De har hotat med regn hela dagen, men här har det varit upphåll mestadels. Regnet kom ganska precis när vi hade tagit Misos viltspår.

Spåret var några hundra meter långt och fick ligga i ca 1,5 timme. Hon började direkt att spåra. Visst är det häftigt när de helt plötsligt förstår vad saker handlar om! Med mognad är det mycket som händer, det gäller att ha tålamod och träna vidare.

Miso spårade fint. Lungt, sansat och med nosen i backen. Lite förvånade blev både hon och jag när hon helt plötsligt hittade en klöv, och den var inte vår! Någon annan hade lagt ett spår precis där vårt gick. Antingen var det färskare än vårt eller så såg jag inte klöven för att den låg på andra sidan ett träd. Den var fastbunden, men jag såg inte direkt några vimplar någon annanstans. Undrar hur den hunden reagerar när vårt spår korsar deras. Förhoppningsvis så korsade vi bara deras spår precis innan deras spårslut.

Miso luktade på klöven men lät bli att plocka upp den och kunde plocka upp vårat blodspår igen utan några problem. När hon sen hittade "sin" klöv, så fick hon ett grisöra som belöning. Behåll det själv du matte så tar jag klöven, tyckte Miso :-)

I morse var vi nere vid badet. Det var sju hundar som busade. Ja, kanske mest systrarna då i sällskap av Rufus, 6 mån Lagotto. Rufus var nybadad när han kom dit, det syntes inte när han gick hem. Miso och Lystra såg ut som om de hade gjort sandänglar.

Sandtrollet Lystra.

Idag har jag jobbat sent. Wilma har varit hos G&L och Miso hos mina svärföräldrar. Tack Karin och Bengt, jag hörde att det har gått bra. Jätteskönt att kunna lämna även henne utan problem. Miso och tant Alice (Peters föräldrars hund) har lekt och samsats bra. Men Miso är ju en glad hund som är helt övertygad om att alla är kompisar. Och om inte andra hundar tycker det så bryr hon sig inte så mycket och lallar runt på egen hand istället. Jag tycker att hon är bra på att läsa av situationer. När jag sent omsider kom hem så tränade vi lite inomhus i väntan på att maten skulle bli klar.

Miso fick träna snabba lägganden. De är numera ganska snabba men höfterna hänger fortfarande inte med. Ibland blir det grodstil, ibland på sidan och ibland höfterna ihop. Sen blev det läggande under baklängesmarsch, vilket hon fixade bra.

Jag provade även lite stående under baklängesmarsch. Först fick hon göra ställanden framför mig. Jag kastade godiset bakom henne och fick på så sätt repetitioner. Hon ser så söt ut när hon gör lite hopp-stå.

Vi tränade även på att hålla apportbock och ta den med bestämdhet.

Wilma fick även hon köra lite ställande under baklängesmarsch. Hon rör sig ju mycket snabbare och det hinner hända en massa. Hon är inte lika van att erbjuda beteenden och väntar på att jag ska ge kommando.

Med Wilma gjorde jag även fällkniven, ställanden och lägganden. Det gör hon riktig bra nu. Även här är hon snabb och det gäller att belöna rätt så att hon inte hinner trampa på stället.

Hela träningen tog kanske en kvart, bättre än ingenting. Tänkte att jag ska börja filma igen så att jag ser vad jag håller på med och om det ger resultat.

WALKUP

På gårdagens jaktträning följde Peter med och förde Wilma. Första övningen var en walkup, där det kvackades och slängdes dummisar. Wilma höll på att krypa ur skinnet och kunde inte vara tyst. Jag funderar på att ta bort stämbanden istället för att kastrerar henne. Peter fick gå åt sidan och försöka göra lite övningar på egen hand, men hon var lika galen då.

Miso kan gå fot några steg åt gången, vi gjorde enligt våra förusättningar. Alla förare fick själva välja om de skulle skicka sin hund på någon av dummisarna som slängdes. Miso fick hämta en. Vi har tränat avlämningar hemma, men det är fortfarande svårt för henne att inte ta ett ärevarv och visa upp trofén för den som kan tänkas bli svartsjuk och vilja jaga henne.

