Wilma och Miso, 11 månader

På skoj vägde Peter hundarna i helgen. Det började med att han skulle väga sig själv för att se om han håller matchvikten, vilket han ju alltid gör (och jag aldrig gör, suck!). En motsträvig Wilma vägde 16 kg, fetknopp! (hon brås på matte), ca 15 kg tycker jag är lagom på henne. Miso börjar att bli så stor så att hon är svår att lyfta, men Peter lyckades få upp sig själv och henne på vågen, 27,9 kg. Stor tjej!

Wilma har börjat med en grej nu efter sista löpet som hon aldrig har gjort tidigare. Hon håller på och sprätter och sparkar när hon har gjort ifrån sig. Det är ju för att sprida sina dofter som de gör så, så jag undrar varför det behovet har uppstått nu när hon är 4,5 år?!

Och till sist några bilder från den sköna promenaden igår :-)

Vilket fantastiskt väder det har varit i helgen! Kallt men soligt. På förmiddagen packade vi en rygga och gjorde en liten utflykt. Vi lade varsit personspår till hundarna. Till Wilma lade jag ett kort, kanske 150 meter, men lade ut många apportpinnar och gömde dem rejält i mossan. Till Miso blev det ett 300 meters spår i varierat skog med mossa och blåbärsris och kal berghäll i öppen terräng. Jag hade lagt in waypoints på GPSen istället för snitslar. Peter fick gå bakom och hålla GPS och den hund som för tillfället inte spårade.

WILMA

Wilma spårade som vanligt klockrent. Hon fick in 5 apportpinnar av 6, en missade vi och Peter hann inte stoppa oss innan vi hade tuffat förbi den. Det är lite svårt att gå bakom och hålla en hund och samtidigt ha koll på GPSen. Vi skulle ha satt den ickespårande hunden i bilen istället så att han kunde gå närmre oss och reagera fortare. Eftersom jag var ute efter att träna upptagandet av apportpinnarna så var det ju extra noga att jag visste exakt var de var. Jag tycker ändå att Wilma löste uppgiften bra.

MISO

När jag lade Misos spår så glömde jag att lägga in waypoints för de två sista apportpinnarna (av tre möjliga). Men det var igentligen bara den första som var lite svår att komma ihåg var den låg och den hade jag ju waypoint på. Peter gick bakom mig igen med GPSen. Han trodde att vi hade passerat den första pinnen, jag frågade om han var säker för jag hade lagt pinnarna ganska synliga och Miso hade enligt Peter gått precis på spåret. Jag lät Miso trava på eftersom hon fortfarande spårade, och mycket riktigt så hittade hon pinnen :-)

Det kräver ganska mycket av både hundföraren och den bakom som håller GPSen. Man vill ju inte bli störd och kunna lita på hunden, samtidigt så måste jag ju lyssna på Peter eftersom han har facit i handen.

Miso spårade i alla fall jättefint, även om hon blev störd av folk som gick i skogen. Sista sträckan blev det dock lite för svårt. Det var berghäll i öppen mark, det blåste dock motvind så hon borde ha haft spåret i nosen. Men sen kom det en massa människor och barn så störningarna var ganska kraftiga och hon kom av sig. Jag fick stödja henne ganska mycket och hon hittade i alla fall slutapporten.

Det var bra träning för henne att dels ha Peter bakom som störning och så människor som kommer i skogen, stigar, vind etc. Dock kanske lite för mycket med allt på en gång. Men det är ju så där med spår. Man försöker att lägga upp det så bra som möjligt, men så kan man ju inte styra över precis allt. Jag tycker att även Miso löste uppgiften bra och hon lär sig hela tiden.

Wilma fick vara hemma idag när jag åkte iväg på jaktträning med Miso. Vi skulle panga och det är ju inte riktigt Wilmas grej.

Vi var 5 ekipage idag och Perra som var med och hjälpte med och pangade. Han gick först kvackade och vi andra gick på linje och tränade stadga vid kvackande, skott och kast med dummy. Miso gjorde något ryck då dummyn kastades för första gången, men sen satte hon sig ner varje gång dummyn landade. Hon fick hämta två gånger. Första gånen kom hon in till mig och lämnade av, andra gången stannade hon en bit bort, tog en liten avkrock och släppte sen dummyn. Jag är nöjd att hon kom in första gången. Det var ju stadga vid kastet och förmåga att markera som var övningen idag så jag lade inte någon vikt vid att hon inte levererade i hand andra gången.

