I morse åkte jag in till min webmasterkurs, som har visat sig vara för basic. Inte för att jag är någon supernova på webdesign, men kursen har inte varit vad jag hoppades på. Det jag är intresserad av kommer de bara att beröra lite kort, förhoppningsvis så mycket så att jag får en inblick och kan testa vidare själv. Pengar i sjön! Men vad är väl en bal...?

Inte mycket annat blev det heller eftersom jag redan efter första timmen fick en dunderhuvudvärk och var tvungen att åka hem och dra täcket över huvudet. Känner mig fortfarande lite knepig. Undrar om jag har drabbats av samma sak som mina träningskamrater? Nog om sjukdomar.

Just nu håller jag på att läsa Karen Pryors "Skjut inte hunden". Någon som läst den? Den handlar om operant inlärning och hon tar upp exempel inte bara från hundvärlden, utan ger exempel både från djur- och människovärlden. När jag har läst den klart ska jag försöka sammanfatta den lite kort. Den är i alla fall väldigt intressant.

Om man jämför måndagsjouren ikväll mot förra veckan så var det raka motsatsen till kaos. Vad är det? som Sandvikens centrum efter stängningsdags. Ödsligt.

Vi var kanske 5 ekipage och en jourtränare som inte hade mycket att göra. Hon fick i alla fall kommendera mig på en linförighet. Hon tyckte Wilma hade fin kontakt men att hon släppte positionen lite då och då. Det gör hon ju, går lite för lång ut och långt fram ibland. Idag var det extra svårt att gå eftersom appellplanen var som en skridskobana, en väldigt knölig sån. Trots att jag hade dubbar på mig så var det svårt att gå, och vinglar jag omkring och snubblar så hjälper det ju inte Wilma att gå snyggt.

Jag har ju försökt att räta på mig nu för att kanske komma till bukt med att Wilma går lite framför. Om inte annat så ser jag i alla fall inte ut som en stel 90-åring längre. (Nu är det mer som en stel 41-åring.)

Jag körde dessutom några inkallningar eftersom jag tyckte att de inte gick bra i lördags då Wilma sniffade runt. Nu hetsade jag henne lite innan jag lämnade henne i sittande så att hon nästan satt och lättade på rumpan. Då blev det bra fart, hon sprang så att kinderna fladdrade. Hon sprang t o m förbi avståndsbelöningen utan att tjuva.

Sen körde jag lite lägganden, ställanden och inkallning och varvade med belöningar. Jag körde även lite ligg med doggy-zen. Kastade leksak och godis runtomkring henne utan att hon reste sig.

Vi avslutade med några hopp. De första gick bra, men sen började hon hoppa upp på mig igen. Jag får träna lite ingångar separat igen.

Allra först hade vi en platsliggning på ca 3 min och den gick bra. Skönt med tanke på att kaosträningens platsliggning inte blev bra och jag grämde mig för att jag var med på den överhuvud taget. Men ikväll skötte sig Wilmenlund bra.

Vi saknade dig ikväll Helena, du måste bli frisk till fredag.

Vi har fått ett nytillskott i familjen. Hon låg där och såg lite ledsen ut. Jag tänkte att hon nog saknade en kompis och var tvungen att ta med henne hem. Det blev ju inte riktigt en jaktlabbe som jag har tänkt, men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig.

Vi vet inte riktigt hur gammal Bullen är, hon är en s k hittehund, men jag kan tänka mig att hon är under året i alla fall. Det var en hel kull som blivit övergivna och väntade ivrigt på att få ett nytt hem. Det verkar som om det var flera kullar för de var lite olika stora.

Vem vet vem som har haft Bullen innan, men hon verkar ganska lugn och beskedlig och van vid att bli hanterad. Det var inget problem alls att introducera henne för Wilma, de accepterade varandra på en gång. Wilma såg ju naturligtvis till att tala om att det är hon som bestämmer. Men Bullen verkade inte ha något emot det utan fann sig väl tillrätta.

När vi kom hem provade testade jag lite hur lydig hon var och vad hon kan. Bullen är ju inte så mycket för att röra på sig har jag märkt, inte många knop i onödan där inte. Hon vill mest ligga på fårfällen framför öppna spisen. Jag tror inte att valparna har haft ett särskilt aktivt liv innan så Bullen kanske inte är van vid att det är någon som bryr sig om henne. Men jag provade att göra en platsliggning med henne och Wilma och hon verkar rätt så lättlärd för hon fattade på en gång vad det handlade om och lade hakan i golvet.

