Fördelen med att jobba mycket är ju att kunna fakturera bra sen, men det blir ju väldigt knapphändigt med hundträningen. Miso har dock fått en annan typ av hundträning denna vecka. Hon har fått vara med mig på kontoret hela dagar.

Hon är fantastisk att ha med sig, en ren fröjd. Hon har fått så mycket beröm av människor både på bussen och på kontoret. Och bra miljöträning är det också. Först åka buss med en massa människor tidigt på morgonen, sen en promenad från Slussen  genom stan till Vasastan. En massa männior som man inte behöver hälsa på, storkyrkans klockor, konstiga stora troll utan för butik i gamla stan, människor utklädda till skyltar, lastbilar och bussar som bullrar, en massa bilar, slammer i kontainrar vid byggarbetsplatser... Trollet tyckte Miso var lite skumt (men det hör ju inte heller hemma mitt i city, eller hur?!). Efter att ha kollat in det så var det hur lugnt som helst. Jag stannade till och gick tillbaka vid kontainern där det lät som åska när de slängde byggmaterial. Miso tittade på mig som om "varför står vi här?!".

På kontoret gick hon runt och hälsade på alla sen lade hon sig pladask mitt på golvet så att folk fick kliva över henne. Hon imponerade på alla och fick en hel del kel och klappar.

Igår på lunchen gick vi och träffade en massa östermalmsbrats i hundgården i Humlegården. När vi kom dit var det en amstaff som hoppade på henne och började rida. Han gav sig inte när hans matte sa ifrån så jag sa att det är nog bästa att jag går. Men hon tyckte att det var bättre att hon gick. Efter det var Miso lite försiktig, men hittade sen några mindre hundar som hon rejsade runt med. Hon är ju vanligtvis ganska hårdhänt själv, även om hon alltid är bra på att läsa av andra hundar och vilka hon kan leka hårdare med. Det var tydligt nu att hon valde ut några snälla och gick undan för de som försökte dominera de andra. Det är tydligen så att det är ungefär samma människor som träffas där. En tjej jag pratade med sa att ibland är det 6 hundar ibland 20. Det var intressant att se hur det fungerar.

Igår på bussen var det en tonårskille som frågade om han fick klappa Miso. Han satt hela bussresan (30 min) och klappade Miso, hon satt lutad mot honom och lade huvudet i hans knä. Ibland slängde han lite tuffa ord med sina polare som satt bakom, men han slutade aldrig att klappa Miso. Jag tror de hade en liten trivsam stund tillsammans. När han klev av sa han hejdå till mig :-)

Miso var glad att komma hem och bli nerbrottad av Wilma, sen har hon sovit gott.

Och kan vara objektiv :-)

Min känsla (som jag bara grundar på att ha iaktagit några få) är att Riesenschnauzer är en ganska hård och svår hund att få pli på.

Mellanschnauzer har jag inte träffat så många, men läst att det också ska vara ganska tuffa och ännu svårare att träna.

Dvärgschnauzer har jag träffat några och upplever lite mjukare och mer tillgängliga.

Alla kan jag tänka mig är aktiva hundar som kräver ganska mycket motion och aktivitet.

Är det en förstahund för någon som mestadels vill ha en sällskapshund?

Idag var vi iväg och tränade i inomhushallen igen, jag, Helena, Susanne, Annika och hundarna. Även Wilmenlund fick följa med idag, eftersom husse skulle plöja runt i skidspåret.

Wilma var jätteduktig idag. Förutom att hon höll sig tyst och koncentrerad fast det var rörigt med andra hundar och Diesel som hon inte känner så väl, så löste hon dagens uppgifter fint. Wilma var så söt. Hon har nu förstått att det finns vinstlotter att dra när man går in i buren. Jag hade fullt sjå att få henne att inte pila in där hela tiden.

Idag hade jag bestämt mig för att var väldigt fokuserad och strukturerad. Jag har väldigt lätt att bli störd av andra runt omkring mig, kanske jag är van att läsa av alla eventualiteter runt omkring mig eftersom jag vet att Wilma är ett kontrollfreak. Men eftersom hon läser mig som en öppen bok så bidrar naturligvis min egen okoncentration och kontrollbehov till hennes dito. Jag hade t o m med mig en timer så att jag inte skulle köra varje hund mer än 2 min åt gången.

