Jag ska försöka sammanfatta gårdagens övningar med Miso hos Eva Thorén i Rimbo. Vi började med ett teoripass. Inget nytt under solen, men man kan nog inte höra detta för många gånger. Vissa saker måste man bli påmind om och trumma in i hjärnbalken.

TÄNKA   PLANER   GÖRA

Inte samtidigt och i rätt ordning och hålla sig till planen. När man väl är inne på GÖRA så är det försent att börja TÄNKA och PLANERA. Något jag är expert på. Jag tänker (ibland) och planerar, men sen när det kommer till att göra så glömmer jag ofta att hålla mig till min plan. Det kan vara en så enkel sak att jag tänkt träna dirigering = dit jag pekar ska hunden titta och springa. Men sen när hunden har gjort det och kommer in med leksaken så vill jag att den ska komma till mig och lämna. Helt plötsligt har jag ju börjat träna avlämningar fast det inte var det jag skulle göra!

DISTRAKTION

DURATION

DISTANS

DÖ-SVÅRT

Dessa fyra ben måste man ta hänsyn till i träningen. Har du hög distraktion så kanske du måste sänka nivån i de andra benen.

PROVA PÅ VILT

Miso har bara fått träffa en kaja förrut och det var flera månader sedan. Ikväll hade Eva plockat fram en and bara för att vi skulle se hur hundarna reagerade. Det fanns inget krav på att de skulle ta den eller ens gå fram till den. Vi skulle inte locka och pocka, bara observera och ta emot det vi eventuellt skulle få. Det ska inte vara en massa ljud eftersom det är lätt att man berömmer sånt som råkar komma in, tuggande etc. Tar hunden så gör den annars får man vänta och kanske plocka fram vilt en annan gång.

Eva hade lagt ut tre and-attrapper (vad heter det mer?), och en and. Miso gick fram kollade kort in attrapperna, dök på anden, snuffsade lite i fjädrarna och plockade sedan upp den först lite försiktigt och sen rakt över kroppen. Jag stod en bit bort och gick bortåt. Hon kom till mig och vi bytte med godis. Jätteduktig! Jag har ju inte tränat något med vilt, inte särskilt mycket apportering, utan bara börjat träna fast apportgrepp.  

Sen tyckte Miso att hon kunde hjälpa ALLA de andra som inte tyckte att anden var lika mysig ;-) Lilla Sickan 4 månader (jaktlabrador), tyckte att hela grejen var ganska skum och gjorde stora lovar runt området, även då matte närmade sig och ställde sig mitt bland attrapper och and. Det var först när Miso och jag ställde oss där också som Sickan tyckte att det var ok att komma fram. Där kan man se vad en artfrände gör för skillnad.

AND I BUSKAR

Efter det drog Eva anden efter marken och slängde in i buskarna kanske 20 meter ifrån oss. Miso såg när hon gjorde det och hade drag ditåt, men sen när jag släppte henne var det som om hon helt hade glömt bort att något hade hänt 20 meter bort. Hon körde ett flatterejs istället och sprang fram och tillbaka som en galning. Där var det inte många hjärnceller som samarbetade!   

Men vi gick närmre och till sist så fattade hon att det var den där fantastiska anden som hon skulle leta efter. Sen kom hon stolt springandes mot mig igen och vi kunde byta.

DIRIGERING

Eva hade en vit pinne som hon ställde i höggräs/buskar. Vi gick dit sa "pass på" (används sen för att hunden ska vara uppmärskam på att här ska det arbetas) och kastade en leksak vid pinnen. Vände, gick en bit bort och riktade upp hunden mot pinnen, dirigerade och skickade med ett "ja!". Miso blev distraherad av något vid stranden som hon var tvungen att buffa på och inte riktigt kunde släppa. Men jag väntade ut henne och precis när hon tittade mot pinnen så gav jag ett "ja!". Hon lyckades släppa det hon varit så upptagen av och sprang till leksaken. Väldigt bra att hon kunde ändra fokus fast det andra var så viktigt.