Men när matte tokspringer åt motsatt håll när hon plockat upp dummyn så är det ju viktigt att hänga på henne. Det var rätt så blött på ängarna så det var riktigt klafsigt och mysigt att springa i. Mina rena byxor är inte längre rena. Men när hon jagat mig en stund så kunde vi göra en bra avlämning i alla fall. Vi ska fortsätta med avlämningarna här hemma, med dummysar, kanindummys och vilt.

LINJETAG

Nästa övning, var första en markering på långt avstånd och sen ett linjetag till samma ställe. Denna gång förde jag Wilma och hon gick med mig och skötte sig riktigt bra. Hon tog både markering och linjetag, men andra gången vi skulle göra linjetag på samma ställe så kunde hon inte riktigt tro att det var så. Jag fick dirigera henne och det tog hon i alla fall bra.

KVÄLLENS LYDNADSTRÄNING

På jouren ikväll började jag med Wilma. Helena kommenderade mig på fria följet och det gick riktigt bra. Wilma var supertaggad och uppe i varv + att det var en massa andra hundar där och rätt så mycket skällande överlag. Det är ju lätt att det slår över och hon börjar att frustrationsskälla. Ikväll provade jag att bara vända mig ifrån henne så fort hon skällde och gå ifrån henne. Hon fick jaga ikapp mig då jag vände mig ifrån mig hela tiden. Efter några vändningar var hon helt tyst.

Inkallning med ställande gick hyfsat bra, de första gångerna tog hon väl många steg. Nu har hon förstått vad som förväntas av henne och hon stannar tvärt om hon är säker på att det var det hon skulle göra och inte en rak inkallning. Utförandet kan hon, men stimuluskontrollen måste alltså bli bättre.

Helena kommenderade mig på fjärren också. Lite långsamma byten. Men hon gjorde rätt och utan ljud.

Rutan gick inte alls eftersom Wilma trodde att Helenas koner var targets. Hon provade tasstarget på allesammans och vi lade till sist ner försöken.

MISO

Med Miso blev det lite linförighet, baklängesmarsch, vända upp och ta några steg. Om och om.

Vi var med på platsliggningen och Miso låg fint kvar hela tiden. Jag stod ca 3-4 meter ifrån och gick fram och belönade, som längst var 20-30 sekunder mellan belöning. Nu tänkte jag börja länga tiden.

Doggie-zen sätta sig när leksaker/dummys faller. Helena fick busa och kasta kanindummy, när Miso satte sig fick hon ett "ta den!" och springa fram till Helena och busa med henne.

Hopp över hinder fungerade bra. Vi skickade hundarna mellan oss och Miso lufsade över hindret som var 20 cm högt. Kanske får jag höja lite för att få lite mer tempo och hopp.

Vi körde även lite hålla apport. Miso är riktigt duktig och håller även när jag puffar lite på apportbocken. Jag vill ha lite mer klipp i greppandet så blir tuggrisken nog lite mindre.

Sen blev det riktigt mörkt och det var dags att åka hem. Man får vara glad så länge man slipper ha vantar på sig då man tränar. Än så länge är det ju ganska varmt ävenom om vi höll på att blåsa bort idag.

Ni har väl ätit kanelbulle på kanelbullens dag!?

Igår körde vi appellen jag och Wilma. Eftersom jag sovit dåligt hela natten (faktiskt inte p g a tävling) så var jag rätt omtöcknad när jag klev upp kl 05.40 Väskan var packad, bara att koka lite te, göra mackor och hämta Helena och Vilja.

SPÅR

Jag var inte ett dugg nervös och helt tvärsäker på att spåret skulle vara en baggis, för är det något Wilma kan så är det ju att spåra. En tia eller nia var som hand i handsken, trodde jag. Wilma spårade perfekt, som vanligt, gick precis i spåret och bra vinklar. Problemet var att hon tyckte att det var lite för roligt så hon plockade inte som vanligt upp pinnarna utan dundrade förbi. Den första pinnen markerade hon, men eftersom gräset var väldigt högt så var det omöjligt att hitta den fast jag tittade noga, men inte stannade. Så här i efterhand så tänker jag att jag skulle ha stannat upp henne och letat lite noggrannare. För hon hade faktiskt markerat så då måste man väl kunna stanna till en liten stund? Det enda vi fick med oss var slutapporten.

