Flytta till Husby, norr om Uppsala! Jag tillbringade 3 timmar och 10 minuter där igår. Det var ungefär 3 timmar och 7 minuter för mycket. På väg ner från Sandviken började min bil att göra små krumbuktsprång, först dog radion, sen började tankmätaren att sjunka. Illa kvickt svängde jag (hoppade bilen) av E4 på första bästa avfart, sen la fläkten av och till sist stannade bilen i en liten uppförsbacke, i just Husby. Lyckades rulla tillbaka och ställde mig utanför Lantmännens sädesdepå och ringde Peter. HJÄÄÄLP!!! Peter var på väg från Södertälje, alltså ganska många timmar bort. Han var dessutom tvungen att åka hem hämta verktyg och för säkerhets skull, ett extra batteri.

Som tur var så var det fantastiskt väder så jag tog mig en liten promenad (med betoning på liten). Fattar inte var de går med sina hundar i Husby? För det är bara några enstaka utspridda hus och sen stora stora åkrar. Ingen liten skog i sikte. Det enda stället att gå på var utefter landsvägen.

Jag gick förbi ett hus där en gubbe påtade i sitt trädgårdsland, han tittade inte ens upp när jag gick förbi. Sen gick jag förbi ett hus där några satt ute på gräsmattan. Jag tjoade på dem, och bad dem fylla på min petflaska för vatten till hundarna. Jovisst fick jag vatten. Sen sa jag att jag hade fått motorhaveri. -Jaha, fick jag till svar och sen vände han sig och gick. (Det var här banjomusiken började spela i mitt huvud...;-)

Tack sa jag och gick tillbaka till bilen och gjorde det så bekvämt jag kunde för mig och hundarna. Hittade en stol som jag beslagtog. Under tiden som jag satt där utanför Lantmännen, nära landsvägen, med motorhuven öppen, på en stol med två hundar fastbundna i skuggan kom det säkert ett 30-tal bilar förbi, några passerade flera gånger. Inte en enda stannade till och frågade om jag behövde hjälp.

Men min fantastiska man var ju på väg, så det bekymrade mig inte så mycket. Men det är en intressant studie i mänskligt beteende. Reflekterade över min kursbok i etologi som jag läser nu, där det står att osociala, introverta människor ofta har bättre hand om djur. Jag reagerade ganska kraftigt på det när jag läste det, för det kändes som plockat ur något rasbiologiskt verk från 50-talet. Nu undrar jag om inte djuren i Husby mår väldigt bra i alla fall...

Peter kom och, batteriet passade inte, men vi tjuvkopplade på något sätt som säkert inte var helt enligt skolboken. Vi kom efter mycket om och men hem och jag köpte med mig varsin sushi. Det kommer inte att nedtecknas som en av de bästa helgerna i mitt liv.

Hundarna var fantastiskt tålmodiga. De tyckte nog att det var väldigt konstigt att vi skulle sitta på en parkering ute i ingemansland och inte göra någonting. Men de lade sig ner och tog det hela med ro. Lilla Miso är otroligt duktig. Hemma hos min mor var de förvånade över att hon bara är 5 månader. Hon är ju så lugn! Och det är hon, plaskar ner sin gängliga, ostyrsliga kropp varsom och somnar.

Men är vi ute och busar så kan hon komma igång rejält. Ibland får Wilma något spel och kutar som en galning fram och tillbaka. Miso blir liksom förvånad och tokglad (det händer inte så ofta nämligen). Hon rusar efter och får riktiga flatteryck.

Nu snart är min värsta jobbperiod över och jag kan börja ägna mig åt hundarna och hemmet. Det var egentligen sämsta tänkbara tid för mig att ha valp, men jag får se det som att Miso får mycket passivitetsträning, för här hemma händer det inte mycket mer än att matte sitter framför datorn dygnet runt.

När jag en tittar åt sidan, ser det ut så här...