INKALLNINGAR

Vi fick köra inkallning med attrapperna som störning. Miso sprang över, med endast en liten tvekan (eller så råkade hon snubbla på en attrapp, min lilla smidiga hund :-). Sen fick vi även prova på inkallning två och två samtidigt, där hundarna släpptes på lite olika avstånd och tid. Även detta gick jättebra. Det känns så skönt att fast Miso ger lekinviter till alla så kan hon ändå fokusera och tycka att jag är det bästa som finns i en sån övning.

Miso är en väldigt trevlig och social hund, och det känns som om hon är bra på att läsa av andra hundar och agera därefter. Om det är någon som är osäker då hon kommer fram så kan hon antingen strosa undan eller så lägger hon sig på marken, rullar runt och visar att "jag vill bara leka".

En söt grej som hände var när vi skulle köra dirigering och jag fick låna en lite roligare leksak av en av tjejerna. Miso sprang ut och hämtade den och sprang sen tillbaka till den jaktgolden som ägde leksaken :-) Ungefär som, här har du din leksak!

Lite senar när jaktgoldenhannen skulle hämta en and så kom han till mig och Miso i full galopp och släppte anden framför Misos tassar, som tack för att hon kom tillbaka med hans leksak.   

Detta var en riktigt bra kväll och vi fick med oss en massa matnyttigt.

Jag hade anmält Wilma och mig till Lk2 den 10:e, men förra fredagen började hon att löpa :-( Det är bara 3,5 månad sedan sist så jag hade inte en tanke på att det kunde vara på gång.

Wilma började löpa första gången då hon var 6,5 månader. Sen har tiden mellan löpen minskat för varje gång och nu alltså bara 3,5 månader. Jag ska ringa veterinären. Jag överväger en kastrering, för detta är inte kul vare sig för oss eller henne. Hon verkar i o f s inte så berörd. Hon har inte varit skendräktig eller så. Möjligen lite slöare. Är det någon som har erfarenhet av att ha låtit kastrera sin tik?

Jag kom av mig lite i träningen, men jag och Helena var på jouren i måndags. Vi gjorde en platsliggning och så gick jag igenom några moment. Med Miso har vi varit på jaktträning hos Eva Thorén. Det är fyra gånger nu i juni. Man hinner inte så mycket varje gång, men det blir en hel del diskussioner och tankar som är nyttiga.

Ikväll har jag haft Lystra, Vilja och Tina här eftersom matte och husse är borta. Vilja hittade ett tuggben och var nöjd med att få ligga med det. Sen när jag skulle ta en tur med dem på tomten så hittade Vilja naturligtvis till grannens kompost :-( Åh vad jag längtar efter ett staket! Jag försöker få med mig Peter på noterna. Han är inte emot idén, men pengarna och arbetsinsatsen. Det känns naturligtvis som trista pengar att lägga ut, men det är så otroligt skönt att kunna släppa ut hundarna utan att ha hundra koll hela tiden.

En ihärdig Vilja försöker se så hungrig och söt ut som möjligt för att få en tugga av Peters macka.

I helgen har vi varit på kennelträff med jaktläger. Miso och jag, Helena och Lystra var med i valpgruppen och hade Eva Thorén som instruktör. Hon tränar jakt med klickertänk och det var jättekul. Vi hade även mer lite större hundar som har kommit lite längre i vår grupp och Eva varvade övningar med valparna och de större.

Peter följde med och han och Wilma var med i blåbärsgruppen med Perra och Vilja. Vad de gjorde fick vi inte veta så mycket av, fast vi försökte pumpa dem :-) What goes on i "Blueberry group, stays in Blueberry group" var deras mantra. Men jag har fått lite inside information att de skötte sig bra.

Blåbären.

Jag har ju hållt på med Wilma så mycket och när det är något som hon hetsar upp sig över, blir rädd för eller reagerar på så kommer hon alltid till mig för att skvallra och få stöd. Det kan hända att hon skärper sig lite mer när hon är med Peter. Där lönar det sig liksom inte att hetsa upp sig lika mycket, för husse är lugn som en filbunke och försöker inte lika mycket som matte. Jag tror det är bra för Wilma.

Eva instruerar Annica och Pingla.