WILMA

Fritt följ. Hon var med på noterna och trampade på fint bredvid mig, även i språngmarsch och vändningar.

Rutan gick inte så bra idag så jag lade ner det projektet

Stå doggy-zen. Wilma har så himla snabb på att trampa runt och vill ha koll på var jag är hela tiden. För länge sedan tränade vi att stå kvar på stället och nu tänkte jag återuppta den träningen. Om vi ska köra appellen igen så måste hon kunna stanna och stå kvar i framförgåendet.

Fällkniven gick bra idag. Jag satt på huk framför henne och behövde inte locka med godis.

MISO

Inkallning. Jag började med ingångar. Hade med mig en lite broschyr för att få ingångarna. Sen satte jag Miso en bit bort och kallade in. Hon hade dåligt tempo och dåliga ingångar. I ett pass på slutet så bad jag Susanne hålla Miso och hetsa henne lite. Hon sa att det var lite svårt att hetsa henne. När jag tappade kampleksaken halvvägs från att ha lämnat henne och sprang tillbaka för att hämta den så fick vi till ett litet ryck och bättre tempo.

Ställande under gång går bra. Har kört det mest framför mig, hemma även från sidan. Idag bara framför.

Fritt följ. Hon erbjöd ställande hela tiden, vilket inte var så konstigt eftersom vi passet innan hade gjort det. Men efter några varv så förstod hon att det var fritt följ vi sysslade med

Apporten. Jag kastade ut apporten och Miso sprang ut och hämtade. Däremot så kom hon inte in direkt utan jag fick mana på henne lite. Jag lade då apporten mellan oss. Hon hade inget vidare tempo, men höll apportbocken fint.

Sen lekte jag en hel del med Miso idag. Jag vill få upp tempot. Jag tänker inte hålla på och bråka på henne, jag tror att det kommer. Sen vet vi inte hur det är med löpet. Det borde vara på G snart, så jag tar det lite lugnt med att pressa henne. Jag jobbar vidare på att bli en rolig matte :-P

Nu ska jag baka bröd till semlor, så får vi se om det blir semleätning till Solsidan lite senare.

Miso låg ute i trädgården och tuggade på en rådjursstrupe idag   

Med lite list kunde vi utöva byteshandel. En fläskfilébit mot en gammal strupe. Fast den såg ganska färsk ut. Gick runt på tomten, men hittade inte resten av rådjuret någonstans...

Kan det vara vargen? Det sägs att det har kommit en varg hit till trakten. http://www.dn.se/sthlm/varg-siktad-i-sal...d-i-saltsjobaden

Igår när vi gick i skogen längs motorvägen var det ett rådjur som blivit uppätet. Kvar var bara hårtussar och blod. Det kan ju vara något självdött rådjur som blivit uppätet av fåglar och annat. Men då borde det väl ha funnits ett kadaver eller ben. Jag går där nästan varje dag så det måste ha varit färskt. En teori till varför strupen hamnade i min trädgård kan ju  vara att en fågel har flugit med den i näbben och tappat den.

Vi har mycket rådjur här, vi har haft älg på tomten, det finns rovfåglar och vi har ganska många rävar som har synts pila omkring på tomterna. Kan räven ta rådjur? Känns spännade om vi fått hit varg, får väl ha extra koll på hundarna nu när man går i skogen. Det skulle dock vara spännande att få se den.

Jag har använt kattmat som avståndsbelöning till Miso. Hon älskar det, men det är så äckligt att hålla på med. Och krångligt att hålla på med påsar och skedar också. Jag ville hitta någont sätt som går snabbt att belöna och relativt kladdfritt. Jag tog en gammal kaviartub. Viker man upp den i "bottensömmen" så är den helt öppen, man behöver inte ens klippa upp den. Jag fyllde på med kattmat och vek ihop den igen. Det gick ganska bra, det blev lite simmigt och tuben var lite för knölig till att börja med. Men jag behövde i alla fall inte få kattmat på fingrarna och det gick snabbt att sprutta ut. Jag kunde dessutom belöna direkt från tuben. Frågan är om inte tonfisk på tub skulle vara lika populärt, så slapp man gegga med kattmaten.