Fast det är klart, just liggandet verkar ju vara hennes favoritsysselsättning så vi får se hur det går med resten. Kul i alla fall för Wilma att ha fått en kompis, fast de verkar ganska ointresserade av varandra. Nu ligger de i varsit rum och trynar.

Wilma och Bullen gör en platsliggning.

Wilma är trött efter en tuff tävlingsträning. Foto: Helena.

Precis som på tävlingar så tog det lite tid och var lite rörigt innan träningstävlingen kom igång.

Platsliggning: Wilma låg jättefint i platsliggningen. Bredvis oss låg en liten Pumi som var både osäker på människor och hundar. Först tyckte jag att Wilma spanade in honom och tänkte att nu blir det tok. Men alla hundar låg kvar stilla.

Tandvisning: Man tar ju för givet att hundar ska kunna visa tänderna, och vara vana att bli hanterade. Men det är ju en ganska konstig grej att en vilt främmande människa kommer fram och börjar pilla hunden i munnen. Domaren idag hade dessutom en stor svart täckjacka. Den lilla Pumin reagerade starkt och det såg t o m ut som den försökte att nafsa. De fick försöka flera gånger och locka lite med godis. Men den var väldigt tveksam och ryggade bort ifrån domaren. Jag har ju tränat  med Wilma på att visa tänderna och tagit det steg för steg och klickat henne. Numera är det inga problem.

Linförigheten: Idag liksom igår så var det en massa lukter på appellplanen och jag såg en hel del kissfläckar. Det verkar som om snön gör dofterna ännu mer läckra, kanske koncentrerade. Jag fick omdömet att Wilma hade bra kontakt i början men släppte sen fokus på mig efter ungefär 20 meter. Efter varje halt hade hon återigen bättre fokus. Har kollat på film efteråt och såg att det var på två ställen hon släppte och började nosa lite. Jag måste alltså förstärka den svaga biten nu veckan som kommer.

Läggande: Kanske att vår träning har gett resultat för läggandet var bra. Jag såg på filmen att det kanske inte var världsasnabbt, men domaren tyckte det såg bra ut. Och hon låg kvar även när jag kom tillbaka och väntade på mitt sittkommando.

Inkallning: Vi försökte två gånger och båda gångerna stannade hon till på ett speciellt ställe för att lukta. Andra gången hann hon inte stanna eftersom jag tjoade på henne. Hon brukar ju aldrig tveka på inkallningen, men idag var det något hon inte kunde motstå. Provade igen efter tävlingen och det  var samma sak. Sen bad jag Veronica kommendera mig en inkallning på en annan appellplan och lade ut en avståndsbelöning, då gick det mycket bättre. Men Wilma hade fortfaranden ingen vidare fart.

Ställande:  Ställandet var också snabbt och bra.

Apportering: Apporten var lite läbbig tyckte Wilma. Det har varit två gånger nu då apporterna är lite söndertuggade. Hon tog apporten men jag var tvungen att ge henne ett dubbelkommando. Jag måste träna med andras apporter, ju trasigare dessdå bättre.

Hopp: Hoppet gick bra, och ingången var hyfsad. Men Wilma var nära att börja lukta direkt efter att hon hoppat över hindret. Det var nästan som om hon hoppade och höll på att ställa sig på nosen.

Helhetsintrycket: Var att hon är okoncentrerad mellan momenten, de där lukterna var för spännande och spciellt den där fläcken hon drogs till hela tiden. Vi får träna på fokus, men störningar runtomkring. Kanske jag skulle ha skickat henne till luktfläkten som avståndsbelöning.

Sen blev det ytterligare lite väntan och när Wilma lade sig i bilen somnade hon och var helt slut.

Wilma, Vilja och Pudelen Tina.

Vilket fantastiskt väder det har varit idag, härlig vit snö och SOL!!!

Vi fortsätter vår träning på nya outstakade ställen. Vi åkte långtbortistan idag. Bra för Wilma att träna i nya miljöer. Idag var det kyrkklockor som var ett nytt inslag och lite konstigt. Och en massa lukter i snön! Jisses vad svårt det var att få henne att fokusera sig.

