Jag vet att jag är en mycket disträ och förvirrad människa. Nu vet jag att jag är gift med en också.

När Peter kom hem från jobbet så satte han på takräcke på MIN bil för att åka och köpa virke. Det är ganska krångligt och tar lång tid. Sen hämtade han min bilnyckel, men när han försökte få in den i tändningslåset gick den inte in. När han provat ett tag och svurit några eder så kom han på att han satt sig i sin egen bil.   

Wilma höglöper och trycker upp rumpan på hugade spekulanter. Lite förvirrad är hon också, eller ambivalent. Conrad fick ömsom vin och omsom vatten när han försökte närma sig henne bakifrån i morse. Bara att hålla sig borta nu så att det inte blir så jobbigt för alla parter.

Jag har ringt runt nu och det visar sig att Nacka Djurklinik är ett av de billigare ställena att utföra en kastrering, så i mitten av december blir det nog av. Jag har ju varit nojjig över om kastrering och med den hormonförändringar kan sätta igång autoimmuna sjukdomar. Jag har fått till svar att ingen forskning tyder på detta. Däremot kan löp förvärra vissa sjukdomar och orsaka andra (täta löp ger större risk för livmoderinflammation). Nåväl nu har jag nästan nojjat färdigt. Jag tror det är rätt sak att göra för Wilma.

Nu måste jag sätta mig med min skoluppgift. Vad lätt det är ibland att hitta på andra saker att göra än det man verkligen måste... Tror aldrig jag har varit så mycket på Fejan som de senaste dagarna.

På förmiddagen åkte jag till Värmdö BK och lade två personspår, ett till Wilmenlund och ett till Miso. När jag lade ut spåren var det uppehåll men blåste lite. Wilmas spår lade jag på en äng och bökade ner pinnarna under gräset så att hon skulle få jobba lite för att hitta dem. Misos spår först i skogen och sen över på äng. Apportpinnarna väl synliga.

Hundarna satt snällt tysta hela tiden när jag lade spåret. Sen gick vi en lång promenad i skogen. Jag hittade kantareller, vilka jag naturligvis inte kunde motstå att ta. Trots att ryggen är helt paj och jag inte kunde böja mig ner. Vad gör man inte för skogens guld?!

WILMENLUND

När vi tog Wilmas spår hade det börjat regna och blåsa rejält. Vi hade vinden i ryggen och hon tog spåret klockrent, även pinnen hittade hon. I vinkeln kom vinden från sidan och då gled hon ner några meter från spåret. Den andra pinnen hade jag stampat ner rejält och eftersom hon spårade bredvid spåret så höll hon på att missa apporten. Jag stannade och tvingade henne att leta. Hon kände att att det var något även om hon inte visste var. Men efter lite jobb så hittade hon den och fick jättemycket beröm. Efter det var det inga problem. Jag ska träna mer upplock och höja värdet på pinnarna.

MISOFISO

Miso spårade lugnt och fint, men målmedvetet. Första apporten klev hon över men stannade själv när hon fick den i nosen och jobbade sig tillbaka. Hon kommer inte in med apporterna men vet helt klart att de är värda något. Jag ska fortsätta att höja värdet på dem. Vinkeln ut på ängen blev lite svår. Dels blåste det rejält och så var det terrängbyte. Liksom Wilma så hamnade hon ca 2 meter vid sidan av spåret. Men jobbade sig sen tillbaka och hittade och plockade upp apporten som jag trodde låg någre meter längre fram. Duktiga fisen.   

Stackars Lystra som fick vänta när de andra tog spåret, tyckte då att det var jätteorättvist.   Hon visste ju precis vad det handlade om när jag tog fram spårlinan. Tur att det inte tog så lång stund att ta spåren. Skönt att vara ute tidigt på förmiddagen och fördelen med dåligt väder är att det inte är några människor/hundar ute, så hundarna kunde springa lösa hela tiden. Trots att det regnade småspik var det ändå skönt och vi var ute ca 2,5 timmar. Sen var hundarna trötta och nöjda och har legat snällt vid mina fötter hela dagen. Med några rusher på tomten. Snart är stängslet uppe runt hela tomten. Det har tagit sin lilla tid, men det är ju mycket tomt som ska inhägnas. Ska bli skönt att kunna släppa hundarna och behöva ha lite mindre koll hela tiden.

Peter var duktig i helgen och satte trästolpar i stolpskorna vi gjöt förförra helgen. Nu ser det ut som om vi väntar en invasion av vampyrer, med en massa spetsiga stolpar som sticker rakt upp. Det är samma stolpar som vi har slagit ner i marken, men eftersom dessa var tvugna att sitta i stolpskor så fick vi vända dem på fel håll och sen såga av dem. Grannarna känner sig inte lika inbjudna längre. Nu är det bara stängsel och taggtråd som saknas.   