För att göra mig själv roligare och mindre "hotfull" så har jag och Miso lekt med dummysarna idag. Jag kastade en någon meter ifrån mig och hade en i handen och så hade vi lite byteshandel och lek. Den dummy som jag hade var ju alltid lite roligare och hon fick jaga ikapp mig och byta mot den hon hade. Det tyckte Miso var en rolig lek! Vi har lekt på promenader också, inkallning och lek. Jag ska lugna mig med apporterandet, markeringar, linjetag etc och köra mycket inkallning så att det sitter i ryggmärgen och höja värdet att springa till mig.

I morse kom miso med mina stövlar, en i taget. Jag hade tänkt att gå lite senare, men förstod piken så vi gick ut. Riktigt härligt väder idag! Sol och 0-gradigt. Skönt när man kan gå ut utan att bylsa på sig alla vinterkläder man har. I skogen har snön sjunkit undan och de bara fläckarna blir större och större. Lite tidigt att säga kanske med tanke på att februari ska vara årets kallaste månad. Men det känns faktiskt lite som om våren är på väg, i alla fall idag.

Miso var riktigt duktig på promenaden. Hon gick lös vid min sida utan att försöka vika av eller hitta på annat i säkert 5-10 minuter. Inget luktande eller stannande. Hon gick lungt bredvid mig och det kändes som om var i samma sinnestillstånd. Wilma gick i koppel bredvid, stretade lite  och luktade. Jag lät hennes hållas och fokuserade bara på att bara vara i samma sinnestillstånd som Miso. Det var en skön känsla.

Idag skulle jag käka lunch med en kompis i stan och vi bestämde på café Brasco på söder för där kan man ta med hundarna. Lite sen efter mycket jobb så tog jag bilen in, en liten baktanke med det också eftersom jag hade Wilma med mig. Efter en promenad på söder så träffade vi Nina, Wilma reagerade som alltid då hon träffar någon hon känner, med ett högt tjut. Det är hennes sätt att säga,  "vad kul att träffa dig igen, jag äääääääääääälskar dig!!! Äääääälskar du mig också?!". Jag kände att det inte var läge att ta med henne in på cafét så hon fick på sig back-on-track täcket och fick ligga i bilen istället. Det var inte så kallt så det gick bra.

Miso är sitt vanliga coola jag. Efter en puss på Nina följde hon lungt med in och lät sig gullas med personalen, flirtade lite med en liten pojke och låg sen lugnt emedan vi åt lunch. Hon är verkligen enkel att ha med sig var som helst.

Träningsmässigt så har det varit si och så denna vecka. Med undantag för jaktträningen i onsdags så har de blivit lite korta lydnadsträningar här hemma. Med Miso har jag tränat sitt som default-beteende, alltså att hon ska bjuda sitt som ett naturligt beteende i vardagssammanhang. Det har gjort att hon även har lättare att bjuda sitt t ex vid jaktträningen då det finns hög förväntan.

Vi har tränat apportering lk2 eller appellen. Jag har lagt apportbocken mellan oss och lagt ut den och skickat ut Miso. Hon apporterar den och kommer in och sätter sig i fotposition, jag kan peta och hålla apportbocken, säga tack och hon släpper. Har inte kastat apportbocken eftersom jag är rädd om inredningen hemma ;-)

Vi har även tränat lite fällkniven (ligg-stå-ligg). Miso har haft svårt att lägga sig utan att hamna på sidan. Jag kan köra fällkniven men måste ha godis och locka med.

Jag tittade på min träningslogg för Miso och inser att vi har kommit längre än jag trott med vissa saker och nästan inte påbörjat andra. Det är lätt att fastna i saker man tycker går bra och så utvecklar man bara det.

Wilmenlund återupptäckte burleken igår. Av sig själv smög hon in i buren och fick då belöning, sen skickade jag henne ut och in på fri- och vilakommando. Hon slinker ut och in som en liten räv. Bjuder det helt av sig självt, hon som har tyckt att buren har varit lite läskig. När jag tränade fällkniven med Miso ikväll så gick Wilma in och lade sig i buren. När jag sen skulle skifta så hade hon nästan svårt att lämna buren :-)

Har även tränat fällkniven med Wilma och hon kan göra det riktigt snygg, men glömmer sig ibland och hoppar upp på stället och trampar. Hon är så himla snabb så det är ibland svårt att hänga med.