Sen hade Ingela med sig kråkvingar. Jag ville gärna testa om Miso skulle ta dem eftersom hon var lite tveksam vid avkommebeskrivningen. Idag var det ingen tvekan att hon skulle ta den där vingen. Jag ska börja ta fram lite vilt nu och testa lite mer, jag tror inte att det är något problem. Jag har inte velat ta fram vilt innan Miso kan apportera dummy, men man kan ju prova under kontrollerade former.

Vi gjorde dessutom en stadgeövning där vi stod i ring med våra hundar. Sen gick vi en efter en fotgående runt de andra. Efter den övningen fick hundarna sitta kvar medans alla förarna samtidigt gick runt ringen och allas hundar.

Jag tycker att det är bra att avsluta med någon liten enklare övning.

WILMA

Wilma fick vara hemma med husse och kapa ved. Men när jag kom hem tog jag med henne och tränade lite lydnad. Det var såå roligt. Hon är verkligen taggad nu, har ju inte tränat med henne riktigt på över en månad. Fritt följ, inkallning med ställande, rutan, apportering och fjärr. Allt satt som en smäck! Duktiga lilla tossiga Wilma. Hon är så underbar när hon bara älskar att träna. Och kampar som en värsta liten kamphund :-)

Sen provade vi på dumrutan för första gången. Jag vet inte riktigt hur den ser ut på tävling. Jag satte konerna i en ruta med ca 10 meters avstånd. Först fotgående och kommenderade "ligg", gick ett varv, "fot", gick ett kvarts varv, "sitt", gick ett helt varv, "fot", gick ett kvarts varv, "stå", gick ett helt varv, "fot". Lek! Wilma gjorde allt även om var lite konfunderad då jag kommenderade fot efter varje delmoment. Söta lilla Wilma, vad jag älskar den lilla stollaren, trots alla gråa hår hon har gett mig.

Det firar vi med en flaska torr kall skumpa! Vi har varit igång hela helgen och jobbat så efter de här glasen så lär vi krascha båda två i soffan efter maten. Champagnen går i alla fall rakt ner i knäna känner jag. Det är så obeskrivligt skönt att ha fått stängslet på plats. Dels att kunna bocka av på att-göra-listan, men främst för att nu kan jag släppa ut hundarna utan att behöva ha hundra koll hela tiden. Har redan fått nytta av det. Wilma som är efterlöpsstissig hörde några hundar skälla på avstånd och satte iväg. Men hon kom inte så långt :-) Ett extra plus är att det faktiskt ser rätt så juste ut också, ett osnyggt fårstängsel passar på vår skogstomt och gör att man nu faktiskt ser att vi har en tomt, det ser liksom lite mer städat ut. Till våren ska jag klämma ner lite vildkaprifol här och där som får växa över stängslet så att det blir lite mjukare framtoning.

Jag är så nöjd och måste bara skryta med vilken otroligt snäll och tålmodig man jag har som hjälper mig att fixa alla projekt jag startar igång. Peter är en riktig Do'er. Han är ute och jobbar tills mörkret sätter stopp. Även om jag inte är lika flitig så måste jag ju också ta tag i sånt som jag annars lätt kan skjuta upp till morgondagen. Jag är mer av en Starter, med en liten Do'er på vänstra axeln. :-)

Idag var vi 8 ekipage. Så många har vi inte varit sedan jag kom med i gänget. Kul, man hinner inte lika mycket men det är nyttigt att vara så många. Miso orkar dessutom inte så mycket, så det är bra att hon får vila/träna passivitet också.

Vi hann bara med en övning. Med den tränar man både stadga, markering och sök i ett. Övningen går ut på att kunna släppa en dragning och utföra ett jobb åt ett helt annat håll. Vi höll till på en stor äng med skog på båda sidorna. Ett sök lades ut i några skogsdungar, i dike och i skogen bakom (i Misos fall så fick hon se att Perra lade ut dummisarna och lät som en skadeskjuten fågel), på andra sidan ängen stod en kastare och kastade en markering. Ekipagen stod emellan på rad. Sen kunde varje förare välja om de ville skicka hunden på markeringen eller söket, beroende på vad hunden hade mest dragning till.