Pratade med min kund idag vars pappersskiss systrarna gjorde konfetti av förra veckan. Inte nog med att jag har snälla kunder, de är kreativa också. Han tyckte nästan att skissen hade blivit ännu bättre, för den såg nu ut som en skattkarta.  Han hade visat den för sin chef som hade skrattat gott.   

Vi har haft en jättetrevlig helg på Gesta gård tillsammans med Misos syskon och hussarochmattar. Strålande väder och fantastisk omgivning tillsammans med en massa trevliga människor och mysiga hundar.

Miso och Zebbe hade en mysig brottningsmatch

På lördagen hade vi kurs. Vi var bara tre ekipage vilket både är en fördel och nackdel. Man hinner ju mycket mer, men hundarna blir väldigt trötta. Bitte som var instruktör gick igenom grunder för att börja jaktträna. Vi har ju inte tränat så mycket med dummys och definitivt inga kast så det var en utmaning. Jag är mycket nöjd med att Miso både blev mer och mer taggad under dagen och hon blev duktigare på att komma in med dummysarna även om syskonen stod och tittade på.

Sputnik var jätteduktig att komma in med dummysarna till matte Ylva.

Gesta gård ligger fantastiskt vackert och vi åt lunch utomhus vid öppen eld, med en underbar vy över åkrar och hästhagar.

Hundarna var rejält trötta på kvällen och medans vi åt middag intog de min säng. Det var på nåder som jag sen fick den tillbaka.

På söndagen var det avkommebeskrivning. Eftersom två av valparna från Vilja-kullen beskrevs redan på lördagen så var det 6 stycken som körde på söndagen. Jag förstår inte riktigt hur avkommebeskrivarna kan hinna se allt och dessutom bortse från att hundarna är tränade eller ej. Men de kan ju sin sak. De var dessutom mycket trevliga och förklarade precis vad som hände och vad de tittade på. Miso fick omdömet att hon för dagen var lite loj, men med lovande egenskaper. Hon gjorde alla saker men med ganska lågt tempo. Utom vattenapporteringen, där var det full kareta ut och in. Lite synd tyckte Miso att man bara fick bada EN gång.

Brorsan Zebbe vattenapporterar.

   
Helena myser med sin knähund

Det var roligt att träffa alla och jättekul att valparna Zebbe och Sputnik från Skåne och Göteborg åkte den långa resan för att vara med.

Före och efter. Sputnik som beachboy. Det kliade i kennelmammans fingrar som tog fram saxen och vips blev det en ny hund.

Sputnik före friseringen. Miso tycker att den där dummyn ser ju rätt så kul ut.

    Brorsan Valle och Polly plutt.

Det är flera som har sagt att jag måste jobba upp Misos intensitet. Jag har ju mest stadgetränat, eftersom jag tycker att det är det jag har sett brista hos de flesta ekipage på de WT som jag har varit på. Jag tror fortfarande att det är rätt. Jag är inte speciellt oroad över Miso, jag tror att det kommer att lösa sig med tiden. Jag ser ju att hon har tempo på saker hon tycker är roligt så det finns ju där. Jag måste bara bli bättre på att plocka fram det. Och hon har också bättre tempo på saker som hon kan, blir kanske lite tryckt när hon inte kan. Jag får ta små steg och variera med lite nytt och sånt hon kan, fortfarande i korta pass.

Måste desstuom bli bättre på att titta på vad behovet är JUST NU och lägga upp träningen därefter. Just nu är hon lite segare och då behövs det nog lite mer fartiga övningar. Oavsett vad det beror på, löp? ålder? så förändras ju förutsättningarna hela tiden.

Jag är mycket nöjd med att hon är så cool, jagar inte upp sig och gnäller, piper och skäller. Jag kan lämna henne och hon sitter lugnt kvar. Hon har förväntan på t ex saker som kastas, men går inte i taket. Jag som har jobbat så mycket med att dämpa en hund (Wilma) som hela tiden går upp i förväntansstress, tycker att det är jätteskönt. Även om de naturligtvis är olika hundar, ras och karaktär, och kräver olika träning.

En som var nöjd över att jag var hemma var Wilma. Hon har haft det mysigt med husse och tydligen passat på att sova i min säng när jag var borta (hur kommer det sig att alla väljer min säng, jag som inte vill ha hund i sängen?). Jag och min knähund gosade i alla fall en lång stund när jag kom hem, min älskade söta lilla Wilma.

Tack Annica och alla ni andra för en jättefin helg. Juste att du fixade så fint väder också ;-)

Wilma och Miso 10 månader (förra helgen).

 Fortfarande lite grodstil.