Husses flicka

Miso somnar i sin bia och kryper sen upp på småtimmarna. Wilma har sin givna plats på husses kudde eftersom jag inte gärna har hund i sängen (om jag inte fryser). De gillar inte att ligga hos mig heller, jag tror jag rör mig för mycket, det har hänt att jag har sparkat ner en och annan hund  .

Men visst är de söta mina små sovgrisar.

Eftersom jag skulle besöka mamsen i Sandviken i helgen så passade jag på att klämma in en tävling med Wilma, Lk2. Jag tänkte ta det som en tävlingträning eftersom det har varit lite si och så med träningen på sistone. Det gick ungefär som förväntat, eller inte. De moment som jag tänkte var gjutna gick på tok. Vi skrapade ihop 152,5 poäng. Ett andrapris men en förstaplacering :-) Vi fick t o m en buckla. Bara två hundar tävlade och den andra hade en dålig dag och fick bara 98 poäng.

Platsliggning 10 - Det var t o m ett skott på håll och då tänkte jag att det var kört där jag stod gömd bakom ett hus. Men Wilma låg jättefint och lugnt när jag kom tillbaka   

Fritt följ 5,5 (Släpper, sent sitt, snett, dk, släpar) - Det var ett bedrövligt fritt följ om man nu ens kan kalla det så. Fritt släp kanske skulle vara mer korrekt. Detta som har känns så bra på träningar.  

Läggande 8,5 (något sent ner) - som förväntat

Inkallning med ställande 5 (dk, sent stannade) - Wilma kom som skjuten ur en kanon och stannade 5 meter ifrån mig. Lustigt för på träning galopperar hon ganska långsamt.

Sändande med ställande 10 - En klockren ruta  

Apportering 6 (tuggar, sent avslut) - Wilma brukar aldrig tugga och nu började hon nästan jonglera med apportbocken så jag fick ta till ett dk för att hon skulle komma in och sätta sig med den.  

Hinder 9 (hoppvid avslut mot förare) - fort och fel.

Fjärrdirigering 5 (dk, skäller) - Qué??? Vadå, ska jag sätta mig upp? Jag har ju precis lagt mig!!! Grrr, vafasen fjärren kan hon ju.

Helhetsintryck 7,5

Den slutsats jag kan dra är att jag måste träna mer kondition och uthållighet. Så fort Wilma blir bra i tassen så ska jag börja att cykla med henne. Sen skulle jag behöva tävlingsträna mer, sätta ihop momenten till längre kedjor. Det är uppenbart att hon tröttnar på slutet. Ja och i början  .

Domarn var snäll och sa att det visst såg bitvis bra ut, men jag måste få lite mer stadga. Vi hade i alla fall tur med vädret. Blå himmel och över 20 grader varmt. Kanske också bidrog till okoncentrationen. Men det måste man ju också klara av, något att träna på m.a.o

Det är inte det enda som är dåligt. Idag har jag agerat sjuktransport, hushållerska, sjuksköterska. Peters rygg pajade i lördags, totalt. Han har spelat innebandy och känt av ryggen och i lördags var vi nere vid badet och hjälpte till att bygga bastu. Att stå hukad och nerböjd och såga var nog inte det bästa. På kvällen var vi på Hasseluddens Yasuragi vilket var fantastiskt skönt. Men det är ju mycket badanden i varma källor och det var nog inte så bra för hans rygg. Men med lite vila och några svängar till naprapaten så ska det nog bli folk av honom igen också. Det är första gången han har ont på riktigt någonstans i kroppen så det är en helt ny erfarenhet för honom.

Någon hundträning har det inte blivit tal om eftersom jag dessutom jobbar dygnet runt nu för att bli klar med vissa projekt. Ikväll när jag skulle träna lite och leka med Miso så kampade vi loss en tand så det skramlade mot golvet. Jag har varit försiktig eftersom jag vet att hon håller på och byter tänder och det var ingen våldsam lek så tanden måste ha suttit ganska löst. Men det blödde lite, var en kindtand.

