Inspirerad av vänner bloggare har jag börjat gå med stegräknare. Jag utmanade min granne med 15.000 steg om dagen i 6 veckor. Hon antog gärna utmaningen eftersom de precis hade haft en tävling på jobbet. Hon har alltså tjuvstartat! Hon kontrade dessutom med förslaget att om man går t ex på svettis och tränar 30 min så får man 2700 bonussteg. Så nu måste jag dessutom börja utnyttja mitt svettiskort också...

Jag tycker att det är så svårt att gå in och träna när solen skiner och jag vet att jag har en hund som gärna vill röra på sig. Min plan är istället att gå upp kl 6 med Peter och försöka få en rejäl morgonpromenad innan jag lämnar Wilma till dagmatte. När det är fantastiska dagar som idag så känns det inte som ett problem.

I morse var det helt magiskt vackert nere vid baggensfjärden. Vattnet låg blankt, solen började värma, fåglarna kvittrade och vi var helt själva tills vi hamnade bakom en annan gångare som Wilma tog rygg på. Hon gick väldigt fort och Wilma stretade för att komma ikapp, det var bara att hänga på.

Det blir nog inte så mycket hundträning idag, Wilma får nöja sig med motionsträning. Jag fick tips om att sitta på huk framför Wilma och träna fjärren ligg till stå och sitt till stå. Det har jag testat och det kan fungera bra. Vet dock fortfarande inte om jag ska använda godis att locka upp henne med, fingertarget eller vad? Hon kan alltså stå men hon ställer sig inte som jag vill enligt fällknivsmodellen.

Synd att det inte var en riktig tävling...

Nu ikväll var vi iväg till Värmdö BK på träningstävling. Linförigheten lämnade väl mycket att önska. Wilma var okoncentrerad och hängde inte riktigt med hela tiden, där fick vi 6,5. Det var mycket att nosa på och hålla koll på människor som gick på vägen precis bredvis appellplanen. Men det är ju bra träning.

Men för övrigt fick vi riktigt bra betyg. Hon var lite långsam på läggandet men jag tror vi fick en 8:a i alla fall. Och det är ju mycket bättre än en 0:a...!!!

De filmade alla som ville och det tycker jag ju alltid är bra eftersom man uppfattar själv att det gick på ett sätt och sen kan man se hur det verkligen såg ut. Dessutom kunde jag ju se hur hon gjorde på läggandet, det är ju svårt annars om man inte har ögon i nacken.

Ikväll hade jag laddat med en avståndsbelöning som visade sig vara riktig kryptonit! Wilma visste att den låg i ryggsäcken och väntade och höll på att sluka både plastpåsen och mina fingrar när jag försökte öppna den. Den gick hon igång på. Husse tyckte det var lite fjompigt för en hund att äta kattmat "om det ändå hade varit mald katt...!"

Sheba kattmat med kyckling!

Nu gäller det att passa på att vara ute när vädret är så underbart. Idag åkte jag och Wilma till Velamsund för att lägga spår. Jag lade bara 3 apporter, ett appellspår, eftersom det var så länge sedan vi spårade. Innan vi tog spåret åkte jag till Plantagen och handlade lite vårblommor, jag var inte ensam. Men de har inte hunnit få in så mycket ännu, mest påskliljor.

Spårhunden sitter och laddar.

Wilma kastade sig ut i spåret, jag fick hålla bra i linan för att inte tappa henne. Som vanligt så gör jag det ju jobbigt för mig själv med mycket snår, stora stenar och branta stup. Wilma tog de två första apporterna klockrent. Sen efter sista vinkeln så började hon vimsa omkring, kan vara att hon fick vittring på älgen som jag råkade skrämma upp när jag lade spåret för det var precis åt det hållet hon drog. Eftersom jag inte hade satt upp några snitslar så fick jag lita på att hon skulle fixa det. Det var flera gånger som jag tänkte att den där lilla träpinnen ser vi nog inte igen. Men hur det var så hittade hon tillbaka till spåret och tog slutapporten också. Jag hade fått kraftigt neddrag på tävling, men det känns ändå bra att hon inte gav upp utan fortsatte att spåra.

Här är den ju, trodde du inte att jag skulle hitta den va?!

När vi kom hem så började jag städa huset. Vi får gäster ikväll och då bör det väl vara skapligt rent, pinigt med gäster som har smutsiga strumpor när de åker hem... Men jag började med att sanera hunden. Jag tror jag har schamponerat Wilma kanske 5 gånger under hela hennes 3-åriga liv, varav de flesta gångerna var när hon var liten och envisades med att rulla sig i samma gyttjedike flera gånger i rad. Idag var det dags igen, efter en hel kladdig vinter/vår så behövdes det. Nu luktar hon parfym och är alldeles fluffig.

Nybadad Tollare.

Sen kunde jag bara inte hålla mig längre. Vem kan vara inomhus i detta vädret. Jag satte igång med lite vårrustning av trädgården. Krattade bort löv och tog bort gamla kvistar.

Vårtecken i trädgården.

Wilma ville så klart hjälpa till, eller var det stjälpa till?! Nu är de inte bara tussilagon som kommer fram ur snön, utan alla borttappade tennisbollar. Wilma följde mig var jag gick och lade bollen lämpligt vid mina fötter eller i blomrabatterna där jag höll på. Till sist när jag inte kastade så lade hon bollen i hinken, smart drag för då var jag ju tvungen att kasta ur den. Hon kan stå hur länge som helst och stirra på en boll i väntan på att någon förbarmar sig.

"Tänk om man skulle plantera en tennisboll, då kanske de blev fler..."