I helgen ska vi åka och träffa syskonen på avkommebeskrivning. Föhoppningsvis är det 10 av 11 valpar från Viljas kull, värsta släktträffen. Det ska bli spännande. Jag har ju missat alla valpträffar så det ska bli jättekul att träffa de andra hundarna och hussar/mattarna. På lördagen är det dessutom lite kurs. Vi håller till på Gesta gård med fantastiska Pura Raza Española, så jag ska försöka hinna lukta lite på hästarna också. Det var ju länge sedan jag red nu, men ibland när jag ser hästar eller någon som rider så blir jag lite sugen.

På Gesta utövar de dessutom NH (Natural Horsemanship), något jag försökte att praktisera när jag var medryttare på den gamle travaren som knappt kunde sänka nacken. Men han blev mjukare och fick man till det, med mycket jobb, så kunde han kännas som en gunghäst.

NH är en filosofi inom hästträning där man jobbar med hästen utifrån deras naturliga förutsättningar och flockbeteenden. Hästen ska känna sig lugn och trygg under träningen. Exempelvis i traditionell ridning lägger man till en skänkel/tryck för att få hästen dit man vill. I NH lättar man istället på skänkeln för att hästen ska bjuda och gå åt det hållet. Lite som klickerträning med andra ord. Tilltalar mig mycket.

Trevlig helg!

Jo... vi har bestämt, inga hundar i sängen. Inte ens på husses kudde.

Men såklart, är man en så duktig hund och "bäddar" sängen... Wilma ser lite skyldig ut, eller hur?! Och sängen VAR bäddad.

Igår träffade jag en kund för ett jobb och fick med mig en skiss hem med löfte om att skicka tillbaka den när jag gjort offert.

I morse gjorde jag i ordning ett kuvert och lade det på skrivbordet.

Lite piiiinsamt när jag var tvungen att ringa kunden och säga att den fina skissen inte längre var i en bit.

Kuvertet hade förmodligen glidit ner på golvet där två svarta hundar gladeligen med gemensam kraft tog hand om det. Hundarna fick inte stryk, men de förstod nog på mitt vrål när jag upptäckte förstörelsen, att det nog inte var tänkt att de skulle agera pappersförstörare.

Inte att mycket att göra. Jag klistrade ihop skissen hjälpligt och hoppas att kunden inte är allt för arg. Som tur är så är det en väldigt snäll och förstående kund.

Jag skulle behöva lite hjälp. Till mitt kursprojekt skulle jag behöva låna lite bra bilder på jakt-/bruksträning, annan träning/tävling. Gärna fartfyllda, tagna på nära avstånd, stående, liggande... Det är till min fiktiva tidning. Jag kommer inte att publicera något utan behöver bilder för att skissa med.

Här är en bild på fisen idag. Efter jaktträningen fick hon ta ett viltspår. Hon spårar bra, i fint tempo och målmedvetet. Och klöven, den är mumsig!!!

Idag har vi haft en full arbetsdag här hemma. Vi bjöd in grannar och vänner för att hjälpa oss fortsätta att sätta stängsel. Vad fort det går när man är många, tack snälla alla. Nu har vi borrat i berg och gjutit fast stolpskor, samt satt stängsel så långt det gick. 2/3 delar av stängslet är nu klart.

Arbetsteamet äter lunch och fika.

Barnen snickrade och hade roligt.

Peter och Tintin tar igen sig en stund.

Wilma och Miso hjälper till på sitt sätt.

Miso fyller 10 månader idag. Hon övar inför julen (julgris)

Grillning vid badet.

På kvällen gick vi ner till badet och tände upp bastun. I väntan på att den skulle bli varm grillade vi lite korv. Mörkret föll snabbt och vi ställde ut marschaller och hängde ut lyktor. Vi lyckades klämma in oss 14 stycken i bastun. Många var iofs ganska små. Det var väldigt mysigt.

I morse träffade Miso sin nya kompis Doris. De är av samma skrot och korn.

"Jag vet Doris, vi springer som galningar och busar!"

Det var åtta hundar nere vid badet idag. Olika storlekar och åldrar. Det är kul för det är ganska många valpar nu och de gillar ju samma sak. 

Nu är båten avmastad och redo för att tas upp för vintern. Vår sista segling gjorde vi förrförra helgen. Det var jättehärligt om än bitvis lite väl blåsigt.

Det lutar rätt så bra, Wilma håller i sig för glatta livet. Känns bra att vi köpte de röda dynorna för hundarna att ligga på...

Wilma och Miso var jätteduktiga, fast det lutade mycket. Under långa seglingar så krävs det ibland lite tidsfördriv. Ett märgben räcker rätt så länge.

Hm... verkar gott det där...

tugg tugg...

Hmm... mycket godare än mitt...

Tugg tugg...

Visste väl det... mycket godare!

Men hur får man ut det som är innuti?

Man skulle ha haft en längre tunga...