I morse träffades vi i Krokis för lite jaktträning. Eftersom det inte skulle pangas så fick Wilma och husse följa med. Äntligen, sa Wilma, som har fått stå tillbaka lite för att jag tränar Miso.

På dagens schema stod lydnad, inkallning och stoppsignal.

LYDNAD

Peter har ju aldrig använt klicker och tränat Wilma så jag fick sätta igång dem och visa hur han skulle göra. Jag tycker att de båda var jätteduktiga. Och jag tror att Peter börjar att tycka det är kul när han ser vad han kan göra med Wilma. De gick fotgående mellan dummisar och när hon klarat det bra så skickade Peter henne på dirigeringar.

Miso fick gå fot emellan de andra hundarna och det klarade hon bra (med koppel). Sen hade jag henne både uppbunden och lös vid ett träd och hon satt eller låg snällt och tyst kvar.

INKALLNING (MED APPORT)

Vi tränade sen en och en, först inkallningar. Vi satte hunden och lade en dummy mellan oss och hunden på det avstånd vi trodde att hunden skulle klara av. Kallade sen in, hunden skulle plocka dummyn och komma. Miso tyckte inte att dummyn var något roligt så hon sprang över den och kom till mig istället. Vi körde så några gånger och sen fick vi låna en kanindummy av Helena. Den var MYCKET finare och lite svårare att lämna av. Jag satte Miso med kanindummyn nära och sen gick jag långt bort så att hon inte såg mig. Då blev det bättre fart in till mig även om hon tvekade några meter före. Men slänger sig matte i ljungen och drar fram en leksak så är hon riktigt rolig.

DIRIGERING

Wilma fick istället springa på en dirigering och hämta "ninen". Och "ninen" var sååå läcker. Wilma fick spel och gjorde ärevarv runt med kanindummyn. När Peter skulle ta den så knep hon ihop och det blev lite dragkamp (vill vi inte ha). Jag hade innan sagt åt Peter att träna lite avlämningar med kaninbollen och det tror jag gick bra, men när hon sen fick fritt spelrum så blev det lite för svårt. Det är inte så ofta hon har apporterat kanindummys. Vi får träna på avlämningar och bra belöningar.

STOPPSIGNAL

Stoppsignalen var lite trixigare att träna. Tanken var att när hunden sprang ifrån oss så skulle vi blåsa stoppsignal, och när den vänder slänga en boll. Första problemet var att få Miso att springa ut från mig. Nästa problem var att när hon väl gjorde det så betydde inte stoppsignalen något för henne. Jag passade då på att blåsa när hon var på väg mot mig och kastade sen bollen. Hon fattar inte vad signalen betyder. Vi får träna på detta på promenaderna, och lite nu och då.

JAGAD AV GETINGAR

Igår när jag rensade sly på tomten måste jag ha stört ett getingbo. Rätt vad det var så kände jag ett stick och sen ett till. När jag googlat på getingstick så står det att man ska blunda, hålla munnen stängd och med armarna längs sidorna långsamt backa ifrån getingarna. Jag kan säga att jag gjorde inget av de sakerna . Dessutom var jag rädd att hundarna skulle få getingar på sig, Miso, Lystra och Wilma var alla tre i närheten av mig. På Miso och Lystra borstade jag bort två getingar, ingen av dem blev stungna. Men jag fick tre stick. Två vid armbågen och ett i foten. Nu är jag rejält svullen och det ömmar och kliar. Jag får nästan inte på mig skon på den foten. Har det inte gått över till i morgon så får jag väl söka hjälp  . Nu har jag smörjt på lite Zon så får vi se om det lindrar. Vad jag vet så är jag inte allergisk. Då borde väl problemen ha varit större   

Enda som är bra är att Peter nu pysslar om mig, för det är ju lite synd om mig  

Idag lade jag ett viltspår som var ca 500 meter till Miso. Eftersom jag pratade i telefon när jag åkte hemifrån så glömde jag snitslarna :-( Orkade inte åka hem igen så jag lade spåret, på ett ställe som jag inte riktigt känner till. Visade sig att det var en massa stigar överallt (Helena, hoppas inte folket i Krokis misstycker att en kvinna går omkring och skvätter blod!).