Idag hade man ju kunnat nöja sig med att sitta i en solig glänta och bara vara. Som jag skrev tidigare så känns det som om vi har harvat 1:an nu så länge så jag inte riktigt vet vad jag ska träna längre. Då är det bra att ha träningskompisar som vet bättre. Vi slog våra kloka huvuden ihop och gjorde några gemensamma övningar.

Jag försökte att få Pudelen att spela död, istället fick jag en snurrande pudelen och två liggande andra busar. Vad gör man inte för lite godis. Foto: Helena

Inkallning med störning: Först ut var Wilma. Hon är ju ganska lätt i gumpen så där fick vi gå försiktigt fram. Jag satte Wilma som för en inkallning och gick först bara några meter bort från henne. Helena, Veronica och Therese gick omkring och tjoade och lockade med bollar och godis. Det gällde för mig att vara snabb att belöna när hon satt kvar eftersom Wilma gärna följer med vem som helst som verkar rolig och speciellt om de har godis. När hon väl fattat att hon skulle sitta kvar gick jag ifrån henne 20 meter och kallade in. Halvvägs så kastade de andra en boll emellan sig framför där Wilma sprang. Första gången avvek hon från banan och sprang efter bollen istället. Men andra gången gjorde hon bara en liten avvikning men sprang ändå mot mig.

Platsliggning med störning: Vi gjorde även samma övning som vi har gjort tidigare med att locka hunden vid platsliggning. Wilma har så svårt att inte resa sig och gå fram till den som lockar. Efter ett tag så förstod hon att hon inte skulle resa sig utan belöningen kom från mig när hon låg kvar. Hon höll full koll på tjejerna som lockade och störde bredvid, huvudet gick fram och tillbaka, men hon låg kvar.

Följa John: Av en slump kom vi på en ny övning idag. Jag och Helena råkade gå förbi nära varandra i det fria följet och hur det var så kom vi bakom varandra och kom då på att vi kunde köra lite följa John. Först Wilma och jag bakom Helena och Vilja och sen tvärt om. På det viset blir det en störning att ha ett ekipage som följer efter en. Och för det ekipage som följer efter blir det nästan som att bli kommenderad eftersom man själv inte kan välja när man ska svänga, stanna etc.

Hopp med ingångar: Jag körde lite hopp enligt 2:an, med uthopp och tillbakahopp. Wilma kan ju detta eftersom vi tränade på det tidigare. Jag fortsätter att försöka få ut henne en bit genom att använda target. Första hoppet efter att jag har tagit bort targeten så springer hon ut lika långt och sätter sig, men nästa hopp därpå så sätter hon sig närmre hindret igen. Kanske jag bara ska köra med target och hoppet efter då jag tagit bort den, inte det där extra då hon gör fel.

Det är i alla fall en strålande härlig dag. Jag är glad att jag kunde vara ute på förmiddagen och träna och fika lite. För nu måste jag jobba en stund...ja just ja, det var det jag skulle göra, inte sitta här och blogga!

Ha en fortsatt underbar dag och kväll!

Helena filmade delar av träningen

Här är ett videoklipp från Maria Hagströms träning. Det är så här en fjärrdirigering ska se ut. Jag har nog tänkt mig att Wilma ska stå med framtassarn still, men här ser man att hunden har rumpan och bakbenen fixerade på samma ställe. Hunden ska "vika upp sig" och "vika ner sig" i alla positioner.

Idag har jag suttit inne på kontor och jobbat i stort sett hela dagen. När jag kom ut i 17-tiden så var det våååår ute. Sol, varmt och skönt! Nu har uteserveringarna börjat att poppa upp överallt och folk sitter ute insvepta i filtar, det är ju våååår!

När jag kom hem satt Peter ute på altanen och drack öl, det är ju vååår!

Wilma och jag tränade lite hopp över hinder. Det var tidigare fastfruset i marken, men nu har jag kunnat flytta det för det är ju våååår!

Och på vädret säger de nu att det blir tvåsiffriga grader, det är våååår! 

I morgon ska vi träna med gänget, för det är ju våååår! 

Ja vi har ju inte klarat 1:an ännu. Men det känns så nära. Hoppas bara att Wilma inte börjar att löpa nu för jag har anmält mig till en tävling 19:e april. Känner jag en minsta tendens till att hon ska löpa, blir slö, stissig etc så kommer jag inte att tävla.

Men jag är så trött på att harva 1:ans moment och jag tror att Wilma behöver få lite nya utmaningar. Många saker har man ju ändå nytta av i 1:an, som fria följet etc. Hoppet tränade vi ju på när vi tänkte köra appellen så det blir lite uppfräschning.

Inkallning med ställande: Idag när jag kom hem var det strålande sol och skönt så jag körde i ca 20 min. Först lite inkallning med ställande. Jag började med att kasta godis bakom Wilma, när hon sen kom tillbaka mot mig så kommenderade jag "stå". Hon stannar hela tiden  ca 2 meter ifrån mig oavsett hur långt ifrån jag står. Istället lade jag godiset ca 1,5 meter bakom henne och gick 20 meter. Sen ropade jag in henne och kommenderade "stå" efter halva sträckan. Då stannade hon riktigt bra och fick springa och hämta belöningen.

Fritt följ: Sen körde vi lite fritt följ, det gjorde hon riktigt bra. Hon går fortfarande lite för långt fram ibland, men hänger bra med i svängarna. 

När vi kom hem så stod Peter redo att ta en löprunda, så han tog med Wilma också. De sprang ca 6 km och när de kom tillbaka kom Wilma inrusande, sprallig och glad. Peter kom efter, inte fullt lika sprallig :-) Det var ett tag sedan de var ute och sprang eftesom det har varit så halt. Konditionen kanske inte är på topp.