Wilma är så tålmodig med Miso. Miso kan verkligen var PÅ henne, lägger sin stora tass på Wilma och intensivslickar på henne, Wilma viker undan men den stora svarta kan verkligen vara en "pain in the..." Wilma härdar ut och tycker nog inte att det är allt för jobbigt ändå. Emellanåt tar hon sig för att rengöra Misos vitalare delar, och det grundligt. Jag tror de har någon slags överenskommelse. Miso kan vara lite jobbig ibland i gengäld att hon villigt fläker upp sig för allmän inspektion. Då och då bjuder Wilma in till lek och då är det Miso som ligger underst – vad som helst för att få igång tanten!

I morgon är det inomhusträning i ny lokal. Har inte bestämt mig ännu om båda hundarna får hänga med eller bara Miso.

Det har varit en helt galen vecka jobbmässigt. Allt kom samtidigt och skulle vara klart NU. Igår hann jag bara med en lång promenad på morgonen, sen fick hundarna vänta tills husse kom hem på kvällen och gå en långpromenad med honom. Miso var på mig flera gånger och pockade på uppmärksamhet. Tur då att jag har en duracellkanin till kompis. Helena drog ut mig och hundarna idag för lite jaktträning.

Vi började med markeringar över lite hinder (stock i skogen).  

Miso fick börja. Första markeringen fumlade hon omkring lite, men kom in med dummyn. Andra markeringen gick bättre, med högre fart och precision.

Wilma var otålig och sköt iväg med ett tjut. Det är som om någon drar ur korken i baken på henne. Hon far iväg som en nyårsraket, och låter ungefär likadant. Men hon är duktig på markeringar och har även full fart in.

Miso skötte sig bra även andra omgången, med undantag för en liten utsvävning för att visa syrran att hon minsann hade hittat en fin dummy.

Sen gick vi ner till Danmarks ängar. Där lade vi ut dummys i ena änden och gick ner till andra änden, så hundarna fick omotiverade linjetag. Det hade hunnit snöa sedan Helena var där sist så det var lite nytt även för Lystra och Vilja.

Wilma fick springa ut efter att Lystra hade banat väg. Hon brukar att ha svårt att springa ut så långt ifrån mig. Men hon sprang fint ut den långs sträckan (kanske 100-150 meter?). När hon sen kom till andra sidan ängen så var det som om hon undrade vad sjutton hon gjorde där och sprang tillbaka till mig igen??? Jag gick lite närmre och skickade henne igen och denna gång kom hon tillbaka med dummyn.

Miso fick springa ut efter Wilma. Hon fick syn på en pinne som låg lite på sidan och trodde att det var en dummy. Jag kallade in henne igen och gick framåt lite och skickade igen. Denna gång sprang hon ut till andra sidan ängen. Tog första bästa dummy hon hittade och kom tillbaka, bra fart både ut och in.

Sen bytte vi och lade ut ett linjetag på ett nytt ställe, över ängen åt ett annat håll, över en gångväg och in i skogen. Jag hade lagt en dummy ganska synligt vid några träd, lagt en under en stock, en bakom en kulle och en lite längre upp i skogen bakom en rotvälta. Miso och Wilma satt fastbundna bakom en sten så de såg inte var jag gick. Lystra fick börja även denna gång.

Miso springa ut som nr 2. Jag hoppades att Lystra skulle ta den mest synliga, men hon tyckte det var spännande att ta den som låg lite inkilad under en stock, kan ha varit att hon såg att jag var där och fipplade. När Miso sprang ut hittade hon först den som låg bakom en kulle, på tillbakavägen hittade hon dummyn som låg ganska synligt och jag tror att hon bytte (kommer inte ihåg färgen).

Wilma fick köra som sista hund. Hon sprang med full fart ut och hängde kvar bra uppe i skogen vilket jag är nöjd med. Hon brukar annars lätt be mig om stöd då hon inte hittar något direkt. Nu letade hon rätt på dummyn som låg bakom rotvältan och kom med full kareta in.