Spåret fick ligga ca 2,5 timme innan vi tog det. Miso var mycket mer fokuserad än när vi personspårar (det är ju liksom lite mer spännande med blod). Eftersom jag inte hade snitslat så fick jag lita på att vi skulle lösa det tillsammans. Dumt kanske, men samtidigt så fick jag verkligen koncentrera mig på hur Miso betedde sig, försöka läsa när hon var på spåret och när hon hade tappt.

Hon gick långsamt och bestämt men på något ställe kom vi nog lite snett. Det gäller att inte få panik när man börjar att bli tveksam till om de verkligen är på spåret. Jag tänkte nästan ge upp då eftersom det kan vara dumt att irra runt planlöst så att hon går och luktar efter vad som helst. Men vi gick några meter tillbaka där jag senast visste att hon hade spåret i nosen, och då redde hon upp det. Duktig flicka, andra gången i livet hon tar ett viltspår. Denna gång var det inte heller lika många spöken i skogen som första gången vi viltspårade. Vi hittade klöven och den fick hon stolt bära hela vägen till bilen.

Nästa gång ska jag har snitslar eller GPS med mig.

Inspirerad av alla som spårar runt mig så lade jag två spår i morse. Med Wilma var jag jätteflitig och lade spår ganska ofta från det hon var ca 8 månader. Inte fullt så ofta nu. Med Miso har det blivit ett handfull gånger.

Wilmas spår hade många terrängbyten. Först på äng med högt gräs och rådjurslegor, över en bäck, igenom halvmeterhögt björksly och in i skogen. Det var ett kort, 300 meters spår. Hon var som vanligt väldigt säker, gick i bra tempo och lämnade pinnarna i handen (med lite påminnelse på den första). Vi har ju anmält oss till appellen i oktober. Hoppas bara att hon inte börjar att löpa.

Misos spår var dryga 300 meter och gick i skogen. Det började först lite snårigt genom ormbunkar, sly och över ris och blev sen lite lättare med ganska öppen skog och lite berghäll. Jag gjorde misstaget att inte snitsla. Med Wilma har jag nästan aldrig gjort det, men det är svårare att komma ihåg hur man har lagt två spår. Dessutom så är jag inte så bra på att läsa Miso ännu   .

Idag så såg Miso inga spöken alls   , däremot så tycker jag att hon virrar omkring och ringar mycket . Det är som om hon inte förstår riktigt vad hon ska göra och kommer på det ibland. Vi hittade i alla fall alla apportpinnar och leksaken på slutet. Vi behöver bara spåra lite mer. I morgon ska jag lägga ett viltspår till henne.

Lystra var med. Under tiden spåren fick ligga till sig så fick de springa lösa i skogen. Till och med Wilma bjöd upp till dans och fick rejäl fart på flattifnattarna, kan man ju tycka att de sköter rätt så bra själva. Men när Wilma för en gång skull bjuder till så är det lite fest.  

Sen har de snällt legat i biorna vid mina fötter när jag har jobbat. De är i alla fall söta när de sover.   

Idag är syskonen Wilddjur 9 månader. Det blev bara en liten firning med tuggpinnar eftersom jag kom hem så sent. Vi får dessutom säga ett extra grattis till duktiga Polly och kennelmamman som idag tog ett anlagsprov med högsta poäng. Grattis!

Valparna har blivit så stora fast ändå väldigt barnsliga. Läs Helenas blogg om deras party igår  . Någon veckopeng har de ju inte, men det blir nog indrag av grisöronen nu  . I morgon kommer syrran hit så då får vi se vad de hittar på. De kanske kan hjälpa mig att göra klart i arbetsrummet. Det är dags för målning, det borde väl två flattifnattar klara av  .

Fick mejl idag från Canis med länk till tänk om ren och smutsig klickerträning. Med handen på hjärtat så måste jag nog oroväckande erkänna att jag ligger väl mycket i höger kolumn   

Lite bloggtorka igen då jobbet kallar.

I måndags var vi på jouren på Nacka BK och livade upp tillvaron lite. Det var många hundar där och jag tänkte att det skulle bli svårt för Miso att koncentrera sig. Men hon var så duktig. Hon bjöd beteenden och var verkligen med på noterna. Det var riktigt roligt att träna henne   .

