Ni som kanske trodde att vi hade emigrerat/försvunnit/ramlat ner i en jordhåla kan pusta ut nu :-)

Vi är vid liv och vid gott humör. Eller Wilma tycker nog att det är ganska tråkigt för hon har inte fått mycket aktivering de senaste dagarna. Jag jobbar dag och natt och får stjäla lite tid då och då med henne. Vi tränar på med inkallning med ställande, där har vi varken gått framåt eller bakåt. Jag tror inte poletten har trillat ner hos Wilmenlund ännu. Hon ser lika förvånad ut varje gång jag säger varsågod till avståndsbelöningen när hon kommer galopperande. Men hon lystrar och tvärstannar, sen måste jag upprepa varsågod. Såsmåningom så kommer det nog att gå, jag får ge det lite tid. Tålamod är ju min starka sida...hrrm!