Mor har en ny liten kattunge. Miso bryr sig inte alls, medans Wilma vill vara väldigt nära. Kattungen morrar åt hundarna, men ligger tryggt kvar. En tuff liten krabat.

...eller vi kanske ska säga gäss!

Vilja tyckte att det var hennes joglar och sa till valparna som ju var ganska nyfikna. Men ingen fick mycket mer än lukta på kanadagässen innan hamnade i min frys. Wilma fick undersöka en gås när jag kom hem med dem. Hon har ju varit ganska skeptisk till vilt, men detta var spännande. Kanske det går att få henne lite mer intresserad. Vi tränar ju apportgrepp med allt möjligt så det kanske inte är omöjligt.

Helena har via en granne fixat gässen. Valparna får ju inte ta dem på ett tag, i alla fall inte Miso förrän hon har lärt sig ta saker ordentligt i munnen och lämna ifrån sig.

Vi har fortfarande inte tränat så mycket i värmen, men nu har jag äntligen semester på allvar så nu ska jag försöka bli lite mer strukturerad. Jag körde lite stadga och dirigeringar häromdagen. Det märks både med fördel och nackdel att vi har legat lågt i träningen. Vissa saker verkar vara totalt bortglömda, medans andra saker har mognat och helt plötsligt fungerar.

Miso 7 månader i grodstil.

Miso sitter skräddare.

Som flera av er påpekat så kommer det nog ta tid för Miso att växa i kroppen, och jag tror även att hon kommer att vara barnslig länge. För min del är det en omställning från att ha en snabb liten vessla till tollare. Alla hundar blir ju en ny erfarenhet som måste hanteras olika, och jag tror än mer när man byter ras.

Han har alltid velat ha ett hus med torn, det blir lätt och flytta också för det ligger nästgårds. Vi ska bara spara lite först...

http://www.hemnet.se/beskrivning/717365?r=44

Imorse började vi med en frukost-picnic på morgonpromenaden. Väldigt vackert på klipporna med hela glittrande baggensfjärden vid våra fötter. Dock inte så rofyllt att äta äggmacka med två blöta hundar hängades över axeln. Deras mat var hemma och väntade. Eftersom jag är en frukostmänniska som njuter av att sitta länge i lugn och ro utan något som stör så var jag tvungen att åtminstone ta en kopp te med morgontidningen när vi kom hem.

Sen har vi planerat för vad som skulle göras under dagen, men när det kom till själva utförandet så kändes det som om vi var tvugna att ta igen oss en stund, så då hamnade jag i hängmattan. Det är ju en dag i morgon också. Hundarna orkar inte heller göra så mycket så det blev bara ett bad till vid lunch. Nu ligger de förnöjt och mumsar på varsit märgben. Är det semester så är det.

Miso har haft sin premiärsegling. Lite bökigt tyckte hon först att ta sig i och ur och runt på båten. Men efter några dagar så började hon få in rätta knycken. När vi köpte nya båten och jag hade börjat bearbeta Peter för att köpa en till hund så sa jag lite skämtsamt att den nya hunden skulle ligga jättebra i stickkojen. Miso verkar ha fattat galoppen för hon gick och lade sig där självmant, t o m under seglingen :-)

Som aktivering har vi gjort några närsök och lagt spår. Wilma är otroligt duktig på att spåra. Fast det blåser och över kala berghällar och torr mossa så går hon klockrent och bestämt. Ibland undrar jag om hon inte kommit fel, men hon är så säker och kommer rätt. Det är bara att lita på att hon löser problemet.

Första spåret med Miso förstod hon inte så mycket, men det var nog för att vi hade gjort närsök dagen innan. Men jag lade ett spår till strax efter och då hade polletten trillat ner. Lite för ivrig och galopperade de första metrarna. Men hon har ingen dum näsa hon heller utan letade fint upp leksaken. Nu när hon har fattat är det bara att göra det lite svårare så hon får jobba lite mer med nosen.

Finns det hjärterum, finns det stjärterum. Lite syskonmys under gång.

Wilma njuter av båtlivet.

Fyllehund.

Man måste ju ha koll även om sittbrunnstältet är på.

  En egen plats för hundarna.

  Husse och Wilma samtalar över ett glas vin.

  Hunddagis på Huvudskär. Peters föräldrars hund är med också.

Hoppas ni får en trevlig och solig sommar!

Kram

Vi stod över bröllopsyran för en provtur i segelbåten. Nu har vi dock ätit en bröllopsmiddag, druckit gott och tittat på brudparet på TV.

Det var debut för fisen på båten. Först var hon lite motvillig då vi lyfte ombord henne, sen stannade hon vid förstaget och ville inte gå längre. Efter ett tag så lyfte Peter ner henne i sittbrunnen. Där lade hon sig tillrätta. Tanke med dagens övning var att dels se att allt fungerade på båten och dels se hur Miso skulle reagera. Vi tog det lugnt, bryggseglade en stund och lagade lunch.

Efter lunchen tog vi iland hundarna för en kisstur och då gick hon hela vägen efter skarndäck, vilket är smalt på vår båt. Sen när hon kom ombord igen så var det inga problem. Hon gick själv, lade sig i sittbrunnen och somnade. Jätteduktig!

Det var lite värre med båten, vi lyckades inte hissa storseglet så vi fick vända tillbaka till båtklubben och Peter fick klättra upp i mastkranen. Skönt att att veta att allt fungerar när vi sticker iväg för semester sen.

Miso tog sina första plaskande simtag idag. Medans Peter fixade masten så gick vi till badet. Wilma simmade efter pinnar, Miso hängde på och råkade komma så långt ut så att hon inte bottnade :-)

Nu ska vi äta jordgubbar och glass.

