Nu gäller det att passa på att vara ute när vädret är så underbart. Idag åkte jag och Wilma till Velamsund för att lägga spår. Jag lade bara 3 apporter, ett appellspår, eftersom det var så länge sedan vi spårade. Innan vi tog spåret åkte jag till Plantagen och handlade lite vårblommor, jag var inte ensam. Men de har inte hunnit få in så mycket ännu, mest påskliljor.

Spårhunden sitter och laddar.

Wilma kastade sig ut i spåret, jag fick hålla bra i linan för att inte tappa henne. Som vanligt så gör jag det ju jobbigt för mig själv med mycket snår, stora stenar och branta stup. Wilma tog de två första apporterna klockrent. Sen efter sista vinkeln så började hon vimsa omkring, kan vara att hon fick vittring på älgen som jag råkade skrämma upp när jag lade spåret för det var precis åt det hållet hon drog. Eftersom jag inte hade satt upp några snitslar så fick jag lita på att hon skulle fixa det. Det var flera gånger som jag tänkte att den där lilla träpinnen ser vi nog inte igen. Men hur det var så hittade hon tillbaka till spåret och tog slutapporten också. Jag hade fått kraftigt neddrag på tävling, men det känns ändå bra att hon inte gav upp utan fortsatte att spåra.

Här är den ju, trodde du inte att jag skulle hitta den va?!

När vi kom hem så började jag städa huset. Vi får gäster ikväll och då bör det väl vara skapligt rent, pinigt med gäster som har smutsiga strumpor när de åker hem... Men jag började med att sanera hunden. Jag tror jag har schamponerat Wilma kanske 5 gånger under hela hennes 3-åriga liv, varav de flesta gångerna var när hon var liten och envisades med att rulla sig i samma gyttjedike flera gånger i rad. Idag var det dags igen, efter en hel kladdig vinter/vår så behövdes det. Nu luktar hon parfym och är alldeles fluffig.

Nybadad Tollare.

Sen kunde jag bara inte hålla mig längre. Vem kan vara inomhus i detta vädret. Jag satte igång med lite vårrustning av trädgården. Krattade bort löv och tog bort gamla kvistar.

Vårtecken i trädgården.

Wilma ville så klart hjälpa till, eller var det stjälpa till?! Nu är de inte bara tussilagon som kommer fram ur snön, utan alla borttappade tennisbollar. Wilma följde mig var jag gick och lade bollen lämpligt vid mina fötter eller i blomrabatterna där jag höll på. Till sist när jag inte kastade så lade hon bollen i hinken, smart drag för då var jag ju tvungen att kasta ur den. Hon kan stå hur länge som helst och stirra på en boll i väntan på att någon förbarmar sig.

"Tänk om man skulle plantera en tennisboll, då kanske de blev fler..."