Jag körde först en massa lägganden under gång. Det gick riktigt trögt. Det har hon ju fixat tidigare i veckan, men det kan ju vara att vi var på ett nytt ställe. Det fria följet var inte mycket bättre, där släppte hon hela tiden och började sniffa runtomkring så det gav jag upp.

Efter en liten vila så fick Veronica kommendera mig på linförighet, läggande, inkallning och ställande, samt hopp över hinder och apport. Linförigheten var seg även den, när hon hade gjort en snygg sväng så avbröt jag så hon fick springa till avståndsbelöningen.

Det hon gjorde ganska bra idag var ingångarna, hon hoppade i alla fall inte upp på mig så som hon har gjort de senaste veckorna. Så kanske att träningen har gett lite resultat.

Jag skulle vilja ha lite mer stadga i läggandet och ställandet och fria följet så det är det vi kommer att fortsätta träna på veckan som kommer.

Vi gjorde även en gemensam övning där vi försökte locka den andres hund under platsliggning. Vi gjorde övningen med en hund åt gången, lade ner den och försökte att lura den att resa på sig. Klarar hunden att ligga kvar trots retningar så får den belöning.

Vilja och Zappa var jätteduktiga. Men Wilma som är en gottegris fixade att leksaker kastades runtomkring men inte när Helena lockade med godis. Då kunde hon inte låta bli att resa på sig. Jag tror att vi kanske får köra mer leksaksfrestning och lite enklare godisfrestning innan hon fattar att det bara är retningar. Möjligen kan jag prova att lägga en belöning några meter framför Wilma så att hon har något att fokusera på, men sen gå fram till henne och belöna när hon gör rätt.

Avslutningsvis körde vi en platsliggning i 3 minuter. Alla hundarna låg fint kvar. Det kändes bra med tanke på katastrofplatsliggningen i måndags.

Vänta på drottningens tal...

Jag hittade detta hos Maria Haglund. Klippet är alltså inte från vår träning om ni undrar varför Wilma ser så konstig ut :-)

Tänkte det kunde vara bra att lära Wilma hopp eller "upp!" som jag säger för att hon ska få lite raskare rörelser och inte veckla upp sig från sittande/liggande. Annars har det mest varit jobbmöten idag. Vi har tränat lite läggande under gång och fritt följ på våra promenader.

I förrgår hade vi hästmiddag (nej, vi åt inte häst). Vi är ett gäng tjejer som ridit ihop och har fantastiska middagar, med mycket god mat och mycket prat om hästar, män, numera lite hund och livet i största allmänhet.

Jag har inte ridit på 4 år men jag ser många likheter mellan häst- och hundträning (förutom att man inte sitter på hunden). För det första så är det i stort samma typ av människor som håller på med häst och/eller hund. Men det jag kom att tänka på som jag höll på med mycket i slutet av min ridkarriär var hur jag själv satt på hästen och hur jag kunde styra hästen genom vikthjälper och hur jag vred kroppen.

Samma sak med hund. Går jag framåtlutad så får jag ett resultat, går jag mer upprätt får jag ett annat. Jag styr hunden i svängarna genom att titta dit jag ska. Hur jag saktar in för att stanna, hur jag börjar en språng marsch, hur jag ser ut i uppställning. Vi håller på och tränar och tränar våra hundar men tittar inte så ofta på hur vi själva ser ut. Eller jag ska väl tala för mig själv, det är nog bara jag som ser ut som ett kvastskaft när jag går :-)

Fast det är ju samma sak varje år. Man tror att vintern är slut och så kommer den tillbaka. Nu har vi mer vinter än vi har haft på hela vintern. Litet bakslag, men samtidigt så är det väldigt vackert. Wilma ääääälskar snön.

"Sa du snöboll?!"

På morgonpromenaden fick vi pulsa fram längs strandpromenaden. Lilla Posh följde Gerd som en liten svans. För henne var det som snödrivor kring fotspåren. Både hon och Conrad har det kämpigt med att snön fastnar i pälsen. Det blir tungt för en liten hund på 3 kg. Tur att hon har en rosa tröja, annars skulle hon försvinna helt.

Posh i kölvattnet efter Gerd.

Conrad blev som en snöboll hela han. Han dök ner med hela huvudet under snön och sen hade han en liten hylla av snö på nosen under hela promenaden.