Miso var jätteduktig. Första markeringen som kastades for hon upp och skulle iväg. Men efter det så satt hon lugnt kvar varje gång. Hon fick ta en markering och tog den utan problem och kom in till mig med apporten.

På söket befarade jag att hon skulle föredra rådjursskiten och sorkhålen som var överallt. Men hon drog for iväg och gick t o m över det lilla diket och in i skogen och letade. Kom tillbaka och sprang först förbi mig eftersom jag stod lite gömd bakom en tall, såg lite förvånad ut, funderade på om hon verkligen skulle komma till mig och kom till sist in till mig med dummyn. Duktiga fisen!

Hon fick ta en markering till som kastades och sen fick ligga kvar medans någon annan tog ett sök. Hon hade ingen som helst problem att komma ihåg att en markering kastats.

Sen fick hon ta ett sök till. Det blev lite svårt, för vid det här laget hade många dummisar plockats in i närområdet. Miso for omkring inne i skogen, men hittade inget. Jag kan tänka mig att hon vid det laget hade blivit lite trött och glömde att koppla på nosen. Jag fick hjälpa henne att hitta en dummy.

Jag är helnöjd med dagens träning och känner att vi är på rätt väg. Man kan säga att Miso har god markeringsförmåga, bra nos, men  vi måste träna på att komma in med dummisarna, även om dagens träning visade att vi har gjort framsteg.

Idag träffade vi för första gången Nikki för en lekstund. Nikki är 9 månader och gillar att springa lika mycket som vi!

Det var superkul att springa och den där lilla hängde på rätt bra när vi flattifnattar drog en repa. Hon var väldigt duktig  och tvärnitade när hennes matte Annika visslade.

Eftersom det blev varmt av att springa så var vi ju tvugna att ta oss ett dopp också.

  Mycket vatten i pälsen!

  "Jag är Darth Vader"!

"Jag också!"

Kul att ses Annika, det får vi göra om!

I det vackra vädret igår åkte vi till VBK och tränade, jag, Helena och hundarna. Det var en bra träning där vi hjälptes åt med bl a avlämningar.

WILMA

Det var länge sedan jag tränade med Wilma nu, då hon har löpt. Och jag har jobbat mycket och kommit hem sent. Stackarn, hon har fått stå tillbaka lite i förmån för Miso. Men hon är supertaggad och har bra intensitet i allt hon gör. Lite mycket ljud då hon blir otålig, men det brukar dämpa sig. Vi körde fritt följ, inkallning med ställande, hopp och apportering. Det senare gjorde hon med bravur. Bra upptag, kom in, satte sig rakt vid sidan och höll i apporten så att jag kunde dra i den lite och säga tack. Vi har ju tränat mycket på fasta apportgrepp och det har gett resultat.

MISO

Med Miso körde jag först lite linförighet. Hon hade lite svårt att släppa alla dofter på marken, det blev lite tråkig träning men jag lät henne inte lukta. Fick i alla fall till det lite bättre efter ett tag.

Inkallningarna gör hon bra. Sitter fint kvar medans jag går bort och kommer med bra fart. Inga riktiga ingångar ännu. Men det är att hon kommer mot mig och i god fart som är viktigt än så länge.

Tillsammans gjorde vi avlämningsövningar, med en valp i taget (eller ska vi börja säga unghund/slyngel?). Medhjälparen höll i hunden, hetsade lite med apporten, släppte hunden som tog apporten och sprang mot föraren. Tanken var att inte visa några händer, som för att ta apporten, utan låta hunden själv bjuda apporten. Miso hade ingen riktig fart och tryckte inte upp den mot min kropp. Men hon följde med mig då jag backade och släppte inte förrän jag klickat henne. Hon kan ibland tycka att dessa övningar med apporten är roliga bara för en kort kort stund. Men jag tror hon tyckte det var lite kul att få apporten från någon annan.

Vi provade även liten hopp-över-hinder. Första gången hoppade Miso, men sen tror jag hon tyckte det var lite för högt, så vi tog bort en ribba. Hon klarar ju att hoppa över Helenas grind in till arbetsrummet som är säkert 80 cm, men då är ju såklart motivationen en annan :-) Man kan säga att hon hade god marginal igår ;-)

MARIA HAGSTRÖM

På kvällen var vi på NBK på föreläsning med Maria Hagström. Jag har aldrig träffat henne förrut. Hon verkar vara en riktigt juste person och hundtränare. En sån som hittar lösningar istället för att bara pekar på problemen.