I vår grupp fick vi göra en stadgeövning med omvänt lockande. Det har jag ju tränat med Miso och hon börjar att bli duktig. Men som Eva sa, hundar är dåliga på att generalisera. Lägger man på en ny störning, ny plats, ny person etc så blir det en ny sak man måste träna på.

Hundarna fick även göra ett litet närsök. Något vi inte har tränat på. Jag har nästan inte tränat någon jakt med Miso alls. Jag har liksom inte haft någon brådska med det. Dels för att jag inte kan tillräckligt mycket och inte har velat göra fel från början, dels för att jag tror att det är mycket värt att träna lydnad först. Ett bra exempel på det är Pake med Cola. Vilken fin lydnad han har på henne och bra attityd!

Pake och Cola.

Valparna kroknade ganska fort även om det blev mycket att bara vänta och titta på andra. Men det är ju tröttsamt ändå med alla intryck. Miso hade lite svårt att koppla av först och höll på och stökade runt, försökte komma fram till Lystra, hälsa på brorsan m.m Men hon är ändå väldigt cool. Hon och Wilma låg tysta på rummet när vi käkade på kvällen. Wilma har det aldrig varit något problem att lämna någonstans och det kanske smittar av sig.

Vexa, en av de större hundarna, har lagt in en prilla och undrar vad matte menar egentligen?

Av alla syskon så var Miso den som var mest olik, både till uteseende och sätt. Miso är lik mamma Vilja och förrutom hennes goda mentalitet så har hon fått hennes lufsande gång och samma sätt att rinna ur soffan (enligt Perra). Miso är också lite mer eftertänksam och inte så snabb i vändningarna. Men som Eva sa, vänta några månader och se, då kommer det att ha hänt mycket och vara mycket mer fart under galoscherna. Just nu är hon väldigt mycket eftertänksam valp.

Vera

Bonzo

Zebbe har badat i ett lerdike och Wilma talar om för träskmonstret att inte komma för nära.

Miso är lite trött till slut.

Det var en jättetrevlig helg, bra instruktör, trevliga människor, god mat och roligt resesällskap. Vi tryckte in oss i samma bil med Helena, Perra och hundarna. Den enda som tyckte att resan var lite jobbig var Vilja. Hon tyckte nog att det var lite trångt eftersom valparna låg tillsammans i stora buren bredvid henne. På vägen hem försökte hon att sitta och sova. :-)

Varför kan inte jag få ligga i den där buren och valparna trängas här ute?

Miso och Lystra hade det bra bak i bilen.

Den som hade det bäst var nog Wilma (som vanligt). För att slippa bli manglad av tre flattar så fick hon ligga mellan mig och Peter i baksätet. Något hon inte hade så mycket emot. Hon fick t o m låna Helenas bilkudde som stöd för hakan.

Tack Helena och Perra för bra körning och trevligt sällskap!

Ikväll åkte jag och Helena med hundarna till Nacka BK. Jag har inte tränat på jättelänge, inte ens inomhus hemma. Det märks på hundarna. Det var i alla fall väldigt skönt att komma iväg även om hjärnan inte kändes helt påslagen.

Med Wilma hade jag bestämt att jag skulle köra hela tvåans program rakt igenom med Helena som fick vara kommandoran. Wilma fick sitta kvar i bilen medans vi gick ner till appellplanerna, ställde upp rutan och sen körde vi med valparna.

Miso och Lystra fick köra inkallning på visselpipa. En av oss höll och den andra sprang iväg och visslade. Båda valparna hade full fart. Det är roligt att se att de är så olika. Miso har liksom fortfarande inte vuxit i kroppen, hon är väldigt klumpig. Ser ut lite som Janne Långben. Just nu är hon dessutom lite dragster med högre bakben. Lystra är kompaktare och har mer koll på sin kropp.

Eftersom det är bra att dra nytta av att ha en medhjälpare så körde vi även hopp över hinder. Först vanlig budföring som vi sen flyttade så att vi stod på varsin sida om hindret och skickade fram och tillbaka. Det var ett tag sedan vi gjorde detta och första så ville både Miso och Lystra springa runt hindret. Men till sist så började de få kläm på det.

Jag körde lite mattan och sitta kvar med stadga. Miso är riktigt duktig. Det var ganska svårt ikväll för det var många hundar på klubben och så klart spännande att se vad syrran eller mamma håller på med Helena.

