen i Värmland. Det var en trevlig helg då vi träffade gamla bekanta och lärde känna några nya. Miso och Lystra fick mycket passivitetträning genom att bara sitta och titta på när andra jobbade och hade roligt. Vi träffade även pappa Zombie med husse.

SEPTEMBER

I september åkte vi till Fryksås i närhet av Orsa Grönklitt tillsammans med mina bröder med respektive, en 50-årspresent till min äldsta bror. En riktigt mysig helg med god mat och trevligt umgänge.

OKTOBER

I oktober var vi på avkommebeskrivning med kullsyskonen. Vi fick även lite kurs med Bitte. Miso visade sig inte från sin mest aktiva sida, jag trodde nästan att det var löp på gång, men det var nog bara någon fas i uppväxandet. Hon som tidigare på kurs hos Eva Thorén inte kunde släppa viltet ur sikte, ville nu inte ta i det alls. Men jag övertygade mig själv att ta det med ro, och ha tillförsikt för att det skulle lösa sig.

Vattenapporteringen var något alla hundarna tyckte var jättekul, där var det inget fel på farten och motivationen minsann.   

Lite chockad blev vi när den första snön kom i slutet av oktober. Lite väl tidigt. Men den försvann sen, för en stund...

NOVEMBER

I november klarade Miso anlagsprovet galant. Domarens omdöme var "mycket duktig hund som klarar sig utmärkt i skogen. Härligt ekipage". Stolt matte och stolt hund som inte kunde låta bli att visa upp SIN klöv för de andra hundarna som satt bak i bilen. Återigen Perra, tack för att du hämtade oss då min bil blivit saboterad.

DECEMBER

I december lät jag kastrera Wilma, det visade sig att hon hade livmoderinflammation när veterinären öppnade henne, så det var ren tur att jag hade bokat det datumet och inte väntade till i vår. Det ska bli skönt att slippa ha löp var 4:e månad och förhoppningsvis kommer Wilma att må bättre av det också.

Miso fyllde 1 år och fick välja en present i butiken.

Snön slutade aldrig att falla och det var kallt. Vi fick dock några härliga pulsande promenader i skogen runt jul när Peter också var ledig.

I morgon är det ett nytt år. Jag hoppas att det blir ett superduperfantastiskt för oss alla! Och att vi får chans att träffa lite hund- och bloggvänner i vår och sommar.

Gott nytt år!!!

Idag, dan före dopparedan tog Peter ledigt så att vi skulle kunna ha en dag tillsammans, ta det lugnt och göra något trevligt. Efter en sovmorgon och frukost begav vi oss ut i skogen med hundarna.

Wilma och Miso springer som galningar

Det var -13 när vi klev upp men det blev snabbt varmare under dagen. Det var riktigt skönt att vara ute, bara man höll sig undan blåsten. Det var länge sedan någon gick där vi gick och vi fick pulsa en hel del i snön. Hundarna tyckte det var jättemysigt. Speciellt Miso som är mer under än över snön.

Vi kom ut till kusten och hade hela skärgården framför oss. Solen orkade t o m titta fram en kort stund. Men fikastunden blev rätt så kort. Har man pulsat i snön och blivit varm så kyls man snabbt av i vinden och kylan. Hundarna fick på sig sina back-on-track i pausen.

På vissa ställen där det var skrevor och försänkningar i berget hade snön samlats djupare så vi sjönk ner till låren. Miso ser ut som en säl när hon hoppar fram i snön. Wilma fick kämpa lite på sina korta ben, då hon sjönk för djupt.

Det var en härlig dag och nu är hundarna rejält trötta. Vi har ätit jättegott och druckit vin. En bra start på julhelgen.

Hoppas ni får en fantastisk jul. GOD JUL!

Hundarna äääälskar snön. Miso tar varje chans hon får att vara ute. Där tillbringar hon mer tid under snön än ovanför. I morse slängde hon sig i snön så att Doris (11 månader Golden) kunde lägga sig ovanpå och mula. Världens bästa lek!

Det hade snöat 1,5 dm i natt som jag skottade bort innan frukost. Efter frukost gick Peter ut och skottade bort den decimeter som kommit under tiden. Jag gick ut för att hjälpa honom och då kom alla grannungar hit så vi gjorde snöänglar och busade med hundarna.

Innan vi åkte för att äta middag hos Peter föräldrar skottade han bort den decimeter som kommit på eftermiddagen. När vi kom hem sen på kvällen skottade jag bort den decimeter som kommit under kvällen.

HUR MYCKET SNÖ SKA DET KOMMA?!!!

Hoppas ni alla har haft en fantastisk 4:e advent! God Jul och gott nytt år!