Igår skulle Helena och jag träffa Susanne & Pebbles på Nacka BK. Eftersom jag hundvaktade Mallis så ville jag att hon skulle få en promenad innan så vi drog till krokisskogen, där vi brukar vara och träna jakt. Vi gick och pratade och sen kom vi på att vi nog skulle vända för att hinna till NBK i tid. Vi gick och gick, tills vi kom ut på en väg, fel väg. Helt galet att vi kunde gå så himla fel. Helenas GPS tyckte att vi skulle gå efter vägen tillbaka, och när vi bestämde att gå igenom skogen istället så blev den skogstokig och pekade åt alla håll samtidigt.

Dessutom försvann Vilja och Mallis och var borta länge. Mallis kom efter ett tag men Vilja var spårlöst borta. Eftersom hon ändå brukar komma tillbaka inom rimlig tid så började vi bli oroliga för att hon skulle ha fastnat någonstans. Och det kan man ju säga att hon hade gjort, för när hon efter mycket om om men kom tillbaka hade hon en liten odör av fisk sipprandes ur mungipan. Koppel på. Efter en stund så kräktes hon en JÄTTEhög. Vi analyserade inte, men det var inte det hon hade fått till frukost iaf.

Efter lite irrande så hittade vi hem igen. När jag berättade för Peter sen om vår lilla utflykt så sa han diplomatiskt att om GPSen hade fått tuppjuck så var det nog inte vårt lokalsinne det är fel på utan skogen. Eller var det ironi ?!?

På klubben väntade Susanne med stora magen (för er som inte vet så är hon väldigt gravid :-) och Pebbles. När vi kom dit en halvtimme för sent så hade de redan tränat klart.

Susanne tog fina bilder på hundarna. Vilket gäng!

Det blev inte så mycket tränat. Jag körde lite stadga med Miso - sitta kvar. Hon är jätteduktig, jag kan kasta bollar runt henne och gå bakom utan att hon rör på sig. Vi tränade även lite fotgående, fast hon följer fortfarande efter då jag backar. Har inte tänkt vända upp förrän hon går fint vid min vänstersida och kan följa med i svängar ca 10-20 meter.

Helena och jag gjorde även lite hopp över hinder med valparna genom att vi har budföring över väldigt lågt hindret. Förra gången vi gjorde detta som är länge sedan nu, så hade valparna lite svårt att förstå och ville gärna gå runt hindret. Nu sprang/hoppade de båda på en gång. Ingen tvekan. Lite mognad och så känner de igen vad man har gjort.

Miso, Vilja och Lystra.

Med Wilma blev det inte mycket tränat. Jag skulle visa Susanne vårt nya trix, "pang du är död". Det blev en flopp. Sånt trams tänkte Wilma, håller vi bara på med på köksgolvet hemma. På klubben är det riktigt träning som gäller!

Jag körde lite fritt följ med Wilma, mest språng marsch med vändningar och snabba tvärnitar och heltomvändningar. Hon börjar att få en riktigt fin språng marsch och hänger med bra även i vändningarna. Inbillar mig att om vi kan göra detta så att det blir någon slags lek så kan det bli lite belönande under tävling.

Wilmenlund

Om det nu blir några fler tävlingar på oss. Jag hade ju bestämt att lägga dem på hatthyllan och låta vara den familjehund jag en gång köpte. Sen att mitt hundintresse vaknade i och med att jag köpte henne är ju en annan historia. Istället tänkte jag träna in trix och skojigheter, kanske bygga någon lite agilitybana här hemma. Vi får se, kanske vi startar Karins minicirkus :-)

Skulle tömma min systemkamera som jag inte har använt på länge och hittade bilder från i vintras.

Så här såg det ut då:

Svårt att tro när det nu ser ut så här:

Peter och Wilma (ja hon är faktiskt där i höggräset) på jaktträning förra torsdagen.

Men det var även då det såg ut så här:

Miso 8 veckor.

Nu ser det ut så här:

Mallis, Miso och Wilma.

Idag är Mallis hos oss för hennes dagmatte/husse är ute på kryssning. Jag hämtade upp henne i morse och det blev lite annorlunda än hon är van vid. En rask promenad, lite lek vid badet och sen en rask promenad hem. Förhoppningsvis så kan vi ta en skogspromenad med Helena och hundarna lite senare. Skönt att kunna släppa dem i skogen och bra för Mallis att få kuta bort några gram. Miso har gjort sitt bästa att aktivera henne genom att släpa runt och fresta med sitt stora tuggben och sen rusa runt som en galning. Mallis stod förstenad och väntade ut tills stormen bedarrat. Nu har jag lekt lite hundsalong och tagit bort tandsten och klippt klor på Mallis.

Ha den bra dag! Snart är det semester :-)

Miso 6 månader, 21.4 kg (kolla benen). Wilmenlund är en plutt.

Nu är Miso en stor lillasyster, på många sätt. Miso är lååång och låååångbent och har ingen styrsel. När jag skulle fota dem nu ikväll så for benen längre och längre ut. Hon ser för rolig ut.

Första månaderna när vi hade fått hem Miso så ville inte Wilma vara med oss när vi kollade TV på källarplanet. Stackars Wilma gillar inte kompostgaller som skramlar därför att en liten valp står och hoppar upp mot det?! Förr höll Wilma ett så stort avstånd hon kunde från valparna. Nu lägger hon sig mitt bland dem. Kollar så att de har tvättat stjärten och luktar igenom efter fästingar.

Förr hade Miso lite respekt för henne och slickade Wilma i mungipa för att fjäska. Numera försöker Miso få igång henne för lite bus, genom att bita på henne och slå med tassarna. Ibland ställer Wilma t o m upp och tramsar lite tillbaka. Förutom bästa kompisen Mallis så brukar Wilma inte göra det med någon annan hund.