WILMA

Platsliggning. Tyvärr så kunde inte Susanne komma ikväll så det blev bara en platsliggning med Vilja bredvid. Men det var mycket hundar runt omkring och så Systra Lystra som satt och skällde (det är ju orättvist att behöva sitta fastsatt). Platsliggningen blev nog 3,5-4 minuter och Wilma låg jättefint hela tiden.

Linförighet. NÄR Wilma går bra fot så går hon jättebra och har fina vänstersvängar. Tyvärr så tappade hon position några gånger och halkade lite efter.

Läggande under gång. Jag glömde att fråga Helena om hon lade sig långsamt.

Inkallning med ställande. Vi körde på kort avstånd, kanske 15 meter. Wilma stannade med ganska många steg.

Apporteringen. Full fart ut, nästan så att hon tjuvade på Helenas kommando. Slarvigt avslut.

Hopp över hinder. Wilma tjuvstartade och hade ett slarvigt avslut med ett litet gläfs.

Rutan. Gick inte alls. Jag fick dirigera in henne i rutan.

Fjärren. DK på första sitt, något gläfs. Sista ligg var bra.

Det var i alla fall jätteskönt att komma iväg. Förhoppningsvis ska det bli lite mer av den varan framöver. Jag tycker det är svårt att vara inspirerad när det har varit ett så långt uppehåll och hjärnan är slutkörd. Men får vi bara lite lugn och ro och lite rutin så tror jag att inspirationen kommer också. Tack för sällskap ikväll Helena!

Nu ska vi ladda för Flikenlägret. Det ska bli jättekul. Kul också att Peter ska följa med och föra Wilma. Jag tycker att det är bra att han blir lite mer insatt så att han kan hjälpa mig samt att han och Wilma får dela något mer än huvudkudden :-)

Idag har jag varit ledig hela dagen, tjoho! Peter har seglat och jag har varit själv med hundarna. Jag har ägnat dagen åt att fixa i en eftersatt trädgård och fixat på altanen. Ska göra i ordning den så att det blir lite mysigare med en hörna för att chilla i  

Igår när vi käkade middag och satt och pratade blev vi väldigt förvånade när det helt plötsligt satt en hund på bordet!

Peter och jag märkte inte att hon klättrade upp på stolarna och sen helt plötsligt satt på bordet. Jag var ju tvungen att fota, sen åkte hon snabbt ner. Hon försökte några gånger till, men det är en grej vi inte tänker uppmuntra  

Grannarnas barn har helt plötsligt upptäckt att det är jättekul att vara hemma hos oss. Det är väl lite spännande förut har de varit lite blyga, men det har gått över... Småkillarna sitter vid dammen och försöker fånga småkryp och så kommer de och ska kela och busa med hundarna. När det blir lite för mycket av det goda så skickar jag hem dem, men samtidigt så är det ju bra att hundarna får lära sig att vara med små barn.

Tanken var att jag skulle ha åkt till klubben och tränat ikväll. Men efter att ha varit ute och jobbat hela dagen så kändes det inte lika aktuellt. Nu väntar jag på att Peter ska komma hem från seglingen. Jag har gjort en rabarberpaj, det händer inte så ofta att jag bakar så det kommer nog som en överraskning. Det blev lite senare än jag trodde. Men det kanske aldrig är för sent för rabarberpaj.

Det känns som om min otursvecka med trasig bil, trasig telefon, jordens skavsår etc vände i och med att smörgåsen landade med rätt sida upp igår. Bortsett från en påtvingad resa till Danmark så börjar den värsta jobbperioden att närma sig ett slut och jag kan andas ut lite grann. Och ikväll har vi avnjutit årets första grillmiddag som Peter fixade   

Peter vägde lillfisen och det visade sig att vi numera har en storfis.

Mina blöta charmtroll Wilma och Miso, 5,5 månader, ca 20,5 kg!

