Undrar hur många som heter det?

I morse träffade vi Susanne och Pebbels på Nacka BK. Susanne tränar agility med Pebbels så vi testade lite jag och Wilma också. Wilma sprang villigt upp på den smala spången eller vad det kallas, och på tippbrädan. Men där fick Susanne hålla i så att den inte skulle slå i marken för fort. Vi plockade även fram lite slalompinnar och körde lite slalom. Wilma kan ju ingenting, men jag tror hon kan lära sig ganska fort och skulle nog dessutom tycka att det var roligt. Hon är orädd vad gäller höjder och att kliva upp på saker, kanske för att hon är van att vara på båten och springa omkring på klippor.

Turbohunden Pebbels

Pebbels löper och Susanne tycker att hon har varit lite disträ. Vi gjorde lite övningar som skulle var roliga och inte kräva så mycket av henne. Vi började med en budföring. Det hade hon inte gjort förrut men hon fattade snabbt vad det handlade om och lade av som en rem efter marken. Hon har väldigt lätt att lära. Jag tycker att Wilma är väldigt snabb, smidig och jag har ibland svårt att hinna med att berömma på rätt ställe. Men Pebbels är sju gånger "värre". Där gäller det att hänga med i svängarna. Jag tror det får bli chicken camp för dig Susanne så att du för öva upp klickhastigheten :-) Kul med en hund som är så snabb och har så mycket motor.

Linförighet med störning

Jag gjorde lite linförighet med Wilma där Susanne fick gå med bredvid på sidan och framför och störa. Wilma hade lite svårt att koncentrera sig när det flög tennisboll i luften bredvid oss. Jag ska fortsätta att nöta linförigheten denna vecka, kanske åka någonstans där det är riktigt stökigt, med mycket störning och träna.

Platsliggning med störning

Vi gjorde även lite störning vid platsliggning och idag var Wilma jätteduktig fast Susanne lockade med godis. Hon var bra sugen, men höll sig från att resa sig upp. Vi testade samma sak med Pebbels och hon lät sig luras några gånger men till sist verkade hon förstå vad det handlade om hon också och låg kvar fast jag lockade på henne. Det är kanske en border collie jag ska ha :-) Jag gillar ju de här snabba hundarna.

Idag har jag varit igång hela dagen. Först i morse den sedvanliga hundpromenaden med alla hundarna. Maltersern Posh bor för tillfälligt hos Gerd och Lasse (dagmatte/husse) eftersom hennes familj är bortresta. G&L tycker att hundar ska vara lösa så mycket som möjligt och låter dem rejsa runt. Hundarna har väldigt roligt och är ALLTID skitiga efter en promenad. Posh är inget undantag namnet till trots. I hennes familj bär de tydligen ofta omkring henne i väska, varför vet jag inte. Kanske barnen tycker det är kul??! Jag tror i alla fall inte att hon är van att springa omkring som en galning hemma. Men nu när hon är hos G&L springer hon med de stora hundarna och är HUND. Hon är för skön att se, orädd och kavat försöker hon hänga med. De stora hundarna är väldigt snälla och försiktiga med henne. Klart hon kan råka hamna under i stridens hetta, men det verkar inte bekomma henne.

Posh har fått svarta stövlar.

Efter frukost åkte jag till Mälaröarnas BK för att reka. Vilken fin klubb! Jättefina, torra och platta appellplaner och idylliskt med hästhagar och en liten sjö bredvid. Jag var helt ensam och vi kunde utforska stället helt ostört. Vi tränade lite och jag försökte känna in Wilma. Tanken är ju att vi ska tävla nästa söndag. Jag är tveksam eftersom jag anar ett löp runt hörnet. Hon kändes dock helt ok. Följande vecka ska jag träna mycket på kontakt och linförighet. Där har jag poäng att tjäna.

Egentillverkad kastboll

Jag har varit kreativ! Nja, uppfinningen fanns förrut, det vet ni ju sedan tidigare att Wilma numera har en hel uppsättning bollar på snöre. Sist vi tränade hade jag ju tennisboll, men saknade då att ha den på snöre. Wilmas största passion, näst efter mat, är tennisbollar. Det finns ju att köpa såna varianter, men det kändes som onödiga pengar. Eftersom jag har massor av tennisbollar och överblivna tampar från båten så var det bara hålet som saknades. Det fixade jag med en borr. Vips så blev det en tennisboll på snöre, gratis. Mer tennisbollslikt kan det inte bli. Jag kunde dessutom bestämma själv hur långt snöre jag ville ha.

Eftermiddagen har jag ägnat till trädgårdspyssel. Städat bland krukorna på altanen, sått tomatfrön och burit fram lite fler trädgårdsmöbler. I dammen simmar tre glada guldfiskar som har överlevt vintern. Jag var lite osäker på om de skulle klara sig eftersom vi bestämde att inte ta in dem. Men de går ju ner i dvala och vi hade en pump som höll vattnet delvis öppet så att det inte blev en massa sumpgas. Vilken fantasisk påskhelg det har varit. Nu håller Peter på och grillar and inlindad i bacon. Ska bli spännande att se vad det smakar.

När Peter hade fått blåsor i händerna från krattandet så packade vi matsäck och for ut till Björnöreservatet längst ut på Ingarö. Vi brukar åka dit ganska ofta. Härliga vandringsstigar, bra spårskogar, fina sandstränder och längst ut härliga badklippor. Stränderna brukar vara packade med folk på somrarna men på badklipporna är man oftast själv.