Hon hann ju inte med så mycket, även om hon gled in på andra ämnen så handlade föreläsningen i huvudsak om Grundträning. Något hon tycker är bland det viktigaste. Hon delade in träningen i 4 delar:

1. Grundträning

2. Detalj/moment (enligt henne något de flesta hundtränare är väldigt duktiga på)

3. Kedja

4. Tävlingsträna

Hon menade att de flesta är duktiga på 2:an men glömmer lätt bort 1:an, men framför allt 3 och 4.

Grundträningen går i första hand ut på

- Utveckla belöningar (som hunder tycker är belöningar!)

- Utveckla belöningsrutiner (hur man presenterar belöning på olika sätt, bygger driv i arbetet)

- Skapa stort interesse för dig (resurs)

- Lära sig spelets regler (t ex att inte ta leksak förrän vid givet kommando)

- Störningsträna samtidigt (leka i alla möjliga miljöer och störningar, tidigt med valpen)

Förutom mat så kan ju belöningar vara kampa, jaga, byta, tugga, springa. Hon tyckte själv att många fastnar i bara mat eller kampa.

Spelet mellan förare hund är arbete=belöning. Hunden ska tänka "vad vill du att jag ska göra...?" när det vet att jag har en belöning. Kan hunden avstå från att bara försöka sno en belöning och istället rikta fokus mot förare så har man vunnit mycket. Eva Thorén var också inne på detta när vi var på kurs hos henen. Allt ska kosta!

Man vill ha bra engagemang/aktivitetsnivå i leken. Därför bör man köra korta pass (det är du som ska avbryta). Är hunden inte engagerad så kopplar man bara upp den. Kan ju bli lite tråkigt vissa träningspass. Det ska vara tydliga start och slut på ett träningspass, antingen genom ett ord eller att man kopplar upp hunden. Där är det ju viktigt att tala om för hunden att ta en paus om man behöver stanna upp och prata med t ex sin träningskompis.

Vid varje pass ska man ändra förutsättningar, var och hur man tränar och hur man själv ser ut. Så att man exempelvis inte alltid är i köket och står på samma sätt då man gör en övning.

Ja det var mycket mer. Mycket har man ju hört förrut, men på något underligt sätt kan man aldrig får höra det för mycket. För när man står där på träningsplan så är det som bortblåst.

Vill ni se fler fina bilder så kika in hos Helena.

När jag kom hem så hade vi herrbesök. Miso och Wilma var instängda i arbetsrummet och Chippen, häradsbetäckaren stod i vårt vardagsrum. Det blev in i min bil och skjuts hem till lillmatte som nog tyckte det var lite pinsamt eftersom han alltid tar en sväng hem till oss när Wilma löper. Jobbigt också att ha en hund som är ute och kutar i mörkret, speciellt eftersom han drar så långt. Det finns många hårda bilar på vägarna.

...fast jag har väntat i flera dagar på det här.

Igår lade jag ett viltspår till Miso. Vet inte hur långt det var, kanske 3-400 meter. Hade tänkt att det skulle få ligga över natten. Tog sovmorgon i morse och när jag vaknade såg det ut så här.

Oj oj, tänkte jag, bäst att skynda sig ut innan spåret är helt översnöat. Tänkte först att det kanske var bäst om Wilma som är mer rutinerad fick ta det. Men man måste ju testa.

Miso spårade klockrent  . Hon gick lugnt, metodiskt och fokuserat fram. Kanske t o m mer noggrant. Hon ringade någon gång, men inte alls så yvigt och snurrigt som hon har gjort några gånger tidigare. Och hon fixade även bloduppehållet på 10 meter utan problem. Det är klart att jag inte kan jämföra med så många tidigare spår eftersom hon inte har tagit så många, men det blir helt klart bättre och bättre. Det är nog dags att göra spåren gradvis lite knepigare. Träna vinklar och återgångar.

Tänkte göra med Miso som med Wilma (nu kanske det inte går med snön). Lägga spår på äng när det blåser ganska mycket göra ett zick-zack personspår, fast med räta vinklar, och trampa ner pinnarna rejält i gräset.

Så fort det blir lite mer vind så kommer de lätt på sidan av spåret och då är det ju svårare att hitta pinnar som ligger väl dolda. Första steget i detta är att lägga ett rakt spår med sidovind och pinnarna rejält nerbökade.