Miso har nog kommit in i en ny valpfas. Hon har blivit spökrädd. Från att inte ha brytt sig särskilt mycket så reagerar hon nu på allt möjligt, t ex när Peter rör sig i ett annat rum eller skrammel från köket. Igår protesterade hon dessutom för första gången då vi skulle klippa klorna. Det är som om hon helt plötsligt har blivit medveten om sin egen roll och förmåga.

Idag har jag för första gången varit på mammografi. Det var ju inte så skönt, men jag har väntat på att bli kallad så jag var ändå nöjd med att ha fått det gjort. Känns som en ganska lindrig uppoffring och "försäkring". Fick denna länk av en kompis.

Sjukhuspersonalen dansar för att bekämpa bröstcancer!
Om filmen visas 1 000 000 gånger på You Tube donerar företaget som tillverkat handskarna pengar till bröstcancerbehandling.
Så titta på filmen och skicka den vidare.

Trevlig helg alla!

Valparna börjar att bli stora nu. Vi vägde Miso nu ikväll, 18 kg!!!

Idag har Lystra varit här och i morse fick valparna följa med ner och träffa gänget. Systrarna sköter sig bra och njuter av att få springa lösa med de andra hundarna. Efter det sov de gott vid mina fötter hela förmiddagen. På eftermiddagen var de så snälla och"hjälpte" mig i trädgården. Wilma och jag tog en träningsrunda på eftermiddagen.

FRITT FÖLJ

Jag gjorde ett långt fritt följ. Jag har börjat att köra språng marsch med vinklar och vändningar. Jag vill att Wilma ska lära sig att hänga med och vara i position. Dessutom så tror jag att hon tycker det är ganska kul att springa med mig.

RUTAN

Jag körde rutan från alla möjliga håll och avstånd. Hon ställer sig gärna i framkant vid ena konen, men vi hade några klockrena skick. Jag tror att det bara är att nöta. Hon kan den men måste bara bli helt säker.

INKALLNING MED STÄLLANDE

Likaså inkallning med ställandet. Jag körde några korta ställanden framför mig och sen några på olika avstånd, företrädelsevis med långt avstånd mellan oss och att hon skulle stanna bara efter några galoppsprång emot mig. Jag vill att hon ska vänja sig vid att hon kan ställa sig långt ifrån mig. Jag tror att jag ska ta hjälp av medhjälpare här så att hon kan få en avståndsbelöning.

FJÄRREN

Utan pip och med bra skiften.

APPORTEN

Ikväll körde jag lite stimuluskontroll på apporten, med nonsensord. Och jag väntade länge med att ge kommando för att få lite mer stadga i momentet. När hon apporterade så gjord hon det bra.

Det var en jätteskillnad att träna nu ikväll mot igår. Jag var inte ett dugg nervös så det smittade inte över på Wilma. Däremot blir det ju lite annorlunda än på träning då vi går in på appellplanen, jag sätter upp koner etc. Wilma var på G redan från när vi klev ur bilen igår. Jag måste börja att träna mer tävlingslikt. Men det är ju svårt att sätta sig en kvart eller mer och "vänta på sin tur" så som man måste göra på tävlingar.

Jag kanske ska börja att låta Wilma var kvar i bilen medans jag sätter upp konerna när vi tränar och sen låta henne vara kvar i bilen och vänta på sin tur på tävling. Det svåra är att Wilma är så olika från tävling till tävling. Ibland behöver hon dämpas och ibland peppas. Det gäller att läsa av henne från tillfälle till tillfälle.

Har även tränat lite med MisoFiso. Följer min lilla träningsdagbok :-) Hon är ju naturligtvis den mest intelligenta lilla valp som finns.

Ikväll var jag och Wilma iväg och testade våra kunskaper. Taggad är bara förnamnet. Fort och fel skulle man kunna sammanfatta kvällens övningar.