Sista övningen var "inte-byta-dummy". Vi lade alla dummysar i en hög och lät varje hund en och hund apportera in så många dummysar vi tyckte. Wilma fick stå över den här övningen. Jag är inte så noga med henne, hon hänger mest med på jaktträning för sysselsättnings skull.

Miso var duktig och bytte inte en enda gång.

SLUTSATS: Det går bättre med apporteringen. Vi ska fortfarande ha tyngdpunkten på markeringsträning för fartens skull. Linjetag bör vara lite kluriga och en utmaning för Miso. De långa vi gjorde idag hade hon väldigt bra fart ut- och in.

Jag ska träna på att hon kan sitta lös när andra tränar. Hon var riktigt duktig idag när jag vaktade dummyhögen i sista övningen. Det fanns ingenstans att binda upp henne så jag knöt fast henne i min lilla ryggsäck, som hon lätt hade kunnat dra med sig.

Vi ska fortsätta att träna på fotgående till och från arbete. Jag ska träna detta separat och mot dragning

Jag ska köra "inte-byta-dummy" övningen.

Tack Helena för bra träning i fina solen. Nästa gång kan du kanske ta med några av de där duracellpillerna så man får smaka ;-)

På inrådan från kennelmamman    så körde jag i morse markeringar med Miso för att få upp tempot ut och in. Wilma fick också hänga med på ett hörn, bara för att hon blir så lycklig. Peter följde med och hjälpte mig.

Jag började med att kasta markeringar åt Wilma. ÅH! vad hon tycker det är ROLIGT!!! Hon blir så taggad.    Inte tyst som man skulle önska, men markeringsförmågan är det ingen fel på. Men är man van att hålla koll på det mesta så är det kanske inte så förvånande.

Misos markeringsförmåga är det heller inget fel på och hon satt dessutom tyst och väntade på sin tur  . Hon hade full koll var dummysarna landade fast jag bad Peter att stå dold och slänga lite åt sidan och bakom sig själv. Bra fart ut och in, med bra tag om dummysarna. Idag lämnade hon av i mina händer, jag har fortfarande avståndsbelöning bakom mig, och det verkar fungera bra.

Sen tänkte jag prova på ett sök.  Tyvärr så fick hon chans att byta dummy fast jag bad Peter att lägga dem så att de inte var synliga. Men hon visste så väl att det låg flera stycken där ute och tänkte nog få med sig de flesta in på en gång. Så nästa gång ska vi lägga upp det lite annorlunda. Men jag ska nog fortsätta och träna på farten och att få in allt säkert först.

RIDHUSTRÄNING MED WILMA

Taggad är bara förnamnet. Wilma har inte tränat ordentligt på jättelänge och definitivt inte med andra hundar och inte i ridhus. Det var som att bära på en packe dynamit. Men hon lyckades koncentrera sig och största delen av träningen gick strålande bra.   Det vara bara på slutet då jag i vanlig ordning hade kört aningen för länge med henne som hon kroknade och blev lite flamsig.   

Vi började med fokus och fritt följ. Det gick kanonbra! Hon var följsam, koncentrerad och helt med på noterna.

Inkallning med ställande gick också bra. Men undantag för att hon tyckte en annan hund var lite läskig och hade rest sig upp och börjat gå mot mig då jag vände mig om för att kalla in henne.   

Rutan gick även den bra, även om jag körde den några gånger för mycket. Idag hade vi tre olika rutor uppställda i ridhuset. Två stod längs väggarna och en stod mitt i ridhuset. Jag började med en av de som stod mot väggen och det gick jättebra. Efter att ha kört lite andra moment så skickade jag henne på den i mitten och då blev det helt plötsligt mycket svårare. Där ser man vad nyttigt det är att flytta på rutan.

Apporten gick även den bra. Hon är så söt nu Wilma, för hon blåhåller verkligen apporten tills jag säger tack. Vi har ju tränat på det i vinter.

Sammantaget är jag jättenöjd med Wilma och mindre nöjd med mig själv att jag höll på lite för länge och gjorde lite för många saker. Å andra sidan så kändes det som om jag ville känna av henne lite eftersom vi inte har tränat på länge.