I natt provade jag tipset om att sätta en T-shirt på Wilma. Peter offrade en tröja och vi klippte hål till bakbenen och knöt den tajt på ryggen. Det gick bra mestadels av natten. Jag har svårt att sova ändå eftersom jag hostar så mycket. Men inpå småtimmarna somnade jag sött, när jag sen vaknade låg Wilma bredvid mig NAKEN. Wilma är som en orm, hon kan ta sig ur selar och allt möjligt. T-shirten var förmodlien a piece of cake.

Idag har hon fått fortsätta att ha struten på sig. Hon börjar kunna hantera den riktigt bra och har t o m fått användning av den. När det låg godsaker på golvet kunde hon ställa tratten över så att Miso inte kom åt dem. Där under tratten kunde hon själv äta ostört :-)

Nu provar jag en ny variant. Har slaktat ett par av mina strumbyxor. De går en bra bit upp på magen, och även om de glider ner lite så verkar det som om de stannar ovanför ärret. Vi får se hur länge det håller. Wilma är måttligt förtjust. Helt plötsligt kunde hon inte gå själv längre, hon ser ut som hon har gjort i byxan och står helt bredbent och stilla :-)

Husse, det är faktiskt inget att skratta åt!

Igår var jag på kursavslutning för min tidningsdesignkurs. Den har tagit upp både formgivning av dagspress och magasin. Slutuppgiften var att göra ett omslag och 5 sidor inlaga på det magasin vi har jobbat med hela tiden. Jag har ju "skapat" ett magasin som ska handla om "hunden i arbete". Den riktar sig till största delen till kvinnor som tränar hund av något slag. Jakttidningar generellt tycker jag riktar sig mot män, det är mycket gröna kläder, vapen och själva jakten. Inte så mycket hundträningen och hur man lägger upp den.

Det lustiga är att jag helt nyligen faktiskt hittade en ny tidning med nästan den inriktning jag har tänkt mig, men den kändes fortfarande ganska maskulin, rörig och trist.

Jag är riktigt nöjd. Jag har jobbat jättemycket på de uppgifter vi har fått i kursen, har velat lämna ifrån mig så bra som jag bara har kunnat i den tidspress som har varit. Igår på avslutningen fick jag bara lovord på det jag visade upp. Läraren sa att hon inte alls är intresserad av hundar, men att hon faktiskt skulle kunna tänka sig att läsa/bläddra i min tidning. Måste ju vara ett gott betyg! :-)

Hemskt med terrordådet på drottninggatan. Jag var alldeles i närheten där igår, strax innan 17.00 Jag tror klockan var 16.50 när jag gick över hötorget och ringde Peter för att åka hem. Känns overkligt att ha varit så nära. Jag märkte dock inget alls. Jag måste ha hunnit ner i tunnebanan och på tåget precis innan bomben utlöstes. Man kan ju hoppas att det är ett dåd av en ensam störd människa, att det inte är en större organisation eller nätverk bakom. Det här är inte en utveckling vi vill ha i Sverige!

Tänk att det snart är jul!

Wilmas ärr ser fint ut, men Wilma tycker att det är lite besvärligt med tratten. Ett litet högfrekvent piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip mest hela tiden, vilket gör att jag inte kan sova. Tar jag av tratten så är jag orolig att hon ska slicka så då ligger jag vaken av den anledningen. Efter två veckor med nästan ingen sömn så ser jag fram emot nästa vecka då det nog börjar att bli lugnt igen. Annars är Wilma väldigt pigg och vill gärna följa med Miso och mig på längre promenad, men det får hon vänta med. Det är ju så kallt nu också, inte så bra för en bar mage.

Jag har ju tänkt att jag ska börja gå med en hund i taget för att kunna få lite spontanträning med var och en. Rent praktiskt så fungerar det ju så där, inte ofta jag har den tiden. Men nu har det ju spontant blivit så. Miso och jag har fått lite egentid.

På promenaden har jag droppat dummy och sen gjort linjetag tillbaka. Hon tycker den leken är riktigt kul och springer med full fart in och ut. I början sprang hon gärna förbi, men nu har hon förstått att jag har något roligt till henne om hon kommer till mig med dummyn. Hon kan t o m gå ganska fint vid min sida när vi går ifrån dummyn.

Miso har dessutom börjat att göra lägganden med raka höfter, något hon fysiskt inte har haft kontroll över tidigare. Nu kan jag börja slipa på läggandena. Hon vickar fortfarande över på sidan ganska ofta. Men nu vet jag i alla fall att hon kan ligga rakt :-)

I morgon har jag avslutning på min kurs i tidningsdesign. Det ska bli skönt att avsluta en grej, även om det har varit roligt. Glad 3:e advent allesammans!