PLATSLIGGNING 10

Denna är jag mest nöjd med eftersom det har varit ett lite svajigt moment. Det var en rörig platsliggning ikväll där 2:orna fick ha platsliggning tillsammans med de som körde 1:an. De gick alltså tillbaka till sina hundar medans vi väntade en minut till. Vi var dessutom gå över ett dike, upp för en slänt och gömma oss bakom ett buskage så det hela var säkert lite märkligt. Men Wilma låg som en sfinx hela tiden.

FRITT FÖLJ 6,5

Detta var kvällens besvikelse för det har gått så bra på träning och jag vet att Wilma kan bättre.

INKALLNING MED STÄLLANDE 5

Dels var längden mellan Wilma och där hon skulle stanna mycket kortare än mellan där hon skulle stanna och mig. Avståndet från mig blev alltså långt. Dessutom så glömde jag bort att jag på senare tid har börjat träna in ett annat kommando .

LÄGGANDE UNDER GÅNG 8

Wilma satte sig först och det gick lite långsamt.

RUTAN 7

Wilma stod i rutan fast vid ena konen och jag tog ett dk och flyttade in henne i mitten. Korkat, hade jag ju inte behövt eftersom hon faktiskt stod i rutan.

APPORTERINGEN 0

Taggad hund tjuvstartade

HOPP ÖVER HINDER 9,5

Jättebra uthopp, ett litet gläfs och dåligt avslut.

FJÄRREN 7

Gick bra förutom ett litet gläfs.

HELHET 8

Tack för sällskap Helena och Lystra.

Fast vi var lite sena in i utställningsringen. Har ingen vidare rutin på det där med utställning och som jag redan visste så är det verkligen inte min grej . Idag har Miso och Lystra fått prova på och springa vänstervarv på Flatshow i Södertälje. Lite fånigt kändes det att springa eftersom det bara var jag och Helena i vår grupp, hade tänkt att man skulle kunna smälta in i mängden Om det blir någon mer gång så får jag fixa en handler till Miso.

Syrran vann och Miso kom tvåa (hade ju varit roligt om det hade varit några valpar till). Tydligen var det något med vårt kors som inte var som det skulle, hade Miso viftat lite på svansen så hade vi kunna skyla över de mindre fördelaktiga kroppsdelarna. Men jag tycker att vi fick fint omdöme ändå.

"Feminin tik, bra proportioner. Bra huvud och uttryck. Trillräckliga vinklar fram och bak. Bra ben och tassar. Välformad bröstkorg. Något brant i korset. Rör sig väl med bra steglängd. Trevligt temperament."

Det var en superfin dag, solen gassade och jag känner att jag har fått lite färg. Vi fick också träffa vår uppfödare Annika med familj. Och lilla syster Polly plutt, som minsann inte längre är en plutt, utan lika stor som fisen. Polly linkade obekymrat runt på sitt gipsade ben och har utvecklat ett intressant sätt att huka sig när hon kissar.

Wilma har jag råkat anmäla till tävling i Sandviken  . Jag ska upp till min mamma och tittade om det var någon tävling samtidigt vilket det är. Känns fortfarande inte som vi är klara så vi får ta det som en träningstävling. Kanske hoppa över de momenten som fortfarande inte känns helt hundra.

Men det har varit riktigt roligt att träna Wilma på sistone. Hon är vaken, pigg och med på noterna. Bara positiva vibbar. Wilma är en fantstisk liten hund, ibland glömmer jag bort hur mycket hon faktiskt kan. Hon lär sig fort och är extremt lyhörd. Det fascinerande med henne är att hon läser mig som en öppen bok och agerar därefter. Det känns verkligen som om vi har ett särskilt band. Miso Fiso är också en fantastisk liten (snart stor) hund, även om vi inte har utvecklat samma band ännu. Men hon är cool, låg i buren idag utan ett pip och är lätt att ha med sig