Just då så var jag inte särskilt besviken, hon spårade bra och mina tankar har inte varit på tävling de sista dagarna. Jag tänkte att det var en trevlig om än lite för tidig utflykt för bara Wilma och mig.

VAD GÖRA?

Efter spåret så kände jag mest för att åka hem och lägga mig, men Helena ville åka och köra budföring med Vilja, och köra lydnaden som en träningstävling. Det var många ekipage som nollade spåret och det spekulerades i om det var frosten på marken eller hästskit. Jag tror bara att hundarna behöver mer träning (det är sällan man går upp kl 7 på morgonen och lägger spår i frost). För Wilmas del var inte spåret något problem utan hon var helt enkelt för ivrig och sket i pinnarna. Vi får träna mer på pinnupptagning. Jag tänker kapa mina pinnar på hälften och göra det lite svårare för henne att hitta dem, men de ska in!!!

BUDFÖRING OCH LYDNAD

Vi åkte i alla fall till klubben och fick vänta bra länge på att alla skulle komma. Jag var så trött och hade kunnat lägga mig ner på golvet och somna på en gång. När efter mycket om och men tävlingen upptogs igen så var jag inte ett dugg nervös. Solen värmde behagligt och det var mysigt att bara vara med Wilma, som på den gamla goda tiden, PreFis.

Budföringen gick bra med undantag för att Wilma var tvungen att dansa och fjäska lite för mottagaren. Full fart ut och full fart tillbaka, 8,5 poäng.

Poängen på lydnaden var inte något att skryta med, men totalt skrapade vi ihop 196,5 poäng, varav 16,5 poäng i specialen. För att bli uppflyttad ska man ha 224 poäng, varav 49 i specialen. Så det hade räkt med en 5:a i spåret så hade vi fixat det. Hade jag haft lite is i magen och plockat upp pinnen hon faktiskt markerade så hade vi nog haft en 7:a på spåret. Om inte OM vore :-). Lite snopet kändes det i alla fall fast jag inte ens var tävlingssugen från början.

Jag är i alla fall glad att jag stannade och körde lydnaden. För även om inte poängen var super så hade Wilma en bra attityd. Inga ljud och skall under tävlingen, utom på hoppet då hon lättade lite på trycket. Men hon genomförde alla moment med bra energi och fart och höll programmet igenom utan belöning. Det kändes väldigt bra. Kanske kanske är vår tävlingskarriär inte över... ;-) Det kanske är så att jag ska sluta att vara nervös så kommer det att gå bättre. Mer klackspark alltså. Det var dessutom mysigt att bara vara med Wilma en hel dag. Och i trevligt sällskap av vänner.

SJÖRÖVARE PÅ DRIFT   

Vi har seglat fredag-måndag. Nu är båten redo att tas upp för vintern. Det har varit fyra fina dagar, lite varierande med sol, dis, ingen vind och mycket vind. I fredags hamnade vi på Ostholmen strax utanför Möja. Ett favoritställe. Speciellt nu på hösten när man är stort sett ensam i skärgården. På Ostholmen har de en bastu, fri att användas av vem som helst. Känns skönt efter en dag på sjön, då man blivit lite ruggig.

PERSONSPÅR

På lördagen lade jag ett personspår till Wilma och ett till Miso. Wilmas blev lite knasigt. Ön tog slut så jag fick göra en vinkel och gå längs med vattnet, förbi ett dass och över öppna klipphällar. Jag korsade dessutom mitt eget spår två gånger, och efter en vinkel så kom spåren nära varandra. Dessutom blåste det ganska mycket. En utmaning för lilla Wilma med andra ord.

POLLETTEN SOM TRILLADE NED   

Först tog vi Misos spår som var betydligt enklare. Knappa 300 meter och två vinklar. För första gången så kändes det som om Miso på en gång fattade vad hon skulle göra. Hon satte av i spårets rikning utan tvekan och utan att som tidigare ringa runt i starten. Hon var väldigt tydlig i hur hon spårade. Det var mycket roligt att se eftersom hon tidigare har spårat men ibland liksom glömt av sig och sysslat med annat. Jag behövde inte hjälpa henne en enda gång. Det enda jag tyckte mig märka var att hon faktiskt vädrade i luften då vimplarna dök upp. Hon har en bra snok den där lilla fisen.