Förstår inte hur detta gick till? Jag skulle ju ha en liten Flat!?! Jag kanske får sluta att ge henne mat eller så får Peter börja att träna armmusklerna så att han orkar lyfta ombord henne på båten  . Jag ska sy ett skynke med fyra hål som man placerar hundens tassar/ben i så att skynket omsluter och går upp över ryggen. Med två handtag sen så blir det enklare att lyfta ombord. Wilma är ju så smidig så hon klarar att hoppa ombord från de mest kniviga lägen. Men Miso har absolut ingen styrsel ännu i kroppen och är ganska klumpig.

Igår hade vi jaktträning, Peter följde med och förde Wilma. Han har ju inte alls jobbat med henne och har inte ännu någon riktig kontroll på henne. Helena hade en bra övning som var och en anpassade efter sina behov och sin förmåga.

Eftersom Peter ska följa med på Ryegate's läger i Fliken nästa helg så ville jag visa honom lite vilka tecken och signaler jag har på Wilma. Sen kommer han ju att få skapa sina egna, men mycket är väl vunnet genom att göra ungefär lika. Med lite träning så kommer det nog att gå bra.

Miso fick ha lite passivitetsträning samt att jag gjorde en enkel dirigeringsövning med henne + sitt på signal/tecken och stadga i att sitta kvar. Vi har nästan inte tränat alls de senaste veckorna, och absolut ingen jakt, visselsignaler etc. Jag tänkte att vi kanske måste ha gjort något när vi kommer till Fliken. Å andra sidan så är det ju en valpkurs och vi får väl lära oss grunderna där.

De senaste dagarna har det varit varmt och hundarna har inte orkat så mycket. När Lystra var här ena dagen så gick jag ner till badet med alla hundarna. Alltid en utmaning med två valpar som hela tiden brottas. Miso och Lystra tycker att det är vansinnigt kul med vatten och plaskar runt och lever rövare. Lilla Lystra går numera under smeknamnet Fiona. Alltjämt en prinsessa (enligt matte), men gillar allt som är blött och geggigt. Undrar vem som är Shrek?! Varje gång Fiona, f'låt... varje dag Lystra har varit hemma hos mig så är hon skitig, rufsig och dammig. Jag tror kanske inte Helena uppskattar det lika mycket som Lystra . Efter mogonruset har alla legat och trynat runt omkring mig, fast altandörren är öppen och de kan gå ut. De har varit jätteduktiga och sovit länge när jag setat och jobbat.

Sömntuta 1

Lystra - sömntuta 2

Miso - sömntuta 3

Hoppas att vädret håller i sig. Peter ska segla Ornö runt (kappsegling) och har packat understället. Men enligt Gerd som badar varje morgon så är det 14° i Baggen så det är ju nästan badväder *hrkl*.

Trevlig helg alla!

Det är tydligen så det ska vara nu . Tur att man är en samlare. De två första mobilerna som jag försökt att återuppliva ville inte. Men min gamla hederliga nokia som man, hör och häpna, nästan bara kan ringa på - den fungerar alltjämt  .

Min söta lilla stollare, världens bästa knasboll. Hon vill gärna vara ute hela tiden och eftersom hon nöjer sig med att ligga på sin bergshäll så får hon vara det. Ibland får hon för sig att jag ska kasta boll till henne. Då hör jag dunset från bollen som hon slänger upp på förstukvisten och sen sitter hon och råstirrar på den utan att säga ett knyst. Hon kan sitta hur länge som helst utan ett pip. Tänk om hon kunde koncentrera sig så bra på annat.

Ibland drar hon en repa över till grannen och idag när jag tittade ut genom fönstret i arbetsrummet som vetter mot grannen såg jag Wilma på Evas solsäng, med alla fyra benen rakt upp i vädret medans hon blev kliad på magen. Den hunden vet vad njutning är! För att vara en enmanshund (som det sägs att tollare är) så är hon hon väldigt social och älskar alla. Speciellt om det bjuds på lite kel.

Miso har varit hos Helena och jag vet inte vad hon har gjort med henne för Peter fick släpa ut henne i kopplet för kvällskissning. Lealös har fått ett nytt ansikte. I morgon kommer Lystra hit så då är friden över. Hoppas det blir fint väder även i morgon, idag invigde jag shortsen och hittade ett par vitblå ben som inte sett sol på väääldigt länge.