Ni som är seriösa agilitytränare ska nog inte titta på detta förkastliga sätt att forcera en agilitybana :-)

Jag har aldrig tänkt träna agility bara för att jag är så lat. Det är så mycket som ska lyftas fram och det är svårt att träna hemma. Men det är ju kul! Så jag får kanske tänka om. Kanske när vår lydnadskarriär har gått i stöpet att vi kan satsa på agility istället :-) Just nu känns det som om vi har fullt upp att hålla fötterna i styr bara på linförigheten.

Linförighet: Först kommenderade Helena oss. Wilma luktade, luktade, vinglade, gick för långt ut/bakom/framför... Det enda hon inte gjorde var att gå i position. INTE precis vad jag ville ha idag. Efter en platsliggning fick Veronica kommendera mig. Då körde vi helt om marsch, flera på raken med beröm mitt i svängen för att Wilma skulle förstå att hon skulle jobba på och hålla position. Sen gjorde vi några längre raksträckor fram och tillbaka och jag klickade på lite olika ställen. När det blir långa rakor är det som om hon tror att vi är ute på promenad helt plötsligt och släpper fokus.

Läggande: Helena kommenderade mig och Wilma lade sig men inte fort.

Inkallning och ställande under gång: Vi körde dessa två moment på raken med avståndsbelöning under kommando. Ingångarna är som de är även om Wilma inte hoppade upp på mig fullt så mycket idag. På ställandet under gång hade jag avståndsbelöningen framför Wilma (inte genomtänkt). Det gjorde att att hon tog några extra steg eftersom hon hade siktet intällt på avståndsbelöningen längre fram. Klantigt, borde jag ha tänkt på.

Apport och hopp:  Apporten var inget problem fast vi lånade Zappas. Wilma tog den fint och höll utan tugg. Hindret gick också jättebra, idag hoppade hon faktiskt inte upp mot min hand i ingången.

Som slutbelöning avslutade vi med några budföringar för alla hundarna och en fika för oss tvåbenta. Och så klart den riktiga slutbelöningen - agilitybanan! Helena, jag kan definitivt se framför mig hur vi seglar fram mot prispallen :-)