IVRIG WILMA   

Wilma som gått bakom med Peter höll på att kliva ur skinnet. JAG KAN! JAG KAN! JAG KAN! Tar man fram spårlinan så går hon nästan i taket, och att nu dessutom behöva gå bakom när någon annan tog spår...

Hon kunde i alla fall hjälpligt gå bredvid min sida när vi gick fram till hennes start. När hon sen fått på sig selen och linan så har hon redan börjat spåra. Första sträckan gick som på räls, vinkeln nere vid vattnet likaså. Sen blev det lite mycket dofter vid dasset, men hon redde ut det och tog sig vidare. På den stora flata klipphällen hade spåret av förklarliga skäl drivit med vinden. Där fick hon slå lite fram och tillbaka, innan hon kom tillbaka på spåret där vegetationen började igen.

Hon verkade inte ha några problem där jag korsat mina spår. Däremot så ville hon hoppa över vinkeln och gena där spåren låg nära varandra. Där fick jag hjälpa henne tillbaka på spåret så att hon tog vinkeln. Efter det var det inga problem. Annat än det att spåret var för kort, om du frågar Wilma.

DUKTIGA SKEPPSHUNDAR

Hundarna har varit riktigt duktiga. Igår plockade vi svamp och de var med och sprang som galningar, jagade varandra och hade jätteroligt. Idag har de fått ligga stilla bredvid varandra och trängas eftersom det blåste uppåt 13-15 sekundmeter och båten lutade rejält. Men de finner sig och håller sig helt lugna när det krävs. Det enda som är lite besvärligt just nu är att båda HÅRAR. Båten måste totalsaneras.

BRA KARMA

Goda nyheter fick jag innan vi gav oss av. Den nyckel jag tappade bort i somras i Sandviken är återfunnen! Den låg inkilad mellan två dynor i min mors soffa. Som jag letade över hela stan och lägenheten! :-) Kanske jag har gjort något bra nyligen för det verkar som om lite god karma har kommit min väg.

Igår var vi på NBKs jour och tränade. Först fick Wilma och Vilja träna medan valparna satt i bilen. Helena och jag turades om att kommendera varandra.

Övertaggad är bara förnamnet.   Wilma hade fullt sjå att hålla koll på alla andra hundar, luktade runt, var ofokuserad, tokskrek/skällde, och slet i leksaken. Få se nu.

Linförighet, vad är det? Vi brukar ju göra fritt följ. Lukt, lukt.

Läggande under gång. OK

Framförgående. Nja. Hon går framför men, nja.

Inkallning. Var lite lätt i rumpan när jag gick ifrån henne.

Apporten. OK

Hopp över hinder. Ingår det inte lite skall i det momentet?

Sen var det fisens tur. Vi hade tur och fick var med om en andra platsliggning. Miso var jätteduktig och låg kvar hela tiden. Hon började att lukta lite i gräset. Då slänge jag en leksak vid sidan av och hon verkade kunna koncentrera sig bättre på själva liggandet.

Vi tränade lite fritt följ, först med henne framför mig och sen vände jag upp. Vi fick till några riktigt fina positioner.

Jag gjorde även några inkallningar där jag satte ner henne och gick 10-15 meter bort, kallade in. Hon sitter fint och kommer som ett jehu. Hon är så söt, öronen fladdrar och benen går åt alla håll.

Hon var så duktig igår, fast det var andra hundar som sprang och busade, det var mörka skuggor.  

I morse regnade det kopiöst, jag lade ett viltspår till Miso när det hade lättat. Åkte sen iväg och handlade. När jag kom ut hade det börjat att regna igen :-(. Vi åkte i alla fall och tog spåret. Miso börjar att bli säkrare på vad det är vi håller på med. Hon ringade lite men var mycket mer rakt på i spåret.

Innan jag åkte hemifrån låste jag dörren och lade nyckeln i innerfickan tillsammans med mobilen. Samtidigt tänkte jag att det inte var så smart eftersom det är lätt att den följer med när man tar upp mobilen. Det var ju smart tänkt, men inte smart agerat. Mycket riktigt måste det var det som har hänt, för när jag hade tagit spåret och satte mig i bilen för att åka hem så hittade jag inte husnyckeln. Arghh!   