Utsikt över Nämdöfjärden.

Självklart så grillade vi korv också. Det hör till, man måste ju fika också efter att ha jobbat. Medans vi väntade på att glöden skulle bli perfekt så passade Wilma på att bada lite.

Äntligen får man bada!

Peter proffsgrillare hade tydligen svårt att välja för han hade köpt massor av korv och klämde i sig 4 tjockkorvar (hur många points är inte det :-)! Wilma var sååå sugen.

"Hygglo då, kan man få smaka lite?"

Kolla dräglet! Snacka om att vara suktad...

Snålvattnet rann från Wilma så att Peters byxor blev alldeles våta. Hon fick smaka både av honom och av mig, men jag tvivlar på att hon hann känna någon smak.

Jag fick också vara med på bild!

Det var en fantastiskt vacker dag, soligt och ingen vind. Vi låg en stund i solen och bara mös (myste??). Underbart att höra bäckens porlande och vattnet som kluckade mot stranden.

I morse träffade vi Annika och Diesel och Susanne och Pebbels på Värmdö BK för. Vi har inte tränat med dem tidigare så det var kul och nyttigt. Tyvärr så var det några på skjutbanan så vi hann bara göra några budföringar med Diesel innan de började skjuta. Wilma som ju är skotträdd reagerade. Till att börja med inte så farligt men jag kunde se att hon byggde upp stressen. Så vi avbröt och åkte till Nacka BK, tack Susanne och Annika för att ni ville flytta på er.

Annika skulle kommendera mig på linförigheten och Wilma var seeeeg. Annika introducerade lite nya övningar som ska kunna befästa min vänstersida och göra den intressantare.

Först satte jag Wilma och gick ifrån henne när hon hade full fokus på mig tvärvände jag och började springa ifrån henne med min snörboll på sidan. Tanken var att Wilma skulle jaga efter den och att jag hela tiden skulle vända vänstersidan ifrån henne så att hon skulle få jaga ikapp. Wilma förstod inte. Hon tyckte det var konstigt att jag sprang ifrån henne och var inte så intresserad av att jaga efter bollen. Normalt tror jag att hon skulle vara lite mer taggad, men jag får nog jobba upp den övningen.

Vi provade istället att jag hade en tennisboll, och backade med Wilma framför mig. När hon hade full kontakt så vände jag mig om och när hon hade fortsatt kontakt så slängde jag bollen. Det vore bättre med boll på snöre även här eftersom jag vill behålla henne hos mig och leka istället för att kasta tennisboll, för då är hon liksom redan på väg ifrån mig i förväntan på att jag ska kasta.

På läggande under gång vecklar Wilma ner sig istf att dunka ner i marken. Där provade vi att lägga tennisbollen som avståndsbelöning och så sa Annika till när det var ett bra läggande så att Wilma fick ett "varsågod". Eftersom jag inte har ögon i nacken så måste jag ha hjälp av någon som kan titta åt mig hur hon lägger sig. Det får jag fortsätta att träna på.

Grindar till bilen

Jag är så glad, jag har äntligen hittat grindar och galler till min bil, begagnat. Och det var så bra för de fanns i närheten av Sandviken så brorsan fick åka och hämta dem. De ska ner till Stockholm på fredag så då tar de med dem. Äntligen kan jag ha Wilma på ett bra sätt i bilen och så kan man ha bakluckan öppen när det är varmt. Det följde med en mellanvägg också. Där tjänade jag lite pengar istället för att köpa nytt :-)

...jag ska använda fingertarget!

Istället för att hålla godis och locka upp Wilma i stå så ska jag använda fingertarget. Jag började ju med targetsticka för en tid sedan, men har sen inte följt upp den träningen. I morse tränade jag in fingertarget.

Planen är: Jag börjar med att hon ska resa sig upp på rätt sätt och dutta på mitt finger. Ganska snabbt så får jag försöka ta bort fingertargeten. Jag tror kanske att jag lägger på ett kommando i slutet av den träningen. Sen ska jag försöka vänta ut henne så att hon spontant ställer sig och bara belöna om hon gör det rätt (annars får jag backa till hjälper igen). Och sen till sist lägga på kommando igen.

Jag har redan fått en hel del bra tips, men jag vet inte riktigt hur jag ska förvalta dem och gå vidare. Det är i fjärrdirigeringen jag har problem. Vi är ju inte på långa vägar där ännu så jag har gott om tid att träna :-)

Det är från sitt till stå och ligg till stå som jag har funderingar över.

Wilma hoppar liksom upp och börjar trampa bakåt. Detta gör hon när jag står nära och på längre avstånd med enbart röst och med handtecken.

Det jag eftersträvar är att hon ska resa sig upp med bakbenen "fastfrysta" och resa sig framåt utan att ta några kliv. Detta kan jag uppnå om jag lockar med godis och liksom för henne framåt lugnt och sansat. Men så fort jag tar bort den hjälpen så skuttar hon upp som vanligt. Se på filmen så förstår ni vad jag menar.

Min fråga är alltså: Hur ska jag gå tillväga? Ska jag forsätta med godiset i handen-lockandet och gradvis försöka ta bort det. Eller finns det något annat sätt?