Sen att hon fick ett lite flattrejs tillsammans med morsan behöver vi ju inte prata så högt om. Lite pinigt men det störde i alla fall inga andra. Helena lyckades fånga in henne och sen var den leken slut, till Viljas förtret. Wilma stod under tiden och gafflade på sitt håll. Undrar om vi är välkomna tillbaka nästa måndag?   

Wilma var verkligen på G. Rutan satte hon klockrent. Inkallning med ställande däremot blev lite för svårt med alla andra hundar runt omkring. Jag fick korta ner avståndet mellan oss till ca 10 meter innan hon kom ihåg vad hon skulle göra. Sen kunde vi länga ut till 15-20 meter igen och det gick bra.

Igår när Peter kom hem och släppte han hundarna. När han sen kom in i köket stod de båda helt stilla med nosarna nära nära en lite mus som låg ihopkurad på köksgolvet. Peter önskar att han hade haft tid att ta en bild. Men han valde istället att försöka fånga in musen. När han lade en burk över den vaknade Wilma till och blev helt galen och skulle ha musen.

Den gick dock ett annat öde till mötes tillsammans med spaden. R.I.P  

Igår började jag min kurs i tidnignsdesign. En av uppgifterna är att göra en egen (fiktiv) tidning. Inte trycka eller göra klart, men idémässigt och innehållsmässigt ha en uppfattning om vad den ska handla om.

Jag tänkte (kanske föga förvånande) göra en tidning om jakt/jaktträning. Eftersom säkert 85% av de som tränar hund är kvinnor så tänkte jag mig att målgruppen för tidningen är kvinnor, intresserade av hundträning och kanske framför allt jakt och bruks. Det finns hundtidningar och det finns jakttidningar, jag tänkte mig en kombination av dessa. Mattnyttig, inspirerande och med en kvinnlig touch  .

Innehåll:

Intervjuer och reportage om hundförare/jägare

Tips på bra träningsprylar/hundprylar

"Modereportage" med hundförarkläder

Instruktörens sida med övningstips

En kock som ger recepttips

...

Har ni några förslag på vad ni skulle vilja läsa om?

...känns ibland som om man inte kommer någonstans.

Igår var jag med Helena på Nacka BK och tränade med båda hundarna. Misstag nr 1 var att glömma att äta lunch. Blodsockernivån nere vid fotknölarna = ett monster (fråga Peter)  .

Det började bra med Miso. Men så lade hon av och tyckte inte att vare sig godis eller lek var roligt, bara tugga på gräs eller inte göra något. Misstag nr 2. Jag kör för många repetitioner och dessutom i ny miljö. Miso är inte så repetitionsuthållig. Jag måste komma ihåg att hålla övningarna korta och belöna med mycket lek.

Stackars Helena försökte att hjälpa oss och berömde Wilma för att hon var duktig på appellens framförgående, men det hade hon ju inte mycket för  . För då hade jag redan surat ur  . Men efter lite begrundande över statusen så kunde vi i alla fall avsluta på ett bra sätt.

Jag måste komma ihåg att Wilma är Wilma och Miso är Miso. De är helt olika och dessutom så är Miso 8 månader, hon kommer att få upp tempot bara jag har tålamod. Dessutom, som Annica skrev i sitt inlägg så är det rätt så tjatigt ibland att harva med grundfärdigheter, när det är roligare att springa efter saker. Jag kommer ihåg hur det var när jag skulle träna in Wilmas fotgående. TRÅÅÅÅÅÅKIGT! Och nu är det ju faktiskt roligt, för nu gör hon det riktigt bra (ja inte alltid på tävling då  ).

När jag kom hem så skakade jag liv i den hårddisk där jag lagt Misos träningslogg. Nu har jag fått lite ny energi. I den har jag delat upp alla moment i små små delar. Det gör att det är lättare att se att det faktiskt går framåt hela tiden. Lättare också att komma ihåg vad jag ska träna på så att det inte blir samma saker hela tiden (hon är en hejare på hopp-stå...)

Nästa grej att komma ihåg är att byta miljöer. Hon kan många saker inomhus, och på våran fotbollsplan. Nu måste vi snabbt flytta ut i andra miljöer (och då sänka kriterierna!).

Nu ska jag in till stan på uppstart för en ny kurs i tidningsdesign som jag ska gå under hösten. Det ska bli kul och förhoppningsvis givande. Det gäller att tillföra energi på alla håll