Jag ringde Peter för att kolla när han skulle komma hem. Han jobbade i Eskilstuna idag och skulle inte var hemma förrän tidigast kl 17.00, tre timmar senare. Suck! Jag åkte hem för jag tänkte att någon dörr mot förmodan kanske skulle vara olåst. Sen knackade jag på hos grannen och fick både lunch och fika. Sen gick vi en promenad med alla hundarna. När vi kom hem så hade Peter lyckats ta sig från E-tuna tidigare och var hemma. Nu ska jag skaffa senilsnöre, nycklar som visslar när man klappar och lampor som blinkar. Det är nämligen andra nyckeln på tre månader som jag har haft bort.   

I helgen har vi varit i Fryksås, en fin fädbodvall som ligger vid Orsa Grönklitt. Min ena bror fyllde 50 år för ett tag sedan och fick resan i present av oss syskon. Vi har haft en jättemysig helg. Igår gjorde vi en liten utflykt och hittade en fin rastplats vid en sjö. Brorsan hade med sig en Muurikka. Hade aldrig hört talas om dem, men det är en stekhäll, lite opraktisk att ta med på långvandring, men fantastiskt bra eftersom man kunde ställa den över öppen eld och laga mat. Det blev goda kycklingwraps. Hundarna roade sig med att bada och leta saker nere vid vattnet. De hade riktigt roligt.

  Min storebror gjorde stickor till brasan, inte för att det behövdes, utan för att det var roligt. Scouttakterna går aldrig ur :-)

Peter fick också visa att Scouttakterna sitter i och visa hur en Stockholmare gör upp eld (jag fick inte med på bild den stora rökpelaren som uppstod)

Matlagning under inspektion.

Wilma fick leta mat i träden (i bakgrunden)

Jättekul att plaska i vattnet, tyckte Miso.

Klart jag hjälper till, sa Miso.

Innan vi gick iväg för att grilla lade jag och en av mina bröder spår till hundarna, Håkan har aldrig tränat hund och detta var första gången han gjorde något sånt. Han fick lägga Wilmas spår och jag lade Misos. Jag hade nästan lyckats korsa mitt eget spår eftersom jag fick improvisera lite då det dök upp en stuga och en skogstjärn som jag inte hade räknat med. Vi tog Misos spår innan vi gick iväg. Brorsan och hans fru gick bakom. Miso var tvungen att stanna ibland och titta på dem och fladdrade runt lite. Det kom dessutom en hund och korsade vår väg. Men hon hittade i alla fall spåret och pinnarna.

Håkan fick gå med Wilma sedan när vi kom tillbaka från utflykten. Hon tuffade på som vanligt och jag tror att Håkan tyckte det var riktigt roligt att gå med henne. Kommer ihåg själv första gången jag tog ett spår med Wilma, jag gick nästan och grät för det var så häftigt och jag tyckte hon var så duktig.

Wilma var i alla fall liiite trött på eftermiddagen, i alla fall nöjd. Med att ha hela familjen runt omkring sig. Hon och min äldsta bror "Skinkan" har ju ett speciellt för hållande och gemensamma intressen (äta).

Miso hänger med på allt. Där Wilma är, är Miso.

På kvällen bastade vi och tog det lungt, vi var alla trötta efter att ha fått så mycket frisk luft. Sen grillade vi, åt och drack gott. Huset vi bodde i är ett jättefint timrat hus med en fantastisk utsikt över Orsasjön. Mycket bättre än så kan det inte bli.

Vi bestämde att Wilma skulle sova med "Skinkan" eftersom de båda gillar att gå upp tidigt på morgonen. Wilma tyckte det var helt perfekt och tassade nöjt med när det var läggdags. Hon hade t o m en egen liten säng mellan våningssängarna.

Innan vi åkte hem idag så var vi upp till Grönklitts toppstuga. Backen ligger precis bredvid Björnparken och jag tror det var för att de håller på och bygger där upp som man kunde komma runt ett plank och helt nära stängslet till tigrarna. Det var tre stängsel mellan oss och tigrarna, men de var kanske 10 meter ifrån oss. Det hade vi ju inte räknat med, men det var ju lite kul eftersom vi var för snåla för att betala 200 kronor vardera för att komma in i björnparken.

Nu är vi hemma igen, trötta, mätta och glada. Hundarna har skött sig exemplariskt och njuter av att få vara med. Mina fina vovvar.